Vid den här tiden i morgon har livet
återgått till det normala.
Små fötter fyller golvet med tramp.
Någon somnar i soffan.
Någon kanske i min famn.
Deras kuddar fylls ut med närvaro
och varma kinder.
Jag plockar fram all min mammakärlek
som smärtsamt gömts undan dessa veckor.
Dom har haft en härlig pappasemester.
Men nu blir dom mina för en stund.
Jag läntar som ett barn kvällen före julafton!
2 kommentarer:
Förstår dig. Verkligen gör jag det. Åh, denna längtan som är livslång.
FL: jag VET att du förstår mig. Känns alltid skönt att bli förstådd!
Skicka en kommentar