kylans gräns är nådd..

Nu är det kallt.
På riktigt.
Hur jag vet det? Jo det ska jag tala om.

Igår när termometern visade -28, sa katten upp
sig som utekatt.
Och blev innekatt. Tydligen.
Jag hör nämligen, från soffan, hur han krafsar oroväckande
på köksgolvet.
Jag springer upp och hittar katten helt ogenerat
kissa på kökets golv. HELT ogenerat.

När jag mitt i springet skriker åt honom så höjer han en tass
till mig och hyyysscchar mig!
Liksom säger mentalt med halvslutna ögon
..om du bara kan.... vänta ..liiiite..
Synnerligen njutningsfullt kissar han klart.
Sen rättar han till sig. Tittar på mig och liksom mentalt
tillägger. -Oh, det var skönt. Vad har du på hjärtat då?

Jag kastar ut katten. Mannen bar upp kattlådan igen.
Den får åka ner i källaren igen till våren.
Katten är nöjd. Jag är förvånad.
Hyschad av en katt..

mer smart än vanligt..

Ibland får man bara till det.
Så där perfekt.
Vad ger man sin älskade i juklapp?
Hmmm...
Jo en nyårsweekend i större stad.

En bokad minisvit på knaust hotell.
En femrätters nyårssupé på kanonkrog.
En helkväll på casino cosmopol.
För 2....

Gissa vem han valde att ta med!!?

Himmel vad snopen jag blivit om han valt någon annan!!

lite pinsamt är det..

Ni vet... den stulna fina portmonän...
Den hade jag visst lagt ut i skylten...
Jag skyller på sömnbrist och julstress!

och så vädret..

-20 igen.
Jättekallt!

skakad...inte rörd..

Just nu är det dessa uttryck från lilla O som
inte verkar ta slut.
Ni får stå ut med ett till.
När familjen hämtade mig på jobbet idag så
promenerade vi förbi en garageinfart.
Eftersom den ligger mitt i centrum så låser
man om den med en stor järngrind.
Trevlige mannen med bilen på insidan
bjussade på sig själv, vände sig till dom 4 barnen
och sa med en ganska dålig
engelsk dialekt -I'm Jääms Bånd.
O titta upp på mig och sa -vadå längst bak?

jag är bestulen..

Någon har stulit av mig!
På mitt jobb. I min butik.
En vacker svart skinnportmonä.
Jag blev faktiskt ledsen.

vardagslyx i ny förpackning..

Idag kom en kvinna in i min butik.
Hon klev direkt fram till en väska
som hängde rakt fram.
På ett ögonblick sa hon
-Den här ska jag ha.
Den var glamourös och dyr. Snygg.
-Jag har aldrig haft en väska över 200 kronor,
-Den här har jag förtjänat, sa hon.
Hon lutade sig över disken och nästan viskade
-Jag har beställt en ny jacka också.
-Du förstår , sa hon, det här ska bli min vardagslyx!
-Sånt är viktigt, som samma jag, fast i helt ny förpackning.
Hon strålade.
Och visst förstod jag!
Så jag gick hem och gjorde detsamma.
Som jag, fast i helt ny förpackning!

luckor, nummer, fel, det här är inte min..

Så här lät lät ifjol.
Så här låter det i år.
Jag hatar adventskalendrar!

i nattens gröna sken..

När mörkret lagt sig i hela vårt hus igår,
och jag var på väg till sängen, tog jag vägen förbi
flickornas rum.
Där låg sömnen som ett varmt täcke över
dom båda.
Den gröna nattlampan gör att allt det vita
blir lysande.
Han vita partier avslöjade honom.
Jag såg att ena katten smugit sig upp i
Lilla O's säng som så många gånger förr.
Hon gillar det inte, för han har klor, och
dom förstör hennes fina prinsesstäcke.
Så jag smyger mig fram för att lyfta upp
honom.
Känner mig otroligt dumt när jag med
två händer försiktigt lyfter upp....
en tomteluva...

ett äckligt inlägg..

KLAAAAAAAAAAR!! Ropar lilla O.
Hon vill alltså bli torkad.
När jag precis ska påbörja åtgärden
väljer hon att skicka ut nr 2!
Alltså hon bajsar.
Millimetrar tillgodo drar jag åt mig handen.
Vad gör du??, säger jag förskräckt.
Hon ler med hela ansiktet när hon tittar
på mig och säger;
-Jag ville överraska dig!

Ja nog blev jag överraskad!

no signal..

..säger min dator.
Därav brist på inlägg.

jag på rea..

Drömmen om min egna bok kommer allt
längre bort. Barn föds och tar tiden.
Jobb. Disk och tvätt.
Tusen saker som jag skan skylla på.
Nu i helgen kom jag på en till
undanflykt.
Tänk er att komma in i en butik
och där ligger min bok.
På REA.
Någon rear ut MIG!

Jag säger bara nej tack..

mina lånade rader..

I denna tid av julstress och långa arbetstimmar
tappar jag orden i mitt huvud.
Så jag har bestämt mig för att varje dag låna några rader
från kungen av ord.
Lars Winnerbäck.
Dom har ingen speciell betydelse idag.
Dom bara är och berör mig.

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer och dra en gräns.

byn går Las vegas..

Trots brist på snö, överskott av regn och utebliven
julkänsla så står den där.
Adventsgranen.
Den som brukar ha 3 ljusslingor.
Den som lyyyser över byn.
Den som brukar vara snyggast.
För er som inte läste ifjol, eller dom som bara har
viktigare saker att lägga på minnet så finns
det en uppdatering att läsa här.

Han med dom 16 lamporna har så många att jag
inte kan räkna utan köra i diket.
Andra grannarna som snällt brukar hålla sig på
mattan och låta mig stoltsera med min gran har
i år klätt både gran, med dubbla slingor, nån stor buske,
OCH hela jävla farstukvisten.
Vi hade ju brassat och satt belysning på vedboden.
Den ser ju lite fjuttig ut nu.
Funderar på att byta alla lampor inne till 100 wattare
så själva kåken lyser.
Om ni ska ut och flyga i jul och passerar något som ser ut
som Las Vegas.
Då är det min by ni passerar!

en vanlig död kycklig..

Igår åt flickorna och jag middag själva.
Det var länge sen sist.
Det kändes lyxigt att kunna ge dom 100%
av uppmärksamhet.
Jag frågade intresserat om dagen.
Lekar? Med vilka? Hur länge?
Hur då?
Ritat? Vadå?
Jag förstod att mina frågor varit för många,
för på frågan om lunchen svarade min äldsta
med stora tydliga bokstäver och nedladgda
bestick;
-Kyckling mamma. Stekt, vanlig, död kyckling!

Hon plockade upp besticken och vi åt resten i tystnad.

i mitt nästa liv ska jag bli pedagog..

Pappan med dom 2 söta töserna klev in i butiken
under lördagen.
Jag tog med flickorna till mitt stora fönster mot
torget och pekade.
-Ser ni den stora granen där?
-Flickorna nickade.
-Den har min lillebror ställt dit med sin
stora lastbil, skröt jag med.
Flickorna titta med stora ögon.
Nytt för i år är att dom hissat upp en stege
i toppen på granen.
Och på stegen klättrar en tomte.
Och eftersom jag tycker att jag är jätterolig
så klämde jag till med att den stackars
tomten satt fast.
Att han ropat HJÄLP! hela dagen.
Till sist klämde jag i med att om ingen hjälper
honom ner kan han nog inte komma med
några julklappar i år.
Där nånstans upptäckte jag hur tyst det blev.
Flickornas stora ögon hade förvandlats till
enorma och blinka hade dom nog inte gjort på
en stund.
Munnen var ett streck som sakta övergick
till fågelholk.
Pappan sa -Ja....dom är lite rädda för tomten...
Så i mitt nästa liv ska jag bli pedagog.
Japp. Jora. Serru!

Nu skulle man kunna tro att jag lärde mig något där.
Men icke. Kör det så ofta jag kan.
Es pappa är tydligen så stark att han kan lyfta ner stege och allt!

plåsterpussar och kramar av bomull..

Efter sista dagarnas energislöseri åt fel håll är min
hjärna paj. Ögonkanterna lyser som Rudolfs mule.
Och skinnet på kinderna har en tråkig ton.
Sömnkonot blinkar minus.
Jag försvarar mina små mot allt det onda genom att
packa in dom i kramar av bomull och jag
sätter små pussar som plåster. Såna med evighets-
klister som aldrig lossnar.
Jag förstår ju att det är mitt ledsna jag försöker laga.
Och det går nog.

Imorse förstod jag att jag måste byta riktning.
Focusera, lyssna och bara finnas till.

För jag stod där. Tomglodde in i garderoben och
konstaterade att jag inte hade en enda klädtrasa
att ta på mig.
Det var i flickornas garderob jag tittade.
Jag är trött..

24e..

Idag är det exakt en månad till julafton.
Och det enda jag önskar är att julen är
över och förbi..

alla mammor och pappor..

Idag ska jag bara gå runt och älska.
Jag ska fylla mitt jag med varma känslor.
Jag ska känna för alla som ger allt.
Som lever och uppfylls av sina barn.
Dom som ger barnen utrymme att växa.
Som ger dom ord av klokhet.
Dom där som trots trötthet kramar.
Dom som vågar sätta en gräns.
Dom som orkar, vill och längtar.
Till dom som lyssnar.
Jag älskar dom som tar plats.
Dom som tar SIN plats.
Dom som värdesätter sig själva,
tar en stund för sig själv.
Men alltid finns där.

Idag ska jag älska alla mammor och pappor.
Kanske får det mina tårar att sina över känslan
av uppgivenhet.

nån som har liggandes i nån låda..

Kvinnan som gillar orange och som är
min förebild i fotovärlden rasade in
i min butik under lördagen.
Hon gav snällt tips som verkligen lät bra.
Vilka mått ögat ser. Vilken glugg som är bra.
Färg, svart vitt....fotoshop... ja där försvann jag.
Är det något som finns i min kame.... nähä i datorn.
Min fråga måste ha låtit grymt intelligent.
-Så du bara här in dom i datorn och fixar där.
-Ja, svarade hon snällt.
Det var inte läge att fråga mer om fotoshop.
Men om nån har lite fotoshop över kanske ni
kan mejla mig lite..

Här kan ni själva se varför jag också vill kunna fota...

saknade änglar..

Tröttheten skaver bakom ögonlock.
Sängens dragningskraft är stor.
Huvud längtar efter kudde.
Hjärnan vill inte mer.
Men ron uteblir när änglarna saknas..

skumtomte till frukost..

Jag kan meddela alla glada läsare som
tröstade mig i min glutensorg över
uteblivna godsaker, med att man kunde äta godis.
Det kan man INTE. Ytterst få innehåller inte gluten.
Efter att ha synat godislådorna på hemköp med lupp
har jag konstaterat att jag kan äta blanka gelegrodor,
vinegum och några fler sega sorter.
Till min stora glädje läste jag igår på en påse skumtomtar
att dom är helt ok att äta.
Vilket jag tog fasta på. Idag har jag ätit dom till frukost,
mellanmål och tidig lunch.

Jag mår otroligt illa..

hur tänker man..

när man som förälder får frågan
om man vill ha 2 timmar med sina barn,
och svarar helst inte..

vad säger hjärtat..

Jag har funderat länge.
Följt det som sägs runt mig.
Det jag läser.
Min första tanke. Självklart.
Följ ditt hjärta. Alltid.
Nu är jag mer nyanserad.
Tror att hjärtat har lager.
Utifrån och in.
En kärna.
Får jag göra vad jag vill
för att jag VILL?
När hjärtat säger älska,
lek, njut.
Det yttersta lagret skriker JA!
Nästa säger hur och varför.
Kärnan ställer frågor som är
obekväma.
De svaren borde styra handlingen.
Får man gå bakom ryggen på kollegan
för att få en önskad karriär?
Får man ge sig hän åt vänninans man?
Jag offrar allt och följer mitt hjärta
Förstår jag då att någon annan kanske
tappar allt utan att ha en chans att välja?

Så jag har ångrat mig.

Man kanske inte alltid ska följa sitt hjärta,
men lyssna på det...noga.
Ibland ger det riktigt kloka råd.

min nya kärlek..

..är alltså en maffig NIKON!

Prinsessorna ställde snällt upp och modellade.

O ritade ett streck i pannan med en penna

för det skulle vara kul om något var annorlunda.

-Tror du det syns? frågade hon.

Ja vad säger ni? Syns det?

så himla hemligt..

Säg det inte till nån.
Men den är köpt!
Schyyyy.....

jag vill så det värker..

Jag vill ha en kamera.
En sån där som det säger klikkk i
när man trycker ner knappen.
En sån där som nästan vibrerar
när man tar en bild.
En sån där som kan zooma
in tåren på en ögonfrans.
Som ger färgerna liv.
En som sån får svart/vitt
att se färgstarkt ut.
Jag vill fota. Skapa minnen.

Jag vill...

jag och gnaget..

Helgen har varit skön.
Farsdag med allt vad det innebär.
Ledig lördag.
Men barnens röster har legat under huden.
Jag har hört mig själv tjata sönder
ordens innebörd.
Tillrättavisa med ett tonläge jag inte
brukar använda.
Kramarna har skavt och jag har önskat mig
ett skal av plåt.
På insidan har jag undrat varifrån känslan
kommer ifrån.
Så länge sen vi sågs, gnaget och jag.
Så frågade mannen
-När tog du dina omega-3 sist.
Bingo! Har slutat äta dom sen glutenallergin
slog till. Och utan dom fungerar jag inte.

Nu går jag och väntar på att lugnet ska
komma glidande. För det gör det.

Om någon av er lider av minsta PMS och inte redan
äter omega-3, PRÖVA!

hoho... orangediggare sökes..

När butiken hade invigning så fick vi
så mycket blommor att det var galet!!
Så vackert och omtänksamt.
Men nu har vi inte plats för alla längre.
Jag har 2 "krukor" som går i orange.
Jag vet någon som gillar den färgen.
Om hon vill får hon gärna komma förbi
och titta.
Vill hon sen adoptera dom så går det
bra.
Bara dom får ett varmt och kärleksfullt
hem!

tror ni han vet..

Tror ni han vet att jag fortfarande tittar
på honom i smyg?
Att jag varje morgon sniffar på flaskan
för att känna hans doft?
Att jag blir längre när han går bredvid mig?
Min sömn blir djupare av han närhet?
Att maten på min tallrik smakar bättre
i hans sällskap?
Att luften är klarare?
Himmlen blåare?
Och trots moln så skiner solen?
Att han gör mitt liv till en saga?

Tror ni han vet?

idag kom det..

5-åringens första RRRRRRRRRRRR.
Vilken lycka..

Jag har levt i skräck att hon ska prata som
Robert Kronberg. Huga!

dom är åter..

Måndagmorgon.
Mina fina sitter uppkrupen i soffan.
Var sin stor kopp te.
Mitt hjärta svämmar över.
Ordningen är åter.

trevlig överaskning

Söker på spotify efter något söndagsvänligt.
Hittar Amanda Jensens nya.
Vilken trevlig överaskning
Den kommer gå många varv.

Ute skiner solen som den bara
kan en kall höstdag.
Nu väntar en lång energigivande
promenad med mannen.

kan man leva utan lussebulle..

Här är en lista godsaker som innehåller gluten.

Bullar.
Spagetti med köttfärssås.
Korv med bröd.
Pizza.
En baguette med fyllning.
Sockerkaka.
Smörgåstårta.
SMÖRGÅSTÅRTA.
Vanlig tårta.
Ett litet kex till osten.
Stekta nudlar med kyckling.
Lussebullar (kan man verkligen leva utan?)
Semlor.
Min fiskpaj med räkor och hummer.
Ja listan kan göras lång.

Här kommer listan på det som INTE
innehåller gluten.

Potatis.
Bakpulver.
Senap.
.....
..............................
...........
Masonit.
Allt glutenfritt bröd från affärens frysdisk
som knappt sitter ihop och smakar masonit.
Ja det var väl typ det.

Ja precis. Jag tål numera alltså inte gluten.

konstig ekvation..

Kl 9 på morgonen går jag in genom min
dörr på den lilla butiken.
2 timmar senare är kl 16 och jag måste
åka hem.

Tiden går fort när man har roligt!!

hårboll..

Förra veckan kräktes katten.
Jag förklarade om hårbollar.
Flickorna förstod och tyckte synd
om katten.

Igår kom Lilla O, som har en envis
rethosta,
-Mamma, jag tror jag har en hårboll!

det är min mamma det..

När stressen river som värst i kroppen.
När man känner att man ligger
efter med allt.
Det är då hon slår till.
Mamma.
Jag kom idag hem till ett skinande hem.
Blanka golv, putsade fönster, en tömd
diskmaskin, duschade blommor.
Hon inledde naturligtvis expeditionen
med att fråga om hon fick.
Det är det enda jag kan ge dig.
Jag har ju inga millioner att dela ut.
Gissa vad som smäller högst?

Det är min mamma det....

ni skulle känna..

På torsdag smäller det!
Då åker brunpappen av fönstren.
Mina nerver har varit helt vaj
sista veckan.
Dom är inte att lita på direkt.
Men ni skulle känna känslan...
När folk tittar in, säger att det är fint.
När folk handlar fast det står
kartonger i vägen.
Min första kund.
Gick ut med min röda påse med
svarta hantag, med betald miljöavgift.
Ni skulle känna känslan, när hon säger
att det är precis en sån väska hon sökt.
Ni skulle känna känslan av att ha
vågat hoppa...

bergochdalbana utan biljett..

Paniken kramar mitt hjärta så
det glömmer att slå ett slag.
Dom vita kuverten med fönster
rasar in i samma takt som vatten
rusar i en vårflod.
Ångesten gör att ögonen inte blundar
i mörkret.
Frånvaron av sömnen gör att alla
kloka tankar gömmer sig bakom skuggor.
Luften i mitt bröst räcker inte riktigt till.
Tårarna rullar för ofta och lurar hela
tiden bakom krönet.
Bakom samma krön vilar min lycka.
Min eufori över mitt äventyr.
Någon lägger orden av bomull i mitt
öra.
-Vad du är modig! -Vad fint det blir!
Allt det mörka försvinner. Och det hoppade
hjärtslaget blir ett extra.
Mitt leende vet inga gränser. Och jag svarar
-Jag vet...

Mitt jag åker bergochdalbana utan att ha köpt biljett..

min skugga..

Har haft en bild på näthinnan ett tag.
Den gör att jag ler mitt i stressen.

Vi har ju två katter. Den ena,
Maximus, är som mina döttrar.
Skugga till mig.
Eftersom jag tröttnat att kliva upp
på nätterna för att släppa ut och in,
så har vi skaffat kattlucka.
Och halsband med grej så bara dom
kan komma in.
Det är visst en magnet.
En kraftig sådan.
En dag kom Cesar gåendes med
en påsförslutare med metallkanter
hängandes under halsen.
Det såg kul ut.
Men bilden som sitter kvar är när
maximus kom gåendes med en häftapparat
dinglandes. En rosa.

Han hade legat på skrivbordet medan
jag bloggade.

måndagmorgon..

Dagisväskan är packad.
Flickorna sitter klara i soffan.
Jag är klädd. Fransarna har fått sin
mascara.
Jobbveckan är planerad och klar.
Det enda som saknas nu är att bestämma
vilken diet jag ska följa denna vecka.
Som jag förmodligen bryter strax efter
lunch.
Hmm... GI? LCHF? Träna?
Om jag lägger in gym tis och fred, spinning
onsdagar, långprom på söndagar, kanske
springer jag en mil eller två på torsdag med.
Jag vilar på lördag.
Ja så får det bli.
Tur jag inte la in något pass på måndag fm!

En typisk måndagmorgon..

en tävling..

Okey, då var det tävlingsdags!

Med mindre än 2 v kvar tills vi ska öppna butiken.
Alla varor börjar komma i morgon.
Utan någon som helst inredning monterad.
Ingen elektriker ännu.

Hur lämpligt är det då att bilen
slutade fungera för 30 minuter sen.
Helt död.

1. Ganska lite. Men jag kommer sova gott i natt ändå.

2. Inte alls. Känner viss puls, lätt rödflammig på halsen.

3. Hysteriskt olämpligt. Kan man åka skoter på rimfrost?

Vi bor en mil från stan, och ingen buss!
Tävla gärna. En död 7-sitsig bil i pris!

mina behov..

Ja det var inte igår jag satt vid dessa tangenter.
Jo jag har suttit här och läst dom bloggar som
jag inte vill vara utan.
Dom som inspirerar och får mig att känna
mig som en vanlig mamma, kvinna, vän
och sambo.

Mitt huvud är så fullt med inlägg, men också
med snor så dom har liksom fastnat.
Min skalle är åxå proppat med skor.
Väskor. Handskar. Vitfärg och spackel.
Min lilla affär har fått väggar, nya golv i ek.
Vi äter uppvärmd lunch i vår källare.
Våra vänner tittar förbi.
Min syster och jag. Vi delar det mesta.
Skratt och allvar.
Jag har gråtit i en vecka nu. Varje dag.
För längtan då flickorna är ifrån.
Av total lycka när dom är nära.
Av gudsonens alldeles nya leende, och
hans röda tuppkam.
Av mannens kärlek.
Av allt som känns orättvist. Och en del rädsla.
Men mest av allt, av denna känsla att leva min dröm.
Mitt mod och oförstånd.
Dom är enkla. Mina behov..

jag är visst väldigt vig..

Var igårkväll på besök hos , jag tror,
en av dom trevligaste familjer i världen.
Vi pratade tandläkarskräck, kom in på höjdskräck.
Dom tittade på mig jättekonstigt, efter det att
jag berättat att jag får svindel i tandläkarstolen,
när benen kommer högre än huvudet.
Till slut sa frun i huset. -Men gör dom verkligen det?

Oj. Jag hade visst sagt toastolen.

anka chock nr 2..

Knappt har chocken lagt sig sen första programmet.
Det är helt oooooomöjligt att inte titta.
Efter gårkvällens avsnitt hörde jag mig själv säga.
-Hon, Anka ,låter ju ändå smartast av dom där 3.
Vart placerar det dom andra 2?
Amöba stadiet?

Skulle jag överaska mina barn med ett nytt kylskåp i
garaget skulle dom inte direkt bli lyckliga.
Iofs väldigt förvånade för vi har inget garage.

total lycka..

Tänk att ett sånt litet kliv
kan vara så stort!
Och lyckan är total...

jag vann..

När hon har åkt slår det mig.
Är det kanske därför?
Är hon för focuserad på målet,
så hon missar njutnigen av resan?

Leende ser jag bilder i mitt huvud.

En mycket förvånad brudgum som står
ensam kvar och tittar på när hon springer
ner för kyrkogången, hon skriker, JAG VANN!!
och hoppar av glädje när hon kom först fram.

lön..

Nu är dagen här.
Från och med idag så är det på
mig det hänger om jag ska få någon lön.
Alls.
Om jag tabbar mig så ryker kåken, och
barnen svälter.
Hur känns det då så här vid dagens slut?
Jo det ska jag tala om.
Började dagen med ett besök hos goda vännen.
Försök till kaffe i deras makkapär.
Trots att jag och maskinen träffats tidigare
så gick jag bet.
En inte allt för dryg J kom till undsättning.
Besöket blev långt och resulterade att när
jag väl kom till min butik så hade jag glömt
min kofta där. Hos J alltså.
Helt förvirrad stod jag och tittade mig runt
omkring och väntade på order från dom
tomma väggarna.
Inga kom.
Dagen kan summeras på detta vis.
Jag är inte världens mest diciplinerade människa.
Jag kan tappa nycklar 3 gånger på samma dag.
Man kan fika många gånger på en dag.
Det är kallt utan kofta.
Och det är otroligt mycket svårare att
sätta papp för fönster än man kan tro.
Skriva stort och rakt är omöjligt.
Jag kommer förmodligen aldrig mer få lön!

bästa på evigheter..

Det var länge sen det hände.
Men i morgon ska jag köpa en CD.
Så jag kan lyssna i bilen, nya butiken,
när jag går, när jag tänker.
Jag blir fylld av leende när jag hittar
musik som jobbar som en dynamo på en
gammal cykel.
Det ger ljus, varv efter varv.
Knäskålarna får ett eget liv.
Min tår kan inte vara stilla.
Jag blundar. Åker med på resan.
Shit, vilken skiva..

David Gray, Draw The Line.
bästa på evigheter..

2 dagar..

Det är allt jag har kvar i det
trygga anställda livet.
Där det kommer en lön den 25e.
Där någon annan tar alla viktiga
beslut.
Där någon annan planerar.
Där någon annan bestämmer....
över mig.....
Puh...vilken tur det bara är
2 dar kvar!

skämskudde..

Har knappt hämtat mig från chocken
efter att ha sett Hollywoodfruarna från
sverige...
Nu har jag precis genomlidit ett avsnitt
av kändisdjungeln på 4an.
Kan man sälja sig billigare?

Skämskudde hittåt!!

gratis karusell..

När man trodde man upplevt allt, så slog detta
till kl 03,00 på natten!

Virus på balansnerven (Vestibularisneurit) är ett akut tillstånd med kraftig yrsel. Det beror på att signalerna från det ena balansorganet plötsligt inte når fram till hjärnan. Orsaken tros vara en försämring av balansnervens ledningsförmåga. En total blockering av nervens ledningsförmåga är sällsynt, men blockaden kan vara mer eller mindre uttalad. I regel är det bara balansnervens övre nervgren som skadas. Effekterna av ett plötsligt bortfall av balanssignaler från ena sidan kan liknas vid en båt med dubbla propellrar.
Om varvtalet i den ena propellern plötsligt minskar kommer båten tappa sin raka kurs, få slagsida och gå i cirklar.

Tillståndet tycks kunna drabba vem som helst, men sällan mer än en enda gång under livet.
För att förstå mekanismerna, som ger symtomen vid virus på balansnerven, kan man föreställa sig en båt med dubbla motorer. Så länge båda propellrarna snurrar lika fort kommer båten att hålla en rak kurs. Men om ena sidans propeller (ena sidans balansorgan) plötsligt minskar sitt varvtal (minskar sin funktion) kommer båten att tappa sin raka kurs och istället åka runt i en cirkel. Dessutom får båten slagsida åt den sämre propellerns sida. Då upplevs karusellyrsel som beror på att ögonmuskulatur och balansorgan är ihopkopplade.
Om balansimpulserna från t e x vänster balansorgan plötsligt minskar kommer ögonen att göra ofrivilliga små rörelser, s k nystagmus, åt den friska högra sidan. De flesta, men inte alla, med en plötslig signalminskning från vänster balansorgan får därför ett synintryck av att omvärlden roterar runt dem, från vänster till höger.

ak...var är du?..

I morgon ska jag göra sushi.
Själv.
Jag.
Tju!

dagens mening..

En kvinna, med öppenhet i ögonen ,
sa idag en mening jag lägger på minnet.
Nästa gång jag känner mig trött på
frågan varför, ska jag tänka på detta.

-Tänk att det är nu dom ska lära sig allt!

åksjuk..

Min lilla söta O kom gåendes genom köket.
Höll handen på sin panna.
Kinderna blossade röda.

-Mamma, jag tror jag är åksjuk!

Nu sussar hon tungt på kudden med
över 39 graders feber.

ikeas kärnfamilj..

Låg och läste ikeas reklam innan jag skulle somna.
Den stora rubriken fick mig direkt.
FUERTEVENTURA-med all inclusive!
Jädrar så skönt, tänkte jag.
Nedan gick att läsa olika tabeller med priser, utifrån
resedatum och storlek på familj.
Normalt brukar det stå. 2 vuxna, 2 barn...osv...
Men IKEA hade pedagogiskt ritat upp figurer i olika
könsrelaterade kläder (läs kjol resp byxor) och
storlek (läs vuxen resp barn).

Första kolumnen var 2 vuxna. En i kjol och en i byxor.
Andra kolumnen var dom 2 vuxna och 1 liten. En i byxor.
Tredje kolumnen var dom 2 vuxna och 2 små.
En i kjol. En i byxor. (tydligen viktigt)
För mig som lever i en familj med 4 barn så önskar jag att
nästa kolumn var en med 2 vuxna (med valfria kläder)
och fler barn.
Där gick jag bet.
Fjärde kolumnen var dom 2 vuxna, den lille med byxor
OCH en till vuxen man (eller kvinna med byxor)
Den femte och sista kolumnen var dom 2 vuxna,
dom 2 barnen av olika kön, OCH den extra mannen.

Jag är kanske trög. Men är det inte mer vanligt med
fler barn än att ta med en extra man på semestern?
Eller kvinna i byxor (tydligen viktigt).

Eller är det kanske nytt i IKEAS sortiment?
En man i brun kartong? Monteras enkelt.
Snarkar ej. Lämnar ingen smutstvätt.
Kan lätt vikas ihop och förvaras under sängen.
Bokhyllan Billy. Mannen Stig. Enkelt koncept.

Nåja. Jag drömmer mig bort till ett annat hotell.
Ett som tar mer än 5 personer i sitt största familjerum..

klumpen i magen..

Igår när jag kom till dagis så satt min största
med en av tvillingarna i knät.
Lilla flickan bakåtlutad med ett nöjt leende.
När vi skulle gå ville hon följa med.
Grät en skvätt.
En av fröknarna följde oss till grinden och
lät dom vinka.
-Titta sa T, nu blev hon lugn igen.
Mycket nöjd hoppade hon in i bilen.
Hemma fortsatte denna lek.

I morse när vi skulle åka till pappan för helgen.
Jag ser att hon drar runt på vagnen.
Parkerar den fint. Bäddar om dom små.
Och viskar...
-Vi ses på söndag. Det är bara 2 nätter och 3 dagar.
I hennes lek var det en tröst till Liv och Hanna.
I min verklighet var det en tröst till henne själv.

Och jag fick en klump i magen..

fan så förbannad..

Sitter här efter kvällens blogg genomläsning och
irriterar mig galen!

Jag kan läsa om dessa underbara människor.
En del känner jag. Andra inte.
Dom är goda, fina och sprider så mycket gott
omkring sig. Ändå tvivlar dom.

Världen är så full av självgoda, nedtryckande
människor.
Som myser av att få andra att tvivla.
Det ger dom ork att klappa sig själv på huvudet
och tycka att dom är otroligt bra.
Bättre än andra.
Vissa av dom sitter i sina växthus och kastar
elefanter omkring sig så glaset yr.
Men det uppfattar dom inte.
Dom har fullt upp med att putsa på radhus fernissan
och blanka upp föräldraglorian.

Nästa gång kanske dom skulle ta och putsa upp
spegeln lite extra och ta sig en nogrann titt!

jag finns här..

Varför är det så lätt att såra någon som är stark.
Så tillåtet.
-Äh, hon tål det nog.
-Hon klarar sig alltid.

Varför kan vissa inte se tårar som rinner
på insidan?

Varför är det så svårt att trösta någon som är stark?
Något bromsar.
-Hon kanske tar illa vid?
-Känner förödmjukelse?
-Vill, kan själv?

Men jag ser tårarna på insidan.
Hör vidden på pölen dom landar i.
Ringarna från ytan når ända hit.
Och där finns jag.

gammal med dig..

Där vill jag sitta.
I soffan ,en sen fredagskväll.
Den nya som saknar fläckar av glass.

Där vill jag sitta.
En mörk kväll en höst.
Störas av ett samtal från barnen.

Där vill jag sitta.
Med din hand i min.
Se dig somna till aktuellt.

Där vill jag sitta.
Med dig tätt intill.
Höra oss andas i takt.

Där vill jag sitta.
Med dig hela livet.
Se åren passera och minnas.

Där vill jag sitta.
Älska dig gränslöst.
Jag vill bli gammal med dig.

hjälp sökes..

Hallå.
Kan ni hjälpa mig lite.

Vad skulle ni se bäst?
En vanlig annons i dagstidningen?
Eller en på stan som bär på en oootroligt
cool ekologisk papperskasse?
Om man har pant på papperspåsen, säg
10,- i rabatt om man har påsen med sig
nästa gång man handlar, sparar man den då?
Som en insats för miljön?

Att man sen bär omkring på stans allra
bästa och snyggaste barnskor, gör ju inte
saken sämre.
Eller en grymt snygg väska från tex friis.

Det gör väl inte saken sämre?

fötter..

Jag gillar inte fötter.
Nej det där blev fel.
Jag tycker illa om fötter.
Inte rätt det heller.
Jag avskyr faktiskt fötter.
På riktigt. Äckligt.

Har vi då inte bättre nyheter att sätta på
löpsedeln på en av sveriges ledande kvälls-
tidningar än någon som blivit av med sina
forvårtor? Med bild på dennes äckliga fot
upptryckt mot kameralinsen.
Varför??

Jag menar, vad hände med finanskris,
barnmisshandel, våldtäckt, världssvält,
klimathotet??

Eller, gud förbjude, en glad nyhet!!

Eller var det just det, det var??

vuxna fraser..

I morse under tandborstningen stod jag
och planerade för kommande morgon.
Då har mannens grabbar kommit tillbaka,
och med två barn till på morgonen så
behövs det lite extra planering.

Jag brukar placera dom vid frukostbordet
medan jag duschar.
Dom får turas om att vara chef. Vilket dom gillar.

Vid tjuvlyssning har jag hört fraser som

-Nu är det mycket prat och lite äta!
-Koncentrera dig på ditt du!

I morse hörde jag något nytt.
Min äldsta har fått tvillingar.
Liv och Hanna heter dom.
En ville inte sova. Hon drog vagnen i köket
med bestämda drag.
Till slut sa hon med bestämd röst.

-Nu lägger du dig och sover, och det är INGET
att diskutera!

Hmm...Vad får hon allt i från??

Måste jag säga att hon är 5, och tvillingarna dockor?

min gudson..

Han är här nu.
Ganska sen.
Han är ljuvligt söt.
Och har redan vunnit mitt hjärta..

er önskelista..

Har sen jag varit 4 drömt om en egen
liten affär.
Nu blir den drömmen sann.
Jag ska låsa upp MIN dörr varje
morgon.
Sälja det JAG vill. Butiken ska se
ut som den har gjort i huvudet
i masssor av år.
Nu står leverantörer på kö.
Tusen möten är bokade.
Golv ska väljas.
Väggar ska byggas. Målas.

Jag är så lycklig.
Livrädd.
Förväntansfull så jag snurrar.

Och för varje steg jag tar så inser
jag vilken tur jag har, som har
dom jag har omkring mig....

Jag kommer snart att komplettera
med listor om vad ni ska önka er i julklapp!

nya äventyr..

Jag tog klivet.
Hoppade.
Hoppas jag landar på fötterna.

Jag har sagt upp mig!

Nu väntar nya äventyr!

do did done donnare..

..finns det förmodligen inget som heter.

Men nu är det gjort.
Jag har tagit ett jättekliv i mitt liv.
Och jag är så rädd att hjärtat bankar.
Så förväntansfull att luften inte räcker till.

Livrädd och lycklig!

do did done..

I DID IT!!

Jag menar... VI gjorde det!

olika vis..

Barnen är bortlämnade.
Det kokas pasta i stora lass.
Mannen har packat bilen,
kollat utrustning, servat cyklarna.

Jag har färgat håret, och ska nu måla
tånaglarna i matchande färg.

Ja vadå?... man laddar på olika vis!

chocktillstånd..

Jag går runt som i nåt slags chocktillstånd.
Hur blev det så här.

Det är endast 4 dagar innan vi ska
cykla cykelvasan.

4 dagar..

måndag på en tisdag..

Efter en kortare semester i Furuvik sitter jag nu
landad framför burken.
Uppdaterar mig på mina favoritbloggar.

Har huvudet packat med inlägg och försöker
komma ihåg och sortera.
Det som kommer till mig först är detta.

Jag och flickorna står i kön till ponnyridningen.
Bakom om oss står en familj betsående av en
mamma, pappa och två små barn.
Mamman ger ett mysigt intryck och barnen är söta.
Pappan är .... irriterande.
Med en mycket bred och utpräglad stockholmsdialekt
talar han högt om hans arbete. Hur viktig han är,
hur ofta kollegorna ringer för att fråga om råd, att arbetet
förmodligen skulle stanna helt om han hade mer
än 4 v semester.
Frun svarar artigt med verbala klappar på axeln.
Han rättar ständigt till sina märkeskläder och tar konstant
upp mobilen för att kolla om den ringer. Vilket den inte gör.
Kön var lång. Detta pågick ett tag.
Han ringde till slut upp kontoret själv.
Använde sig av förkortningar han hela tiden fick förklara.
Jag började kolla hans märken på klädrena för att
kolla om han var en riktig snobb eller bara en wannabee.
Strumporna. Där floppade han. Veckodagsstrumpor från
HM. Och dessutom hade han måndag, fast det var tisdag.
Min lust att tala om det han aldrig växa sig stor nog.
Hans fru sa till slut torrt. -Vet du inte att det är tisdag?
-Jo?, svarade mannen. Då peckade hon på strumporna.
Han stod tyst resten av tiden.
Hennes och min blick möttes. Vi log försikigt.

skäggstubb i falsett..

Det kan inte vara så lätt att vara man.

Denna kväll kom jag in i badrummet
där mannen står med trimmern i högsta hugg
och tänker ta bort skäggstubben.

Med lätt falsett säger jag -Vad gör du??
Lätt skrämd svarar han -Öh... rakar mig?
Lite mindre falsettig jag -Varför då?
Väldigt oförstående man -...Du sa ju att det stacks...
Tydlig jag - Ja men jag har ju ägglossning!!
Mycket förvirrad man -men hur kan det...
Ännu tydligare jag -Häng med!

Mannen plockar ihop trimmern igen, söker logiken.

Behöver jag säga att han är dödligt
läcker i skäggstubb!

som tröst liksom..

Lillebror upplyste mig snällt om
att det här är sista gången jag
fyller något som börjar på 30!

Så idag behöver jag nog massor
av dyra presenter och god tårta,
som tröst liksom...

som att..

Som att ösa en båt som saknar botten.
Att trampa en cykel utan hjul.
Att meta utan mask.
Som att skjuta utan krut.
Att snöra skor som ej har snören.
Åka kälke utan snö.

Lika kul, och lika meningslöst..

och regnet..

..det bara öser ner!

idag..

Det som igår, var i morgon.
Är idag.

för en stund..

Vid den här tiden i morgon har livet
återgått till det normala.
Små fötter fyller golvet med tramp.
Någon somnar i soffan.
Någon kanske i min famn.
Deras kuddar fylls ut med närvaro
och varma kinder.
Jag plockar fram all min mammakärlek
som smärtsamt gömts undan dessa veckor.
Dom har haft en härlig pappasemester.
Men nu blir dom mina för en stund.

Jag läntar som ett barn kvällen före julafton!

NU!..

4 veckors fantastisk, underbar, rofylld, äventyrlig, hysteriskt skön
semester böööörjaaarrrrrr NUUUU!!

the hemlis..

Nu när mina småpiffor är hos sin pappa så
passar jag på att läsa boken The secret.
Fasen vad kul det är att visualisera.

Jag väger så lite nu att dörrarna på Åhléns
inte öppnade sig för mig idag.
Min check på 22 miljoner dimper ner
i postlådan när som helst nu.
Så fort mannen och jag är överens om
vilken modell på skotern vi vill ha så kommer
den pryda vår gård.
Min önskan om tjockare hår?
Jora.. nog tyckte jag att en och annan ögonbrynfrans
var lite grövre i morse.
Antar att lönen kommer lyftas och att chefen kommer
dunka mig i ryggen och tacka mig för väl utfört arbete.
Min familj och vänner bara tokälskar mig för att jag
är så snäll och generös.
Ja underbar och älskad av alla del 2 skulle jag kunna
skriva i morgon.
Jaha ,och där gick författardrömmarna också i uppfyllelse!

Det här är bara inte klokt vad bra allting är!

Sa jag att jag är skitsnygg också??

HURRA!..

Idag hurrar jag för två som fyller år.
Jessica och AK!

Så grattis och hurra från mig..

14..

Jag känner.
14 dagar är.
En evighet.

van att vara mamma..

Jag har vant mig vid att ha ont i ryggen.
Att pengar saknas i börsen.
Att jag inte hinner med allt jag vill.
Jag kan vänja mig med skoskav.
Att mina kläder sitter trångt.

Klarar mig utan 8 timmars nattsömn.
Van att sätta mina intressen sist.
Jag har vant mig med deras vassa
armbågar i magen.
Att tjata vid matbordet.
Jag har vant mig med deras tunna armar
runt min hals.
Jag är van deras viskande -jag älskar dig!
Jag är van att vara mamma.

Men jag vänjer mig aldrig, aldrig med deras tomma sängar.

igår, idag..

Hon finns inte mer.
Den 3-åriga gullungen jag hade i famnen igår
finns inte mer.
Den morrande 4-åringen sitter idag i mitt knä.
Grädde på näsan och ett paket att öppna.
Glitter i sitt öga. Leendet kommer lätt.
En trall på sina läppar. Ett trotsigt morrande
likaså.
Så många vänner på ett kalas. Sån lyx.
4 år har passerat sen hon blev min.
Hon flyttade in i mitt hjärta. Hon bor i min mage.
I mitt sinne är hon ständigt närvarande.

Igår finns inte. Idag är.

Grattis mitt gull.... så fantastisk du är!

uppläxnig på hög nivå..

Skulle för första gången på många år panta burkar
och flaskor.
Har tidigare klarat mig från sånt med hjälp av
långa vippiga ögonfransar och löften om sexuella
gentjänster.
Gillar inte att panta helt enkelt.
Och nu påmindes jag om varför...

Första flaskan in... Ej godkänd flasktyp.
Nehe.
Nästa flaska... Ej godkänd flasktyp.
Men va fa...
Börjar känna mig stressad av kön bakom mig.
Tar i ordentligt med nästa flaska.
KASTA INTE IN FLASKAN! med stor text över info rutan.
Kommer på mig med att säga -Ursäkta ,till maskinen.
Pantade försiktigt klart resterande flaskor.
Med lätt röda kinder dröp jag bort och
kände mig uppläxad... av en pantmaskin.

han spelar mig..

Ingen lär ha undgått att mannen min spelar
gitarr.
Ikväll när jag klev ur duschen stod han och
kompade ZZ Top.
Jag älskar att se när hans fingrar flyger
över strängarna.
De ser så mjuka ut men det är hårda ljud
som kommer ut.
Hur han sluter sina ögon och lutar huvudet bakåt.
Han biter lite i sin underläpp.
Med lätthet trollar han musik ur sina händer.

Det är det han gör med mig.
Han får mig att gå i tonarter jag inte visste
jag hade. Jag älskar hans beröring.
Vi sjunger i stämmor. Vi kompar varandra.
Så väl.
Hans plektrum leker med mina stränger så
jag glömmer melodin.
Det är bara så.
Han speler mig..

älvan..

Min så söta trotsiga yngsta hoppade omkring

i badrummet när det skulle kvällas....

-Du ser ut som en liten älva, sa jag.

-Nähä, sa hon. Jag är en tolva!!

hon ger mig..

Det vibrerar till i fickan.
Hon skäller i en kvart.
Det lät ungefär så här.

Näevetduvajagblirsåhimlalessskadom
fåkladdahursomhelstbaraförattjagärsingel
stårdetnågotipannanpåmigsomgördetokatt
stötapåmig!?VA?Näefyfasenvadlessjagärpåkarlar.
JagbaraundrarvarärRESPEKTEN??FÖRMIG!?
Heltgalenblirjagskajagvaradensomskasättagränser
åtdomJAGÄRJUFÖRFANSINGELalladessalöften
ochalltsmörandejagblirsåless.

Ja detta pågick ju ett tag.
Men vet ni vad... efter samtalet log jag med hela ansiktet!
Helt enkelt...hon ger mig!

jag lyssnar..

När tanken inte orkar hålla sig på det spår
jag vill.
När den drar sig till det svarta.
Avgrunden ger en hisnande känsla i magen.
Tystnaden dånar.

Jag samlar kraft. Focuserar.
Lever mitt. Gör det jag ska.
Jag känner något komma krypande.
Skymtar ett ljus.
Fötterna står stadigt.
En fågels sång tränger fram.

Och känner jag efter noga så känner jag
en hand på min axel, hör rösten i örat
som säger att jag är bra.

stången..

Glad midsommar alla goa vänner!!

Fast det är då fasligt kallt...

jag ser botten..

Så länge man trampar vatten är man ovanför.
När man inte orkar trampa längre
landar man på botten man nyss inte såg,
så snabbt att man inte kommer ihåg
hur det var innan.

så var det porren..

Det här kommer förmodligen bli mitt längsta inlägg hittills.
Och förmodligen det allra mest obegripliga och röriga.
Jag ber om ursäkt i förskott för det.

När jag skrev att mitt nästa inlägg skulle handla om porr
så var det inte av sexuell art jag tänkte på.
Nej, utan ljuva bloggar jag hittat som fick mig
att surfa runt i timmar. Porrsurfa.

Några exempel på dessa bloggar som väcker känslor i mig
är denna.
Denna väcker lust i mig att göra nya saker.
Måla, fota, renovera.
Känner avund, över hennes talang, hennes kamera, hennes ord.
Men viktigast av allt den väcker mig.
Fina små ljuvliga ting och bilder som kittlar mina sinnen
finner jag här.

Men så började jag verkligen att tänka.
Läste andra bloggar som också berörde ämnet men
från ett annat perspektiv.
Vad är porr?
En porrfilm vet väl alla vad det är.
Det är en billionindustri, men knappt någon
har sett nån. Lite konstigt.
Är porr snuskigt? Ja, jag tycker det. Snusk kan vara härligt.
Är porr äckligt? Ibland kanske.
När det inte är glädjefyllt och på lika villkor.
Och alla gånger det går utanför lagen såklart.
Men porr, för mig, är nog mest av allt härligt.
För det behöver inte riktigt innehålla sex.
För mannen kan det vara skortar, motorcyklar,
eller som nu när han sitter och tittar på en dokumentär
om gitarrens historia. Han ler med hela själen, vickar
på småtårna, det rycker i hela honom.
Det han känner är lust!
När jag snokar runt i dessa bloggar som tänder ideér
i mig så känner jag just det. Lust.

Ikväll läste jag åter en återkommande blogg.
Och det var då jag kom på varför jag inte bara kunde
skriva mitt inlägg om porr som sex.
För mig måste porr innehålla lust.
Väcka sinnen. Väcka glädje.
Sex som innehåller tvång, krav och
där någon ska känna sig "mindre" än den andra
är inte porr utan övergrepp i olika former.

Mitt tänkta inlägg var glatt och roligt.
Det här blev ju mest ledsamt.

chefssaknad..

Jag har flera chefer.
En är kvinnlig. Äldre än jag.
God vän är hon med.
Nu är hon i stockholm i flera dagar.
Tror jag saknar våra samtal.
För igår utbrast jag till min yngre manlige chef;

-Å, vilken skön BH jag har på mig idag!
Hade glömt att jag köpt den, den sitter perfekt!

Han tittade på mig med en smått obekväm min och svarade;

-Öh.. då.... vet jag....

Må hon komma tillbaka innan jag får mens eller nåt!!

malen..

En mal i mig.
Placerad.
Fladdrar och vill ut.
Hur?

i väntan på..

I morse på väg till jobb, dagis och skola satt vi alla och
pratade.
Lät musiken vila.
Underbara samtal brukar komma fram där i bilen.
Denna morgon var inget undantag.

Den äldsta bonussonen talade om sin katt och sin mamma.
Tyckte det var tråkigt att kattorna inte kunde träffas.
Jag läste in lite mer i den åsikten och förklarade att
någon gång så kanske det blir så. När tid passerat.
Men, sa jag, jag vill att du ska veta att jag tycker du har
en jättefin mamma, och att hon måste vara
världens bästa mamma eftersom du och din bror är så fina.
Han lyste upp som solen själv.
Han berättade något jättestort i förtroende.
Vi pratade om det en stund. Han är klok och fin.
Till slut sa han.
Jag kan inte förstå en sak.
Dom flesta i min klass...
Där förväntade jag mig något i stil med
Så många barn har skilda föräldrar, bor på två ställen...
ja ni förstår..
Men då klämde han till med:
...ser inte skillnad på vanliga blommor och
brännässlor!

porr..

Mitt nästa inlägg kommer handla om porr.
Men jag hinner inte skriva det nu..

ryggskott..

Hemma på tomten väntar 9 kubik grus,
2 kubik stenmjöl, 46 kvadrat stenplattor
och en massa markduk... grävaren är klar.
Helgen bjuder på ryggskott och början på min
och M´s fantastiska uteplats!

vänner..

Genom åren har många passerat.
En del består.
Några försvinnner.
Några försvinner, men består ändå.
Jag har några jag kan ringa mitt i natten.
En del stryker mothårs om det behövs.
Somliga är ärliga och ger trygghet.
En del smsar man ,en mening till,
och vet exakt vad man får till svar.
En del är så snygga att jag känner avund.
Ett fåtal lämnar avtryck som räcker livet ut.
Vissa träffar man på stan i 5 minuter
och känner sig upprymd efteråt.
..och en del har alltid treo...

Och jag är så tacksam för er alla!

komma ut ur skafferiet..

T vid middagsbordet:
-I morgon ska faktiskt fröken H åka till
Skafferiet, med sin man.
Men barnen får stanna hemma, för dom
kan laga mat själva.

Världens raraste fröken ska ska åka på
kärlekssemester till Turkiet i morgon.

typ..

Dagen jag fruktat har kommit.
T, hon den äldsta, har kommit på
ordet; typ.
Så i morse var det.
Den tröjan kan jag ta, typ.
Kan jag ta ditt pannband, typ.

Jag tycker liksom att det är typ jobbigt
med såna meningslösa ord, typ.
Liksom.

Hon har säkert hört det från någon vuxen,
någon hon träffar ofta, typ varje dag.
Undra vem...

men satan så pinsamt..

Sitter här med mitt spotify.
Hade nyss ett ljuvligt scenframträdande
tillsammans med P Isaksson och M Fredriksson.
Jäklar i mig som vi sjöng ikapp.
Vi har plinga på dörren på jobbet.
Jobbar ju ensam mellan 12-13.
Den funkar visst inte idag.
Någonstans där mellan mina höga C´n så
hör jag... Hallå! Kan jag få hjälp....

Ja.. nä... men ... ja vad säger man.

fläta till..

Stoltheten lyser ur 5-åringens ögon.
Hon håller fram 4 barbies.
Titta säger hon förvånat. Jag har flätat.
Jag vet inte hur jag lärt mig, fortsätter hon
och rycker på axlarna.
Jag bara kan.

Numera är allt som kan flätas, flätat
hemma hos oss.

För hon bara kan!

i dag har jag..

*vaknat av mig själv
*cyklat 2.5 mil, varav 2,7 var uppför, MINST!
*planterat ett plommonträd i vår trädgård
*planterat i krukor och gjort lite fint
*grillat på vår nya KUNGgrill
*varit på ett mysigt fika hos pappsen med fruga
*kramat prinsessorna för första gången
på 3 dagar

*haft en oförskämt härlig dag i solen.

jag nästan skäms... men bara nästan.

wroogrriskkrriiiiik!..

Mannen försöker ihärdigt övertyga mig om att
när startmotorn säger wroogrriskkrriiiiik!.. när
bilen går igång så är det inte för att den håller på
att pajja , utan att den bara är så lycklig att få starta!

Ja, jag tror han försöker lura mig...

vem behöver mål..

Genom fönstret med vintersmuts ser jag
vårens sol.
Där, längst borta vid vägen ser jag.
Mannen jag älskar så jag blir rädd.
Och flickor som springer mellan
hans fötter.
Kors och tvärs lastar dom bilen.
Jag ser munnar som pratar och ögon
som ler.
Jag känner hjärtat stanna för en liten stund.
Mina ögon ser inte längre det som borde
putsas bort från rutan.
Allt dom ser är kärlek.
Och då tänker jag.
Vem behöver mål.

Jag har ALLT jag någonsin skulle vilja ha.

för varandra..

Alla människor passar inte ihop.

Men en del behöver man bara snegla på
för att se,
dom är skapta för varandra..

mål med livet..

Skickade ett mess till min PT igår.
Var nyfiken på hur hennes helg varit.
Hoppas naturligtvis på att hon suttit i
soffan hela helgen hela helgen och käkat
ostkrokar och godis.
Annars skulle jag ju ha ännu mer att
ta igen efter min helg i huvudstaden.

Fick till svar:
Ett av mina delmål är nått!

Ett enkelt svar kan man tycka.
Men idag har jag tänkt mycket på det.
Jag har inga mål.
Har aldrig haft.
Har alltid sagt att allt jag vill ha ,
är lugn och ro!
Om ni känner mig och mitt liv
så vet ni varför.
Har satt ett mål nu, att jag ska ha nån
slags kondition före augusti.
Vad är det för slags mål??
Synnerligen abstrakt.
Inget som får en att kunna löpa en mil
eller så direkt.
Nä usch...
Och nu har jag tänkt hela dagen och ändå
inte kommit på något konkret sådär.

Har ni tips?

dubbeluäk..

Inte nog med att det finns smala, vältränade
människor som skuttar omkring och ser oförskämt
pigga och friska ut. Och frågar man dom så blir
dom gaaaaalna av att inte få träna. Uäk!

Nu ska man måsta träffa människor som
MÅSTE åka hemifrån när dom är lediga
och ska slappa.
För dom KAN inte sitta still utan ääälskar
att städa och pyssla hemma. Dubbeluäk!!

solen..

Som den solen lyst på oss..

hej då..

Ja hej då på några dagar!
I morgon bitti tågar vi till stockholm.
Flanera på stan och titta på apor på skansen.
Hotellfrukost och gravidmage ska inspekteras.
Säkert någon ljuvlig picnic i någon romantisk
park med....
Sol på näsan. Mjuklassbus.

Hagel och drivis?? Tunnelbana och trängsel?
Avgaser och stress?
Förstår inte vad ni pratar om!

Ha en ljuvlig helg...

min rara PT..

Kvällen har återigen bestått av motion.
Har gett mig den på att kunna jogga.
I sakta mak dock.

Min granne är min Blossom.
Fast mycket snällare.
Under sköna samtal tar vi oss
framåt i skogen.
Hennes kolsvarta hundar korsar
vår väg som pilar.
Fast jag lider så njuter jag.

Hon förstår mig. Vet vad jag behöver.
Det kommer inga krigsrop över
hennes läppar. Inga KOM IGEN NU!
Nej då.
Utan när jag kommer med mina,
-Såg du! Visst sprang jag långt?
Visst var det mycket bättre än sist?
Då svarar hon tålmodigt
-Ja visst. Vad duktig du är!
Myyycket bättre än sist.
Och tänk, om du tränar så här mycket,
vad ännu bättre du ska bli!

Hela konversationen låter som när
jag lärde min 5 åring cykla utan stödhjul.
Fast nu är det jag som är 5.
Och det är ganska skönt!

humla..

Sveriges i särklass största humla har kommit in på mitt kontor.
Mitt hjärta slår dubbelt.
Fan vad han far omkring.
Ogillar verkligen kryp.
Tacka vet jag en 2 meters boa.

ihhh... jag kanske svimmar!

dagens lärdom..

Dagens lärdom lyder som följer.

Se alltid till att ha koll på om det finns varmvatten,
INNAN du slänger hårfärg på skallen!

-Burr! sa Casper när han såg en naken häst!

orden..

Jag letar ord i varje vrå.
Under stolar, bakom skåp.
Under den slängda jackan på golvet.
Jag känner dom hoppa runt i mig, men
dom hittar inte vägen ut.

Har jag det för bra?

Har jag inga vedermödor att lätta?
Ja, så kanske det är.

Är jag rädd att skriva för lyckligt?

Ja, så kanske det är.
Rädd att det fantastiska jag har nu ska
försvinna om jag säger det högt.

I mig bor det så många ord.
Så många tankar. Åsikter.
Känslor som stör och rör.
Kanske berör.

Jag läser bloggar som berör mig.
Många ger mig trall i örat.
Andra ger mig suck i bröstet.
En och annan tår har fällts.
Jag väljer dom jag läser med omsorg.

Jag ska leta orden mer. Släppa ut dom som finns.
Jag kommer tillbaka.

älgbajs..

Jag hittade inte så många ord,
men jisses så mycket älgbajs..

vi hörs..

Nej, nu snörar jag på mig springskorna och
hoppas orden kommer till mig i skogen.

Kanske hörs vi senare ikväll..

heja norge..

http://www.youtube.com/watch?v=-8JRtGMBUz0

Trodde aldrig jag skulle säga..

Heja Norge!!

jag och Alfons..

Hjulen snurrar fort nu.
Jobbet sliter och drar i mig.
Siffror och bokstäver rullar ur mig
i hisnande fart.
Jag försöker bromsa, håller ut armarna
så vinden ska få motstånd och takten
dras ner.
Våren turas om att vara kall och blåsig.
Och varm och solig.
Mitt inre åker hiss mellan vårtrötthet.
Och total eufori.
Jag hinner knappt ställa frågorna, och
missar kanske svaren.
Min omtanke känns liten. Mina vänner
långt borta. Orden jag saknar.
Jag saknar systrar.
Vill landa i en soffa med bloggande likar
och varmt rött vin.
Jag vill inte börja mina svar med
Jag ska bara....

Skulle vilja bara vara...

pip i fickan 2..

Det pep till i fickan.
Från mannen igen.
Slutraden var : Jag är en lycklig man!
Jag insåg.
Så enkelt kan man säga det fullkommliga.

Jag är en lycklig kvinna!

japp..

Som ni redan vet så var den spanska
yrvädret på besök förra veckan.
Mina flickor pockade på hennes
uppmärksamhet, vilket dom
i vanlig ordning fick.
T berättade allt om cykling utan stödhjul,
tappade tänder, gluggar och nya på gång.
O, de lilla, laddade länge.
Till slut utbrast hon
-En gång har jag kräkts!
Oj då sa A..... Hade du ont i magen då?
-JAPP, svarade hon nöjt.

vår på riktigt..

Idag har vi ställt undan skotern
på lon.
Så nu är det vår på riktigt..

inte så bekvämt som jag trott..

Har så j-a tajta brallor idag så jag
tror mina äggstockar flyttat ihop
med ryggraden...
Vad heter det då... Rymbos?
Äggbos?
Rämbos?

Måste nog fundera lite på det..

sparris..

Det pep till i fickan.
Ett SMS från mannen.
Köp sparris om du kommer åt!
Misstänkte att han läst någon ny
hälsotidning igen... då brukar det bli
nya rutiner och matvanor.

På kvällen låg jag i sängen och läste
nyss nämnda tidning.

Ät sparris och bli på bättre humör!
Hmm... försöker han säga mig något?

Kan det vara så att sparrisen är till mig?

fattar inte..

Jag har inte facebook.
Jag förstår inte facebook.
Jag känner dom som har facebook.

Varför går man in och gör dessa tester?

Vilken IKEAmöbel är du?
Vilken favorit ställning har du?
Vilken kriminell typ är du?
Vilken disneyfigur är du?

Jag fattar inte..

en armlängd bort..

Lugnet har lagt sig.
Stormen har dragit förbi.

Hon har smekt småbarnsfötter. Lyssnat på
svårbergripliga menigar. Titta på gluggen.
Ställd dom viktiga frågorna. Fyllt i mina luckor.
Gett mina sinnen vad dom tål.
Hon är vännen jag alltid saknar.
Men trots alla hundratals mil är hon
aldrig längre bort, än armlängden till min telefon!

hon..

Kalla in hundarna!
Håll andan. Känn spänningen i luften.
Det vibrerar.

Hon är på väg...

en hjälte..

I min framfart vid helgens städning stod radion på.
Eftersom jag denna gång hade lyxen att vara ensam
var volymen extra hög.
En mening fångade mig.
Och den har rullat i mitt inre sen dess.
"In my daughters eays, I´m a hero."

För varje rullning har meningen blivit sannare.
Bokstäverna tyngre. Oket låg tungt.
Men det tunga oket fick hjärtat att bli fjäderlätt.
Som en fjäril fladdrar det nu i min bröstkorg.
Visst är det sant.
Jag är ju den som alltid talar sanning.
Som alltid gör allt till det lätta.
Som alltid väljer, kanske det svåra, men det rätta.
Jag är den som kan allt. Lagar bästa maten.
Dom kläder jag köper är det man med stolthet bär.
Jag är den som står där när det stormar.
Som vaggar när dom somnar, och den som väcker
med en kyss.
Jag är den som blåser på såren, läser ur boken,
förklarar det svåra och vet svaren på gåtan.
Jag sväljer min gråt när det behövs och låter
tårarna rulla när dom gör nytta.
Jag är hjälten som trollar så allting blir bra, som
gör en boll av oron och stoppar den i fickan.
I deras ögon är jag en hjälte.
Och det tunga oket blev så lätt att bära när jag insåg
att det enda jag behöver göra är att bevisa att dom har fel.

För när dom förstår att alla människor är lika starka, svaga,
gör misstag, har fel, vet allt och ingenting.
Då inser dom sitt eget värde.
...och då är jag en hjälte..

kom igen nu..

Menmildahimmelskesoses!!!
Hur lång tid ska det ta innan någon
undrar varför jag visslar!!

KOM IGEN NU!

visslar..

*visslar*

har jag ett dolt handikapp..

Med risk för tjatighet återkommer jag nu till ämnet
motion.
Som ni vet så försöker jag skaffa mig en kondition,
så pass bra att jag tar mig levande genom cykelvasan
i Augusti. Som bonus hade jag då tänkt mig några kilo i
viktminskning. Att ha i åtanke kan vara att jag ALDRIG tränat
något i hela mitt liv. Joggade för första gången förra veckan.
Och jag är ju ändå snart 4... jag menar drygt 30.
I julklapp fick jag mig önskad stegräknare. Den bär jag nu varje dag.

Jag har då hört och läst(trodde jag) att man skulle gå 10 000
steg för att ligga i bra fas med vikt och rörlighet.
Igår jobbade jag hela dan, var sen hemma med 2 små barn, bäddade,
lagade mat, plockade, tvättade. När sessorna somnat så gick
jag ut och gick i över en timme.
9000 steg! Rätt nöjd, och insåg ju att jag förmodligen skulle vara
mager när jag vaknade.
När jag duschat och landade i soffan så var kl nästan elva, så det
blev ju att plussa på några steg till och gå till sängen för sömn.
Nu blev det ett litet bakslag där! I min alldeles nya fina tidning
stod det så fint.
Skaffa stegräknare och håll vikten!
HA! Redan gjort tänkte jag...
Sen kom dråpslaget.
10 000 steg/dag för att inte gå upp i vikt
12 000 steg för hälsan.
16 000 steg för viktminskning!!
16 000! Inte NIOTUSENYNKAJÄVLASTEG!

Är jag lam eller? Lite lytt..? Något dolt handikapp jag
inte vet om?
Näe... jag ska väl säga upp mig nu, för jobba hinner jag inte med,
skaffa bärbar dator, och en
korvlåda på magen.
16 000 ... hur ska det gå till.....?

TIPS?

hån..

Vi måste snart klippa gräset, kvittrar storasystern
från södern.
Jag kontrar med ett coolt, ...
Här åker vi fortfarande skoter!

Ja jag vet inte, men det känns inte som jag
var så cool ändå...
Hon hånas..

stödhjul 2..

Jag tror jag behöver stödhjul..

utan stödhjul..

2 dagar har dom varit ifrån mig.
Mina flickor.

Äldsta mötte mig cyklandes utan stödhjul.
Hon mötte mig med ett leende som
var varmare än vårsolen.
Utan stödhjul. Jag tittade på klockan.
Hur länge har dom varit borta?

-Kan du allting nu ,frågade jag?

-Ja, svarade hon självklart, och
nu kan jag både slicka mig själv i näsan
OCH längst ner på hakan!

Vi funderar på Talang 2010!

bra idé..

-Du kan ju skjutsa mig på jobbet i morgon
så cyklar jag hem!

Igår lät det som en kanonidé när jag sa det.

Nu när det är 3 minuter kvar tills jag slutar så
känns det inte alls så..

Jag har en mil till jobbet och MASSOR av uppför...

PT..

Blossom Tainton bor granne med mig.
Hon bor i det röda huset där tidigare
min kompis M bodde. Hon har tydligen
tagit över både man och barn.

Hon piskade mig med stavar uppför
backar och ströjde mig springande nerför.
Hon struntade i mitt blodtryck, mina skakande
knän och min darrande underläpp.
Hon var kall, hård och skoningslös.

Mina vänner.... jag har fått en PT!

jag skäms..

Ibland så skäms jag för att vara svensk, kvinna, medelålders,
mamma, anställd, vän, ovän och skattebetalare.
Framför allt när man får 30 miljoner i skadestånd och 1 års
fängelse för fildelning (Ja jag vet, lite mer...)
Och typ 15 000,- och typ ett halv år i buren för våldtäkt
på barn.
Då skäms jag för att jag inte engagerar mig för att göra
mer skillnad i världen!

skulle jag vara bättre..

Närå.... jag vill ju inte skryta...
inte så himla märkvärdigt...inte
är jag bättre än nån annan...men...
.... jora surru, visst är det
så att jag numera har spotify...

Vad det är? Schhyyy!! Det vet jag
ju inte riktigt..

ÄR gammal..

Fan vad jag är omodern...
Vad är twitter??
Spotify???
J- nu med spotify!
Låter som... Dolmio-nu med mer smak!

Jag känner mig gammal.
Fast det värsta är väl att jag ÄR gammal..

Näe... nu ska jag nog gå och dra något ännu
gammlare över mig..... typ 6 år gammlare!! Fniss!
F´låt jag kunde inte låta bli.
Alltå M är 6 år äldre än jag.
Fattar ni??
Inte.
ÄH, skit i´t da.
Det var nog inte så kul ändå....

hurra...

HURRA!
äntligen... yippie..
wooohaaa!
Ihhhhhh!!!
*highfive med mig själv, ingen annan där,...fan*

En krokus vid mitt hus!

språkkurs i baksätet..

T, 5 år rättar med myndig röst sin lillasyster,
snart 4.

-Du är ju inte lika stor som mig, för du har ju inte tappat
någon tand.
-Men alltså det heter inte "den lagge där" utan
det heter "den luuuuuggggee där". Kraftig betoning

-Förstår du nu?
-Alltså det är nog svårare för dig eftersom
du inte tappat någon tand!

O svarade inte överhuvudtaget.
Hon bävar nog inför morgondagen eftersom
storasyster ikväll tappat ännu en tand.

tanden..

Tänk jag hade helt glömt hur stort det var
att tappa sin första tand.

5 år och 4 veckor gammal så tappade T
sin första tand!

jag borde..

Nu borde jag packa upp all handling, plantera tomater,
byta gardiner i pojkarnas rum, dammsuga.... sortera, rensa,
damma eller förbereda middagen....
Man kanske skulle baka nåt...?
Faaaast soffan är tom, och jag har en alldeles ny trädgårds-
tidning.....

Jag menar.... hur ofta får man ligga och läsa....??

date med sotaren..

Efter 2 VAB dagar kändes det nästan spännande
att sotaren skulle komma.
Samtal på vuxen nivå. WOW!
Sotaren kom. Oj... han var inte gammal.
Har han verkligen körkort?
Jag frågade om han ville ha kaffe när
han var klar och det tackade han ja till.
Tycker inte jag brukar ha svårt att umgås,
men här var det inte lätt.
Jag tycker tom kaffet rann trögt.
När vi hade klarat av väder, ålder,
inga barn, inte det inte, nähä, jaha du
går som lärling, höjdskräck, hur man får ren händerna
efter en arbetsdag, blev det krystat tyst.
Kan låta som vi hade mycket att prata om men icke.
Mesta orden var mina och han svarade mumlande och
nervöst något tillbaka.
Tex när jag frågade om han hade egna barn, så svarade han
-Nej, jag ligger lågt på den fronten.
Hur gör man då? Har inte sex, eller bara skyddat?
För antingen så har man väl barn , eller inte?
Jag kan ha fel....
Inte ens flickornas försök till balett eller tecknings-
visande fick rummet att ens kännas ljummet.
Nix, iskallt!
När flickorna undrade om han hade popcornfrisyr under
kepsen såg han ut som ett ufo.
När jag förklarade att det var Mojjes nya cd som hette så,
så såg han ut som 2....ufon alltså.

Efter förklaringar om Let´s dance och latjo lajban så tror jag
poletten trillade ner. Men någon sån frisyr hade han inte.
Men jag är nästan säker på att han log lite då.


Bara att inse, jag har INGET gemensamt med en
22-årig sotarlärling!

GI..

Hur stor chans är det att rulltårta och
kaffe är GI-vänligt?

Hmm... misstänkte det...

man får önska..

3 saker jag önskar mig

En ny stenad uteplats på baksidan.
En hammok (stavas det så?)
En friggebod.

3 saker jag önskar jag inte hade

Vårtrötthet.
Dåligt samvete.
Ont i ryggen.

aj..

Det sägs, att om man har huvudvärk,
så vet man iaf att man har ett huvud.
Då vet jag vilken kroppsdel jag har idag!

vart man parkerar en cykel..

Årets första cykeltur är gjord.
1,3 mil är trampade.
Faaaan, va jobbigt!
Hade helt glömt hur jobbigt.
Men det värsta var ändå!...
Att när vi kom tillbaka, skulle GÅ
uppför sista backen till huset.
Benen var som timmerstockar, och
jag flämtade värre än en Nibe Fighter.
(luft/vattenpump)
Jag konstaterade ändå ganska lyckligt
att tiden bara var 5 minuter sämre än
sista gången jag cyklade i höstas.
Då säger M.
-Ja det var väl en bra tid, vi har ju mest
bara lallat..... LALLAT??
Jag DOG ju nästan...

Jag svarade kallt
-Do you want a bike up your ass!?

Cykelvasa.... vem fasen kom på den idén!?

less is more..

sova..

Dom helger barnen är hos sin pappa så har jag en
aktivitet som står högt på prioriteringslistan.
Sova.
Sen den äldsta flickan föddes så har sömn mer
varit som något av en religion än något naturligt.
Från det jag vaknat på morgonen har tanken
ofta undrat när jag ska få sova igen, och hur länge.
Nu när dom mest som oftast sover gott hela nätterna,
visserligen inte så länge på mornarna, så händer det att
jag är så " wild ´n crazy" att jag tom är vaken efter
halv elva på vardagar!!
Jo ni!
Nu har ju familjen blivit med katter. 2 st tom.
Cecar och Maximus. Rätt fina. Snälla. Tålmodiga.
Men dom har tydligen ingått i det här arbetslaget
som går shift i att hålla mig vaken. Flickorna sköter
mornarna, M dom barnfria helgmornarna och nu
katterna ALLA nätter.
Nu har jag kämpat med att ignorera dom när dom sitter
vid dörren på nätterna och krafsar, krafsar, KRAFSAR!
Dom ger sig aldrig. Men nu har det blivit bättre.
Så kom natten i natt. Förvirrad och halvsovande kom jag
på att jag glömt och släppa in ena katten.
Tyngd av dåligt samvete släpade jag mig upp, stod i den kalla
dörröppningen och lockade.
När det regnat så pass mycket på mig att jag började bli
pigg drog jag igen dörren och vände för att gå till sängen.
Bakom mig satt 2 katter och såg rätt förvånade ut.
Visade sig att dom visst blivit insläppta.
Men nu tyckte dom att få hon leva om så får vi.
Helt plötsligt kändes det som jag var med i ett avsnitt
av Big Brother.
Det kämpades för att komma ut ur huset, och sen in i huset.
Maten var slut. Det hoppades i sängar. Det tumlades
under täcken. Det slogs. Jag försökte kissa ifred men då
fortsatte festen i badrummet. Jag är glad att det inte fanns kameror.

Sova, jag skulle bara vilja sova..

Så här gick det sist jag skaffade katt

vårtecken..

Är det för mycket begärt med en tussilago?
Krokus?
Sädesärla?

fittan..

Idag frågade jag en kund om han ville ha en påse.
-Nej tack, sa han, jag har stoppat den i fittan.
Jag tippar på att han skulle säga fickan.
Och att jag inte lär se honom på ett tag..

vanedjur..

Vi människor är enorma vanedjur.
Jag själv gör ju ungefär samma saker
på samma tider.
Varje dag åker jag mot staden för dagis-
lämning och arbete. Det kanske diffar på 5
minuter, annars är klockslaget detsamma.

Vilket innebär att jag möter samma människor,
på samma platser, vid samma tid.
På min lilla väg utan asfalt kommer varje morgon
en kvinna med en collie. Hon nästan går ända
ut i diket för att inte vara i vägen.
I morse hade hon bytt håll.
I alla år har hon gått åt det andra hållet.
Vad har hänt i hennes liv för att hon ska ha kommit
på att hon helt plötsligt ska byta?

Är det ofint att fråga?

nä men..

Nä nu skojjar nån med mig!!

1 minut mellan inläggen och 2 olika datum.
Hur ska jag kunna sova i natt?

tidzon..

Vad nu då?

Lever jag i en helt egen tidzon eller så...?
Jag skriver ju nu, 1april, men det står
att jag skrivit den 31 mars.

Innebär det här att jag lever ett dygn längre än alla
andra i år?
Eller att jag kommer missa vasaloppet?

DET vore väl för nesligt!!

så stolt..

Dom ligger på sina kuddar och doftar klor.
Ett besök på stadens badhus.
Jag är säker på att dom i drömmen åker
rutschkana så dom får vatten i näsan.
Innan dom får åt sig andan ropar dom,
-IGEN!
Kanske går drömmen vidare till bastun,
när dom tog sin frukt och festis och satte
sig i bastun med ånga, UTAN mamma, mellan
2 andra kvinnor, och talade som gamla bekanta.
Väl inne i "min" igen kom det som en fråga ,fast det var ett
påstående.
-Visst var vi modiga!

Dom gör mig arg. Dom gör mig trött. Dom gör mig lycklig.
Men mest av allt så stolt..

små + och -

Dagen +

Promenad med sol på näsan.
House.
Skatteåterbäring.

Dagens -

Snön som aldrig försvinner.
Räkningar.
Mitt tålamod.

inte bidé men nästan..

En invandrare ringer en av våra rörmokare...

-Hej, toaletten jag tvättar händerna i är trasig!

sabinas kamp..

Sabinas kamp är över.
Tänk vad livet är orättvist ibland..

hemlisen..

Ja då kommer hemlisen här då.
Men ni får lova att inte tala om den för min
familj... framför allt inte min mamma med gubbe!

Ifjol cyklade jag för första gången på typ 25 år.
Sen en olycka med ett lossnat cykelstyre i tonåren så
minskade mitt cykelintresse drastiskt. För att inte säga
försvann helt. Det som kan likna fobi infann sig i stället.
Min underbara M är ju däremot cykelfantast. Hmm..
Inte den mest lyckade kombinationen kanske.
Presenter under fjolåret bestod endast av cykelrelaterade
prylar. Hjälm, byxa med böja, strumpor utan söm, ja ni fattar.
Jag har ju tom med sparat ut mina lockar för att bättre passa i hjälm.
Ja, ni läste rätt.
Nu blev det inte så himla många turer ifjol, men det var
mycket roligare än jag trott. Jag tom köpte en ny cykel.
Ni som vet hur jag ser ut har säkerligen en bild av mig
på näthinnan nu. Inte så kul va?
Tights, hjälm.. ja som sagt.
Vissa av mina bekanta bad tom att jag skulle meddela innan
jag gav mig ut på vägen så dom kunde ta en stol och sitta vid diket
med popcorn och roas.
Syskon, mamma mfl bad om samma info fast för att veta när
dom skulle undvika trafiken. Mamma hotade tom med att ringa socialen
om jag tog med barnen på trafikerad väg.
Av någon konstig anledning litar dom inte på mig i kombination med fordon.
Ja! Jag kommer till hemlisen....

Den 16e augusti går tidernas första vasalopp på cykel.
Jag och M ska delta.
Men schhhyyyyyy!!!! Säg det inte till nån!
Allra minst till mamma!

dagens tyckis..

Idag tycker jag om

Förskolefröknar
+ grader
sängen

Idag tycker jag inte om

Mc Donalds
Snö
Maximus (håller mig vaken på nätterna, alltså ena katten)

behåll den känslan..

Min minsta kommer till mig med en önskan om
att bli klippt. Kort.
-För annars biter jag bara på håret.
Hon får sin önskan.
Söt som en docka står hon framför spegeln och tittar.
Hon tittar länge, och noga från alla håll.
Till slut vänder hon blicken mot mig, och med ett leende värt pengar
säger hon,
-Mamma, jag är bra fin!

Jag ska göra allt jag kan för att du ska behålla den känslan!

hemlis..

Vill ni veta en hemlis?

lila VS blå en fredagskväll..

Jag med den stora familjen har en bil med plats för hundra! Minst.
Hon med den lilla har en bil med plats för kurvor och fart.
Min är blå. Hennes är , trots protester, lila.
I nya skor med klack plockade jag upp henne på hennes jobb.
Jag trippade in på hennes kontor för att mötas av en ny frisyr.
Grym.
Cool. Skitsnygg.
Jag med omöjliga frisyren gav en komplimang och svor på insidan.
Efter lite reflektioner hoppade vi in i bilarna och började resan
till hennes parkering. Eftersom hon hade för avsikt att dricka gott till
maten. Jaha, har jag glömt att nämna det? Vi skulle ju avnjuta en god
middag på tumanhand, helt utan snytningar, kisspauser och tjat om
att sitta still på stolen. Lovley!
Hon kör som en biltjuv och tog varje kurva som om hon körde på en bilbana.
Jag ville ju naturligtvis inte vara sämre utan hakade på... i min bil för
hundra... bilen luktar numera bränt men skam den som ger sig.
I en av korsningarna fick jag uppleva rent hat. Jag glömde blinka.
Och svängde ändå. Mannen som väntade dödade mig med en blick.
Jag skyller allt på den lila bilen.

Väl framme på den valda, icke av mig, resturangen kände jag mig genast
snygg som fan. Medelåldern på lokalens besökare låg på mellan 70 och döden.
Vi landade på fula furustolar i ett hörn vid dörren. Ena foten har ff inte tinat riktigt.
Maten si och så. Tallrikarna som byttes i en takt som får fantomen att verka
långsam. Spenaten hade inte lämnat tuggytorna förrän tiramisun stod framför mig.
Cocacolan smakade precis som den brukar.
Men vad gör det. Den nya frisyren mittemot mig fyllde mig med ord som
smakade vin. Vi bytte hjärnor med varandra och lät meningarna rinna ur oss som
om det var sista gången vi sågs. Vi bytte fula mössor mot ful jacka och skratten
värmde våra kroppar som satt i drag från dörren. Vi pratade om gammalt och
vi i pratade om nytt. Det vi väntar på och det som skrämmer.
Frisyren skickade sms som tände ljuset i hennes ögon. Med frågor om mitt, så
ökade hon styrkan i mina redan tända.

Klockan tio längtade jag hem. Hennes vinvingliga ben längtade bort.

suuuger..

Jag har läst om "språkkurs för femåringar" på en annan blogg.
Man skulle kunna tro att detta inlägg skulle heta detsamma.
Men det är nog mer en "språkkurs för mamma, AV en femåring"

Vi skulle åka tefat på våran gård. Jag plockade naivt fram den
gröna av de tre som fanns, i tron om att den skulle duga.
-Den SUUUGER , sa T.
Så heter det inte, sa jag. man kan säga att den är dålig, eller trasig kanske.
Ja, eller att den inte är bra eller så, fortsatt jag.
Ja men mamma, fortsatte hon, den suuuuger verkligen.

Jag försökte återigen förklara att det inte var ett fint språk
att använda. Hon himlade med ögonen och gav upp.

Jag puttar på sa jag, så ska ni se att det blir full fart på skaren!
1 dm kom dom, sen satt dom märkligt fast på snön.
-Jag sa ju att den suuuuger sa T!! Suger sig fast liksom.

-Jaha, du tänkte så......

stoppa pressarna..

Mysteriet är löst.
Varifrån kommer allt damm, frågade M
nyss.
Ja den som det visste, blev mitt svar.
Några få dagar sen det tokdammsugades i
minsta vrå och redan leker dom grå råttorna
tafatt under soffan.
Men så kom jag på det. Det är ju sockmonstret!
Ni vet vet...monstret som tar EN av två strumpor
så det knappt finns några matchande par kvar.
Hon tar dom och pulvriserar ut dom över golven
och gör damm av dom.
Så det är alltså inte mitt fel att det är dammigt,
inte heller att alla strumpor är udda!

HA!

hon är min..

Den vita byggnaden tornade upp sig.
Min äldsta ,del av mig , gick vid min sida.
Sånger hon inte kände tog plats i rummet.
Vackra försök till sång fanns där.
Texter som lästes och försöktes förstå.
En famn hon kröp in i för närhet.
Människor många. Känslor att fånga.
Människan med dom svaga benen och
vackra sjalen delade med sig av sin aura
från andra sidan gången.
Den lilla handen tog den stora när hans ögon
tårades av förlusten.
Hennes tystnad spred sig som kärlek över
raden. En blick, hon nickade.
Hon är min.

snabb som tusan..

För att inte ni läsare, sen förra inlägget, ska
tro att jag är seg i kolan och allmänt koko
så vill jag berätta att jag faktiskt också
kan reagera väldigt snabbt.
Jag gillar att göra saker i förskott. Vara beredd
så där. Framföra allt när jag kör bil.
Jag tar gärna av mig bältet när jag svänger
in på vår lilla byväg.
Slår gärna av helljuset innan jag kör in på gården.
Håller gärna i plånboken när jag svänger in
på macken. Alltså, jag spar maaassor med tid.
Härom dan slog jag alla rekord.
Jag slog av tändningen redan innan jag svängt
av den stora vägen.
Om det gick bra? Nej.

När jag tänker efter så var kanske det här inte heller ett
inlägg som får er att tro att jag är smart..

reaktionstid..

Det sägs att det tar 20 minuter för hjärnan
att känna att magen är mätt.
Min hjärna har lite väl lång reaktionstid
i fler situationer.
Ni kan gissa att killen i taxibussen såg
förvånad ut ,när jag stod och vinkade
hur långt han kunde backa mot min bil,
när det plötsligt tog stop.... mot min bil.

mera sport..

OK. Ikväll kör vi sporttema.
Har precis njutit av sportspegeln.
Vilket inte är ofta.
Nån Olsson hade tagit medalj i störtlopp.
Han grät och var så lycklig.
Han förklarade dagens prestation med
att han var ordentligt motiverad idag.
Jag citerar " jag ville bara ner, ner , ner"

Om man inte alltid vill det kanske man inte
ska syssla med utförsåkning?

ha!..

Jag vet att ni struntar i det.
Men jag skriver ändå.
Timrå vann just. I sudden.
3-1 i matcher.
Tjjoohooooo!!!

Jag tror jag behöver en cigg..

bandy..

Tar mig i kragen.
En promenad i mörkret.
Passar på under hockeyn.
Lurar i örat.
Då går tiden fort.
Periodvila.
Får lyssna på 20 minuter bandy.
BANDY!
Vem fan vill lyssna på bandy?
Inte jag.
SUCK!

min 5-åring..

-Nu tror jag nog det är dags att
lyssna på mjoosiikk, väste någon i
mitt öra.
En MP3 spelare trycktes samtidigt
mot min näsa.
Ögonen öppnades och jag lyckades
hitta min mobil så jag fick ett klockslag.
05,45.
Skulle inte tro det väste jag tillbaka.
Inte allt för nedlsagen kom fråga 2.
-Cykla då?
Drog ner min nyfyllda 5-åring under
täcket och tänkte att hon kanske skulle
somna om.
Ja, nu var ju det riskfritt.
När klockan passerat 06,15 gav jag upp.
Både tv, födelsedagscykel och den nya mp3n
drogs igång i hundra knyck.
Men jag gissar att hon hade en födelsedag
till belåtenhet!

farmor..

Min farmor är väldigt senil. Och väldigt härlig.

Igår träffade hon min M för första gången.
Hon sneglade på honom och frågade viskande.
Vem är han?
Han är min, svarade jag. Visst är han fin, frågade jag.
Törs inte titta mer, då kan jag bli till mig, sa hon.
Hon skrattade hjärtligt. Hon tittade på honom en gång till.
Men visst är han snygg, sa jag.
Inte var han mycket att skryta med, svarade hon denna gång.
Han gick fram och presenterade sig. Hon kommenterade hans namn.
Hade en egen i familjen. Ett bra namn. Det gick en kvart.
Hon sneglade på honom och frågade. -Vem är han?

äntligen..

Behövs det hårda ord?
Måste man ta i så man spricker?
Måste man säga saker man inte vill
för att det ska höras?
Tydligen.
Det fungerar inte med mjukhet.
Inte heller med vädjan.
Inte ens med tydliga varma ord om
betydelsen.

Efter veckor med ett jag av sten kom det.
Jag vill ha mer.

Äntligen!

uuääeekk..

Idag pratar vi inte hockey.
Men filmen var bra och maten var god!

fel vinner..

Dagen har alla förutsättningar för att bli lysande.
Kvällen startas med hockey. Nytt möte mot HV.
Jag är riktigt nervös.
Mysig mat hos goda vänner för att sen vingla iväg på
sena visningen av Män som hatar kvinnor.
Borde kunna bli en riktigt skön kväll.

Men tänk om fel lag vinner...?

farfar..

Han blev gammal. Min farfar.

94 år. Idag dog han.

Vila i välförtjänt ro!

inte bitter..

Här gäller det att vara först!

Om jag inte sagt det tidigare så vankas det
födelsedag i familjen. Äldsta sessan fyller 5
på tisdag. Det är ju naturligtvis därför som
gardiner ska sys och dyl.
För er som läst tidigare, har då kanske läst
att gardinerna blev för kort.
Baka och städa kvar. Ingen idé med något storstäd
nu redan utan vi kör bakning.
Som en ängel kom mamma till undsättning med
både världens godaste rulltårta och bondkakor.
Hopslängt på en kafferast typ.
Nu ikväll skulle jag minsann putsa på mammaglorian
och baka bullar. Mandelmassefyllning och rosa
prinsess pärlsocker! Mmm, visst kan jag få till det...
*klappar mig själv ivrigt på axeln*
Min vän J och flickornas kompis E kom inramlandes lagomt till middagen.
Mycket trevligt!
Klart dom skulle vara med och baka. Det rullades, och smörades,
penslades och strösslades.
Rackarns så fina.
Duktiga mamma J började hopstädningen. Präktig som få så höll hon
upp en burk bakpulver, och med ytterst fånig och tillgjord röst frågade hon
-Bakpulver?, ska det verkligen vaaaaara det i bullar???
Vilket det naturligvis inte ska. Jag hade tagit fel. Fyllningen bestod nu
inte av godsaker som tex vaniljsocker....utan bakpulver.
*försöker se hur cool ut som helst*
Duktiga J måååååste nu bara prova sig igenom ett tiotal bullar för att
se om hon känner skillnad på dom MED bakpulver och dom utan.
Efter hon proppat i sig 9½ så kläcker hon ur sig med en snörpig min
-Mmm, här är dom, ...INTE så gooooda!!! La en halv bulle på bordet.
Sen rapade hon.

Känns döbra att bli utklassad i bullbakning av en 3½, snart 5 och en
redan 5-åring! Deras bullar blev kung!
Men jag är inte bitter...........

jag duger..

Veckan ligger tungt på mina axlar.
Dom värker av bördan.
Ögonlocken tar längre tid på sig för att
släppa in ljuset.
Fötterna väger lite mer.
Jag mäter mig själv i prestation.
Jag väger mig i ord.
Jag måste stanna.
Jag låter tårarna rulla och lyssnar
på riktigt.
Kloka ord passerar örat och lägger
sig i min kropp.
Sakta sänker jag garden, låter mig övertygas.
Jag duger.

inte jag..

För inte så länge sen publicerade jag vackra bilder
på mitt vita snölandskap.
Det går inte längre. För det finns inget landskap kvar!
Bara snö. Snö. Snö.
Har aldrig sett så mycket snö.
Har jag nämnt att detta är min första vinter utan snö-
slunga? Inte. Men visst. Snörekord. Förvånad?
Inte jag.

dagens tyck..

Idag diggar jag:

Kakel och klinkers.
Treo.
Varma ord.

Inte lika mycket diggar jag:

Snö.
Snö.
Snö.

dålig mamma vs bra pappa..

Nästa gång jag känner mig svag och inte tror att jag
är en tillräckligt bra mamma, ska jag ta fram denna
artikel om pappan Josef Fritzl.

Här är ett litet klipp ur den.

Han är både morfar och pappa åt de sex barnen. Och fast övertygad om att han axlat pappa­rollen föredömligt.
I samtalen med psykologen poängterar Fritzl att han alltid såg till att släcka lamporna i källaren när han våldtog sin dotter.
För att barnen skulle slippa se.
– Jag försökte verkligen att göra livet i fångenskap så behagligt som möjligt för dem, säger han.

arg som ett bi..

Det snygga tyget har legat där och glott på mig i
en vecka. Färgerna har viskat kom till mig.

Efter ett uttröttande besök på stadens badhus
med hela högen så lyckades rösten övertala
mig. Symaskinen åkte fram och bland
dataspelssupport, torkning av ändor och makaronkokning
så började gardinerna ta form.
Jag använde min alldeles för braiga mammas gamla som mall.
För dom är ju som alltid , min alldeles för braiga mammas saker,
helt perfekta!
Fasen vad snygga dom blev..... upptill!
Nertill? För korta!!! Hur fa"¤%¤%&&siken är det möjligt!
Jag hade ju mammas som mall!!!!
Sen tog undertråden slut. Med väldigt lite kvar. Som alltid.
Så nu står allt där, i en hög. Fina garadiner, upptill, hänger
i det ena fönstret.
Jag är arg som ett bi.

Jag skrev detta inlägg enbart för att varna dom som brukar besöka
mitt hem. Ni bör inte kommentera att gardinerna är för korta.
JAG VET DET!!

långben..

Näe mamma, dom här byxorna kan jag inte ha längre!
Dom är en hel dl för kort!

T, en fredagmorgon, med ännu ett par för korta byxor!

som vanligt..

I morgon är det fredag.
Hjärnan spinner. Tar egna beslut.
Den morrar, fräser, spjärnar
och stretar.
Vill simma i motström, cykla
på tvärsen.
Den känner motstånd för
leende. Vägrar säga hej.
Ett barnsligt beteende tar fart.

Jag gruvar mig. Jag vill inte.
Jag måste . Jag gör.

För andras skull, ....som vanligt.

en fantastisk dag..

Morgonen började för tidigt.
Sömnens timmar för få.
Jag glömde äta frukost.
Snö drivorna hade växt ännu en bit.

Men i flickornas rum satt en snäll
8-åring med en 3½-åring
i famnen och läste saga på saga.
På pojkarnas rum tjöt mellanbarnen av skratt
när rekord på rekord slogs på bilbanan.
Gå och duscha du sa stora pojken, jag håller koll.

Då visste jag att det här skulle bli en alldeles
fantastisk dag.

nåt fint..

Läste nåt fint.

Humlan kan inte flyga
För vingarna är för små
Den struntar i allt man säger
Och flyger ändå.
Säg mig du lilla humla
Hur går den där flykten till?
Men humlan brumlar och mumlar:Man kan allt man vill!

Nåt att tänka på..

dagens upp och ner..

Idag gillar jag:

Att det ligger barn i alla 4 sängar.
Att elaka mannen kom in och sa förlåt.
Solen.

Idag gillar jag inte:

Att det snart är bikinidags.
Att storasyster bor så långt bort.
Kattsand.

butttoface..

Idag var det dags för tandläkaren igen.
Hålet skulle till att lagas.
Nervös som fan, men stabil nog att åka dit.
Min tandläkare är kung. Verkligen.
Eftersom jag trodde jag upplevt allt inom
detta område så känns eftermiddagen overklig på nåt vis.
Som om jag varit med i ett avsnitt av Mr Bean.
Eller att Lennart Swahn skulle hoppa fram och säga
SUPRICE! i vilket ögonblick som helst.

Tandläkaren hade en ny sköterska.
Hans gamla är hans fru, söt som en sockerkaka.
Denna var.... ny.
När tandläkaren var färdig så skulle sköterskan
låta allt stelna och torka.
Sen skulle hon slipa. Slipningen gick..... sådär.
Men det mest spännande var att hon slog mig i huvudet.
Med verktyg. Faktiskt hårt. 3 ggr!!
Oj då! Hoppsan! Förlåt!
Men det var minsann inte värst.
Min stol som jag ligger står lite diagonalt i rummet.
Tandis stol och bord snett åt ena hållet så han
kommer in på sin plats rakt från dörren.
(nu skulle jag vilja kunna rita lite)
Sköterskans plats står då snett åt andra hållet så
hon måste gå runt för att komma dit.
Alltså då inte pressa sig genom mellan huvudändan
på min stol och sitt bord.
Vilket hon naturligtvis gjorde. Och halkade.
Hon satt sig i mitt ansikte. Japp. Ni läste rätt.
Hon satt sig i mitt ansikte.

I´ll rest my case..

kvinnan..

I mitt jobb träffar jag så mycket spännande folk.
Eftersom jag jobbar med badrum så blir ju ofta vårt
samarbete rätt intimt.
Jag har dock lite svårt att förstå varför folk tror att
jag vill veta allt dom gör i sitt badrum. Och HUR?
Dom vill tex gärna visa HUR dom använder sin bidé.
Med yviga rörelser.
Eller förklara att toastolen gått sönder för att han
fick salmonella sist han var utomlands.??Vi går inte in mer på det.
Dom allra värsta kommer in med sitt trasiga toalock,
lägger upp det på disken och säger med ett leende
att dom vill ha ett nytt -Det här har vi minsann haft i 18 år!
Och inte tvättat det på 17 ,vill jag ofta tillägga när jag ser
den beläggning i gult och brunt som finns snyggt motivlackerat
över hela locket. I värsta fall finns det ytterligare färger, men
låt oss inte gå in på det.
Jag har haft kunder som undrat om vi har toasitsar med större hål
för deras penis får inte plats.
Har också haft någon som klagat på djupet i stolen för deras, tydligen,
dragg har landat mot botten.
Nu har jag upptäckt en ny spännande grupp av kunder.
Kvinnan. Den stiliga, den medvetne.
Hon som köper mattor för 4000,- kvm.
Hon som inte kan tänka sig en annan bil än merca.
Hon som inte låter barnen använda samma handdukar som henne
för att dom kan tappa dom på golvet.
Hon som sparade sina finaste handdukar tills hon och mannen
skulle bo ensamma sen barnen flugit ut, men mannen hann dö.
Hon som inte vill duscha uppifrån. Vilket fler håll finns det?

Män må vara vulgära. Men kvinnan är komplicerad.

Jag har underbara kunder. Dom ger mig sånt förtroende i deras
privataste. Dom gör mina dagar. Men ibland funderar jag...

nya + och -

Idag gillar jag:

Apelsiner som smakar vinter.
Js genuina omtanke.
Ost.

Idag gillar jag inte:

Människan som sa onödiga elaka saker.
Magen, som inte gillar ost.
Katthår.

+ och -

Idag gillar jag:

Ägg och bacon frukost.
Stros på Ikea.
AK.

Idag gillar jag inte:

Djupsnö.
Snårblåst.
Katthår.

lurad..

Jag är grundlurad.
Min älskade styvpappa skulle idag byta
glasögonbågar.
Jag minns sist.
Jag sprang från mitt jobb till
optikern för att dela med mig av min goda
smak och hjälp. Han hävdar fortfarande att
jag rev av honom ,hans valda bågar, så snabbt
att näsan nästan följde med, och fick nya dittryckt
i samma hastighet så han trodde skalmarna skulle
skulle spetsa hans ljusblå ögonhålor.
Dom dittryckta har han nu burit med stolthet i
många år.

Nu var det alltså dags igen. 12,30 idag skulle hans
syn kontrolleras. 13,00 skulle jag och lillasyster ila dit
och kontrollera att allt gick rätt till. Det kallas hjälpa till...
12,30 ringer modern och talar om att det är klart!
Jag hör styvisen stå bredvid och vissla.
Jag är grund lurad!

Får föräldrar verkligen ljuga så för sina barn??

sex och samlevnad..

På mitt jobb kom det idag in en gammal lärare.
Jag kände väl igen honom sen gymnasiet.
En ful gammal surgubbe med ojämt skägg.
Vi hade honom i samhällskunskap.
Förmodligen född med dåligt humör.
Nu är det ju 20 år sen jag gick ut gymnasiet
så jag kände mig rätt säker på att han inte hade något
minne av mig.
FEL.
-Vilket år gick du ur gymnasiet? Jag känner väl igen dig, sa han.
-Jag är född -70 ,sa jag
-Jaha, fortsatte han, då har jag bara haft dig, 8 timmar i
sex och samlevnad då!
-Skulle inte tro det, svarade jag, och då gick han.

Jag ryser vid blotta tanken på att han sammankopplar mig med
sex, och hoppas att det inte var i hans fantasi vi hade 8 timmars
någonslags sexuell gemenskap! För jag hade aldrig sex och
samlevnad på schemat i gymnasiet.
ÄCKLIGT!

bröllopsdags..

Jag vill gå på fest.
Rättare sagt, jag vill gå på bröllop!
Känn pressen folk. Ställ upp och gör MIG lycklig!

Någonting..

I massor av minusgrader stod vi där.
På var sin sida, men ändå samma.
Bokstäverna var höga som skyskrapor,
och orden formulerade meningar jag aldrig tidigare sagt.
Hela min kropp sa nej så högt att det hördes på månen.
Jag drog en gräns så hårt att det blev ett dike.
Inga broar byggdes. Inga tecken på försoning.
Min gräns är nådd. Jag tar strid.
Min insida gråter floder, mitt skal är av sten.

Aldrig mer ska jag böja på ryggen för dig.
Aldrig mer kratta marken på ojämnheter.
Aldrig mer för din skull. Någonting.