i väntan på..

I morse på väg till jobb, dagis och skola satt vi alla och
pratade.
Lät musiken vila.
Underbara samtal brukar komma fram där i bilen.
Denna morgon var inget undantag.

Den äldsta bonussonen talade om sin katt och sin mamma.
Tyckte det var tråkigt att kattorna inte kunde träffas.
Jag läste in lite mer i den åsikten och förklarade att
någon gång så kanske det blir så. När tid passerat.
Men, sa jag, jag vill att du ska veta att jag tycker du har
en jättefin mamma, och att hon måste vara
världens bästa mamma eftersom du och din bror är så fina.
Han lyste upp som solen själv.
Han berättade något jättestort i förtroende.
Vi pratade om det en stund. Han är klok och fin.
Till slut sa han.
Jag kan inte förstå en sak.
Dom flesta i min klass...
Där förväntade jag mig något i stil med
Så många barn har skilda föräldrar, bor på två ställen...
ja ni förstår..
Men då klämde han till med:
...ser inte skillnad på vanliga blommor och
brännässlor!