Sommar..

Semesterveckorna är bokade.

Sommaren närmar sig med stormsteg.

Äventyret börjar ta form.

Denna sommar ska jag andas med hela kroppen.
Jag ska ta kliv med hela foten.
Inte tassa på tå.
Min själ ska få läka.
Jag ska fylla varje reserv.

Jag längtar...

Laddad..

Söndagkväll... jag landar i soffan med burken som värmer mina lår.
Jag surfar runt bland bloggar och intressanta sidor.
Min helg har varit härlig. En massa sol på näsan. Promenader i skogen.
Jag har stått på händer i gräset! Med hjälp, men ändå..

Fredagkvällen var mycket... kul, intressant, intim och avslöjande..
Tänk vad man får för sig saker..

Influensan har på riktigt släppt sitt grepp...bara en stor trötthet kvar.

Nu kommer en måndag.. en ny vecka! Jag är laddad...

Känn tacksamhet...

Kära medmänniskor...

Vill börja med att be om ursäkt för dom ytterst oklädsamma offertofflor jag hasade omkring i igår...

Jag kände mig verkligen som en 4 åring... skillnaden är att en 4 åring har rätt att känna så.

Jag är den jag är, har gjort mina val och är i det stora hela väldigt lycklig. Små människors smala åsikter borde inte påverka mig så.

Sen undrar jag bara hur någon kan tycka synd om sig själv idag...

En 10 årig flicka har blivit mördad... hennes föräldrar är utan ett barn.
En mans föräldrar har fått veta att deras son är en mördare.
En klass saknar en kompis.
En bästis är borta.
Ett litet hjärta har slutat klappa.

Vad är en punktering? En förkylning? En vidbränd middag...

Tänd ett ljus kl 21.00

Ge era nära en extra kram. Känn tacksamhet...

Med och leka...

Efter en otroligt jobbig vecka i sjukdomens tecken skulle i vi idag på kalas.
Även om jag var lika fräsch som en gammal unken disktrasa så skulle det bli trevligt
att träffa folk.

Men det hela blev en helt ny erfarenhet för mig. Jag kände mig verkligen skild!
Jag kände mig ful och smutsig..och väldigt utanför.
Dessutom har jag ju osmakligt nog träffat en ny...så fort!!

Jag har naivt nog trott att mina vänner skulle vara skulle vara glad för min skull.

Jag känner mig som en 4 åring som inte får vara med och leka..

Synd om mig...

Taggtråd i halsen.
Betong i skallen.
En kamel i lungorna...minst..
Döden jagar mig...

Man KAN dö av en förkylning.
Det är jag säker på idag.

Mina flickor tycker jag är världens tråkigaste...
När jag försöker blunda så drar dom i mina ögonfransar..

Lärdom..

En mycket lärorik helg...

Fick veta att 190 kr är för mycket för en läppglans.
Men att 800 kr är ok för 4 ögonskuggor.

Att jag tål tom mindre alkohol än jag trodde.
Kan tydligen bli full på 2 glas vin.

Att kunna visa sina svagheter ÄR en styrka.
Inte bara en klyscha.

Att han som jag trodde inte kunde överraska mig mer..
..hade fler strängar på sin lyra..

Och vem hade en aning om att det finns något som heter
-Fuckmeboots!!!!

Tystnad..

Tystnaden är så stor att det
gör ont i mina öron.

Håller för dom med mina händer
bara för att upptäcka att det onda kommer inifrån.

Kyla..

Där stod hon.
Kall och hård.
Ingen öppen famn som sa -det ordnar sig.
Ingen hand som sträcktes ut.
Inte ett uns av förståelse.

Påtagligt avstånd.
Sömn som uteblir.
Allt vackert känns fult.

Hon är lurad. Känner sig dum.
Varenda tagg är utåt.
Hon blöder. Hon skakar.
Visar inte nåt.

Hon står där.
Kall och hård.
Hon överlever.

Klirr i kassan..

Prisa gud... nu kommer skatteåterbäringen!!