hemlisen..

Ja då kommer hemlisen här då.
Men ni får lova att inte tala om den för min
familj... framför allt inte min mamma med gubbe!

Ifjol cyklade jag för första gången på typ 25 år.
Sen en olycka med ett lossnat cykelstyre i tonåren så
minskade mitt cykelintresse drastiskt. För att inte säga
försvann helt. Det som kan likna fobi infann sig i stället.
Min underbara M är ju däremot cykelfantast. Hmm..
Inte den mest lyckade kombinationen kanske.
Presenter under fjolåret bestod endast av cykelrelaterade
prylar. Hjälm, byxa med böja, strumpor utan söm, ja ni fattar.
Jag har ju tom med sparat ut mina lockar för att bättre passa i hjälm.
Ja, ni läste rätt.
Nu blev det inte så himla många turer ifjol, men det var
mycket roligare än jag trott. Jag tom köpte en ny cykel.
Ni som vet hur jag ser ut har säkerligen en bild av mig
på näthinnan nu. Inte så kul va?
Tights, hjälm.. ja som sagt.
Vissa av mina bekanta bad tom att jag skulle meddela innan
jag gav mig ut på vägen så dom kunde ta en stol och sitta vid diket
med popcorn och roas.
Syskon, mamma mfl bad om samma info fast för att veta när
dom skulle undvika trafiken. Mamma hotade tom med att ringa socialen
om jag tog med barnen på trafikerad väg.
Av någon konstig anledning litar dom inte på mig i kombination med fordon.
Ja! Jag kommer till hemlisen....

Den 16e augusti går tidernas första vasalopp på cykel.
Jag och M ska delta.
Men schhhyyyyyy!!!! Säg det inte till nån!
Allra minst till mamma!