Veckan ligger tungt på mina axlar.
Dom värker av bördan.
Ögonlocken tar längre tid på sig för att
släppa in ljuset.
Fötterna väger lite mer.
Jag mäter mig själv i prestation.
Jag väger mig i ord.
Jag måste stanna.
Jag låter tårarna rulla och lyssnar
på riktigt.
Kloka ord passerar örat och lägger
sig i min kropp.
Sakta sänker jag garden, låter mig övertygas.
Jag duger.
4 kommentarer:
Du inte bara duger, du är fantastisk! Låna ett par lättare skor från någon i familjen. Be någon annan hjälpa dig att bära - eller ännu bättre, ställ ut skiten på bron så att du blir av med det någon gång. Låt katterna bajsa på den där djävla bördan. Låt skatorna riva den i småbitar. Låt solens obarmhärtiga strålar tvinga ner skräpet långt ner i jorden!
Bra så!
Ps. Underbar text förövrigt. Ds
En människa som förmår att uttrycka sig så fint som du gör duger, och mer därtill!
Punkt slut!
Du vet väl om att du är värdefull - att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du...
//Den gamla "pingstväns"-dängan är inte så dum ändå...
Comvidare: Aj lav jo!
Pseudo: Tack!
Anonym: En av mina favorittexter.Gav bort den på en tavla en gång...
Tro vem du är??
Skicka en kommentar