vardagslyx

söndag 28 augusti 2011

6 månader kvar...

25e februari 2012 går mannen och jag fram i kyrkan och säger ja till varandra.

Här kommer jag nu skriva av mig om min nervositet, bröllopsform, tårar,

planer, mat, kläder, allt det roliga att dela med mina vänner.

Hoppas du gör mig sällskap...

söndag 3 juli 2011

dessa 14..

Jag vänjer mig aldrig.

Jag längtar inte någonstans. Någonting.

Kan inte se det positiva.

Inte för mig. Men för dom.

Undrar hur många gånger jag

jag ska stoppa om ikväll...

Trots att dom redan sover.

I 14 dagar ska jag klara mig utan...

fredag 27 maj 2011

vikten av granne..

Mitt focus är inte det bästa.

Hjärnan liksom seglar iväg på egna äventyr vid minsta tillfälle.

Därför är det viktigt för mig att ha något att fästa blick eller koncentration på.

Igår kväll var jag på äldsta flickans skola och såg på deras fina soaré. Dom var fantastiskt duktiga. Det störde mig dock att min stolsgranne luktade svett. Både från kroppsveck och andra mer södra delar. Där hade mitt focus gått ner till 85%.

Sen började han filma och vifta runt. Och då kom andedräkten. Lite mer alkoholdoftande än jag hade önskat. Vi är nu nere i 75%. Jag flyttar mig närmare grannen på andra sidan. Mina 25% som nu var på vift råkade titta i hans öra. Där hängde något ut! Något stort, gult, äckligt stängde som för hela örat och jag trodde på riktigt att det skulle kunna ramla ut. Jag sitter nu nästan i knät på syster. Då kommer finalen. Han hittar näsan. Peeeeetar. Hittar. Tittar. Rullar. Tittar.

Siktar och sprätter på golvet. Mitt ena öga släpper inte dottern med blicken ,men det andra håller stenkoll på mannen och hans...... tillbehör.

Jag förstår att jag måste träna på att focusera rätt.

I morse kom ännu ett test.

I jakten på den perfekta kroppen är fredagmornarna vigd åt löpbadet.

Så även denna. Vi har våra favorit band ,min sparringpartner och jag.

Jag längst bak och hon en rad snett framför. Då får jag lite ork av att "jaga" henne.

Idag fick vi sällskap av en dam som ofta är där. Hon brukar stillsamt värma upp på en motionscykel. Sakta mak i ca tio minuter. Idag bytte hon.

Hon hoppade upp på löpbandet framför mig och satt i gång.

ALDRIG tidigare har jag sett något liknande. Inte hört heller.

Kvinnan bar inte löparskor utan en platt tennissko-typ.

Hon måste kommit åt någon knapp. Från noll till hundra på 1 sekund.

Hon hade högsta hastighet . Hon höll krampaktigt i handtagen.

Min Å som fint löpte på i en hög hastighet hoppade till och tog sig för örat vid första dunsen av grannens fot i bandet. Hon trodde musiken fått slag.

Själv stod jag livrädd på min plats. Insikten om vad som skulle hända om hon tappade taget var solklar. Hon skulle landa ,som en blötvante på ett hallgolv, i min famn.

Tydligen ville gud att detta skulle bli ett test av högre rang så i samma veva stängde han ner mitt spotify. Varje duns ekade i mitt huvud.

Jag förstår inte hur hon gjorde det men hon höll ut i 5 minuter.

En gasell med ett kraftigt epeleptiskt anfall. Så såg det ut.

Mitt focus var som bortblåst och sista kvarten av min timme kommer jag inte ihåg.

torsdag 26 maj 2011

of Sweden..

Tydligen tänkte jag helt fel när jag valde företagsnamn.
Det märker jag nu.
Ett of Sweden skulle funnits med.
För så heter alla numera.
Spelar liksom ingen roll hur litet eller
lokalt det är.

Korvmoj of Sweden.

Finns säkert.

Och det som jag inte riktigt förstår är att där
slår vi oss för bröstet. Stolt över ursprung?
Har aldrig hört att någon tolkat det rasistiskt
eller diskriminerande.
Därför gör det mig så konfunderad över att det i år
inte ska få sjungas våran nationalsång på skolexamen.
Det kan tolkas rasistiskt.
Varför är vi inte stolta då?

Tänk om våra nysvenskar faktiskt tycker den är fin.
Och att våra barn lär sig vara stolta över vårat ursprung
och därmed får en förståelse över att andra är stolta över sitt.

Förståelse. Ett ord jag gillar. Det förenklar mycket.

Förståelse of Sweden.