Ja det var inte igår jag satt vid dessa tangenter.
Jo jag har suttit här och läst dom bloggar som
jag inte vill vara utan.
Dom som inspirerar och får mig att känna
mig som en vanlig mamma, kvinna, vän
och sambo.
Mitt huvud är så fullt med inlägg, men också
med snor så dom har liksom fastnat.
Min skalle är åxå proppat med skor.
Väskor. Handskar. Vitfärg och spackel.
Min lilla affär har fått väggar, nya golv i ek.
Vi äter uppvärmd lunch i vår källare.
Våra vänner tittar förbi.
Min syster och jag. Vi delar det mesta.
Skratt och allvar.
Jag har gråtit i en vecka nu. Varje dag.
För längtan då flickorna är ifrån.
Av total lycka när dom är nära.
Av gudsonens alldeles nya leende, och
hans röda tuppkam.
Av mannens kärlek.
Av allt som känns orättvist. Och en del rädsla.
Men mest av allt, av denna känsla att leva min dröm.
Mitt mod och oförstånd.
Dom är enkla. Mina behov..
1 kommentar:
Bra att du vet vilka och se till att tillgodose alla! Lycka till!
Skicka en kommentar