Månen lät mig sova till kl 02.
Då vaknade jag med spänd kropp
och kom ihåg drömmen i detalj.
Jag var med om ett rån.
Inte i min butik som jag har nu,
utan en som jag jobbat i tidigare.
Hur jag än trixade så kom jag inte undan.
Dom tog det dom kunde.
Och mig som gisslan.
Jag slogs. Jag sprang.
Det sista jag kommer ihåg var att
jag stod på knä och visade foton på mina
barn och bönade för mitt liv.
Det gick inte att somna om efter det..
1 kommentar:
Huu, det lät otäckt!
Skicka en kommentar