Det här kommer förmodligen bli mitt längsta inlägg hittills.
Och förmodligen det allra mest obegripliga och röriga.
Jag ber om ursäkt i förskott för det.
När jag skrev att mitt nästa inlägg skulle handla om porr
så var det inte av sexuell art jag tänkte på.
Nej, utan ljuva bloggar jag hittat som fick mig
att surfa runt i timmar. Porrsurfa.
Några exempel på dessa bloggar som väcker känslor i mig
är denna.
Denna väcker lust i mig att göra nya saker.
Måla, fota, renovera.
Känner avund, över hennes talang, hennes kamera, hennes ord.
Men viktigast av allt den väcker mig.
Fina små ljuvliga ting och bilder som kittlar mina sinnen
finner jag här.
Men så började jag verkligen att tänka.
Läste andra bloggar som också berörde ämnet men
från ett annat perspektiv.
Vad är porr?
En porrfilm vet väl alla vad det är.
Det är en billionindustri, men knappt någon
har sett nån. Lite konstigt.
Är porr snuskigt? Ja, jag tycker det. Snusk kan vara härligt.
Är porr äckligt? Ibland kanske.
När det inte är glädjefyllt och på lika villkor.
Och alla gånger det går utanför lagen såklart.
Men porr, för mig, är nog mest av allt härligt.
För det behöver inte riktigt innehålla sex.
För mannen kan det vara skortar, motorcyklar,
eller som nu när han sitter och tittar på en dokumentär
om gitarrens historia. Han ler med hela själen, vickar
på småtårna, det rycker i hela honom.
Det han känner är lust!
När jag snokar runt i dessa bloggar som tänder ideér
i mig så känner jag just det. Lust.
Ikväll läste jag åter en återkommande blogg.
Och det var då jag kom på varför jag inte bara kunde
skriva mitt inlägg om porr som sex.
För mig måste porr innehålla lust.
Väcka sinnen. Väcka glädje.
Sex som innehåller tvång, krav och
där någon ska känna sig "mindre" än den andra
är inte porr utan övergrepp i olika former.
Mitt tänkta inlägg var glatt och roligt.
Det här blev ju mest ledsamt.
1 kommentar:
Här förtjänar du en kommentar, men jag hittar inte orden.
Porr är för mig enbart för alltför intim sinnesretning.
Detta att det berör det intimaste är viktigt.
Att det måste sväva osäkert och ostadigt mellan nödvändigt ljuvligt å ena sidan och avskyvärt vidrigt otillåtligt å andra sidan.
en dokumentär om gitarrens historia? På vilket sätt skulle den kunna glida in i det otillbörliga?
Skicka en kommentar