Igår åt flickorna och jag middag själva.
Det var länge sen sist.
Det kändes lyxigt att kunna ge dom 100%
av uppmärksamhet.
Jag frågade intresserat om dagen.
Lekar? Med vilka? Hur länge?
Hur då?
Ritat? Vadå?
Jag förstod att mina frågor varit för många,
för på frågan om lunchen svarade min äldsta
med stora tydliga bokstäver och nedladgda
bestick;
-Kyckling mamma. Stekt, vanlig, död kyckling!
Hon plockade upp besticken och vi åt resten i tystnad.
2 kommentarer:
Lilltjejen sätter mamman på plats. Sånt gillas! Och coolt att hon fattat att ibland är det inte många ord som behövs för att säga det man vill ha sagt, utan bara några få - men väl valda.
Jag applåderar här i bakgrunden.
Hehe, ja nog känner jag igen mig i detta. Ibland hör jag mig själv som den tjatigaste av tjatiga med dessa frågor. Själv skulle jag bli väldigt less över att varje dag måsta "rapportera". Men som mamma så vill man ju ha lite kontroll så att de har det bra när man inte kan vara med.
Men en sådan kommentar visar ju ändå på att hon har det bra antar jag, att allt är ok.
Skicka en kommentar