strunt..

Men vad pratar jag för strunt! Skulle inte jag vara inne?? Fick höra i morse att det minsann är döinne med både flagnat nagellack och onoppade ögonbryn!! Jag är alltså huuuuur hipp som helst. Vad blir det härnäst? Tunt, självlockigt hår? Volanger runt midjan? Jag följer modesajterna med spänning!!

ytlig?

Vi skulle beskriva varandra. Hon och jag. Våga säga ärligt. + och -. Vi hade inte kännt varandra länge. Ordet ytlig fick mig att hajja till! Jag skrattade och sa att det var väl ändå fel! Jag, som inte ens hade en spegel hemma. Jag, som är så o-inne att jag borde skämmas. Jag, som knappt kammar håret. Inga dyra kläder har jag. Barnen gärna ärvt. Nåja. Förra veckan kom jag på mig själv med att nöjt le på skolan åt att dottern fick uppmärksamhet för hennes nya "schnooks". När hon senare fick en till på födelsedagen visste populariteten inga gränser. Fast det som gladde mig mest var att hon så gärna delade med sig, lånade ut, men ändå satt gränsen att dom var hennes och skulle bo på hennes hylla. Jag funderade en stund på detta. Vad som gjorde mig glad. Och jag kom fram till att lyckan av att vara "inne" var något jag aldrig fick uppleva som liten. Min Takano -overall hette Takino. Mina adidas skor hette adodas och hade 2 ränder istället för 3. Min Cresent hette Svalan och tappade pakethållaren efter en vecka. Senare skulle den dessutom tappa styret i en nerförsbacke men det är en annan historia. Ja jag kanske är ytlig. Jag kände lyckan av att ha "det rätta". Jag unnar henne det. Hon har ingen egen dator. Får inte ha Facebook. Ingen märkescykel. 99,- på en Schnooks...... check! Nu inser jag att min ytlighet kanske är värre än så. I jakten på den perfekta kroppen så väääääägrar vågen röra på sig. Visst centimetrar försvinner, men kilon? NIX! Och då vill jag meddela att jag skiter i cm, hälsa, kondition, hjärtat, bla bla bla. Jag vill kunna säga; Jag har gått ner XX kg!! Iallafall känns det så idag... Ytlig?....Tja, vem vet..

jakten på den perfekta kroppen..

Så har vi skämtsamt kallat vår kamp

om att slippa bada i vassen i år.

Jag och min härlige träningsvän.

Så jag bildgooglade på just den meningen.

Och detta var några av dom första som kom upp!

Men jag vet inte jag....

ljuset..

Ljuset har återvänt. Även här....

något rätt har jag kanske gjort..

Varje dag på väg mot dagens måsten

passerar vi en kyrka.

Fråga mig inte hur, men en dag kom vi in på

ämnet häxbränning.

En dag undrade O hur det kom sig att dom

brände häxor förr i tiden.

Jag svarade något i stil med att många män(niksor)

var rädda för starka kvinnor.

Jag förklarade så gott jag kunde.

Hon frågade om man gjorde så idag och jag var

glad att jag kunde svara nej.

Men att det fanns orättvisor på andra plan.

Jag har ofta talat om för mina flickor att dom är bra

FÖR ATT dom är flickor.

Inte FASTÄN, som många säger.

Jag sa till O att det är härligt att vara tjej

och att vi kan klara allt vi vill.

Mitt hjärta smälte när hon tittade på mig

och sa....

-Vi är bäst FÖR ATT vi är flickor, och så

gjorde hon ett segertecken!