sova..

Dom helger barnen är hos sin pappa så har jag en
aktivitet som står högt på prioriteringslistan.
Sova.
Sen den äldsta flickan föddes så har sömn mer
varit som något av en religion än något naturligt.
Från det jag vaknat på morgonen har tanken
ofta undrat när jag ska få sova igen, och hur länge.
Nu när dom mest som oftast sover gott hela nätterna,
visserligen inte så länge på mornarna, så händer det att
jag är så " wild ´n crazy" att jag tom är vaken efter
halv elva på vardagar!!
Jo ni!
Nu har ju familjen blivit med katter. 2 st tom.
Cecar och Maximus. Rätt fina. Snälla. Tålmodiga.
Men dom har tydligen ingått i det här arbetslaget
som går shift i att hålla mig vaken. Flickorna sköter
mornarna, M dom barnfria helgmornarna och nu
katterna ALLA nätter.
Nu har jag kämpat med att ignorera dom när dom sitter
vid dörren på nätterna och krafsar, krafsar, KRAFSAR!
Dom ger sig aldrig. Men nu har det blivit bättre.
Så kom natten i natt. Förvirrad och halvsovande kom jag
på att jag glömt och släppa in ena katten.
Tyngd av dåligt samvete släpade jag mig upp, stod i den kalla
dörröppningen och lockade.
När det regnat så pass mycket på mig att jag började bli
pigg drog jag igen dörren och vände för att gå till sängen.
Bakom mig satt 2 katter och såg rätt förvånade ut.
Visade sig att dom visst blivit insläppta.
Men nu tyckte dom att få hon leva om så får vi.
Helt plötsligt kändes det som jag var med i ett avsnitt
av Big Brother.
Det kämpades för att komma ut ur huset, och sen in i huset.
Maten var slut. Det hoppades i sängar. Det tumlades
under täcken. Det slogs. Jag försökte kissa ifred men då
fortsatte festen i badrummet. Jag är glad att det inte fanns kameror.

Sova, jag skulle bara vilja sova..

Så här gick det sist jag skaffade katt