tisdag 5 april 2011
ytlig?
Vi skulle beskriva varandra. Hon och jag. Våga säga ärligt. + och -. Vi hade inte kännt varandra länge. Ordet ytlig fick mig att hajja till! Jag skrattade och sa att det var väl ändå fel! Jag, som inte ens hade en spegel hemma. Jag, som är så o-inne att jag borde skämmas. Jag, som knappt kammar håret. Inga dyra kläder har jag. Barnen gärna ärvt. Nåja. Förra veckan kom jag på mig själv med att nöjt le på skolan åt att dottern fick uppmärksamhet för hennes nya "schnooks". När hon senare fick en till på födelsedagen visste populariteten inga gränser. Fast det som gladde mig mest var att hon så gärna delade med sig, lånade ut, men ändå satt gränsen att dom var hennes och skulle bo på hennes hylla. Jag funderade en stund på detta. Vad som gjorde mig glad. Och jag kom fram till att lyckan av att vara "inne" var något jag aldrig fick uppleva som liten. Min Takano -overall hette Takino. Mina adidas skor hette adodas och hade 2 ränder istället för 3. Min Cresent hette Svalan och tappade pakethållaren efter en vecka. Senare skulle den dessutom tappa styret i en nerförsbacke men det är en annan historia. Ja jag kanske är ytlig. Jag kände lyckan av att ha "det rätta". Jag unnar henne det. Hon har ingen egen dator. Får inte ha Facebook. Ingen märkescykel. 99,- på en Schnooks...... check! Nu inser jag att min ytlighet kanske är värre än så. I jakten på den perfekta kroppen så väääääägrar vågen röra på sig. Visst centimetrar försvinner, men kilon? NIX! Och då vill jag meddela att jag skiter i cm, hälsa, kondition, hjärtat, bla bla bla. Jag vill kunna säga; Jag har gått ner XX kg!! Iallafall känns det så idag... Ytlig?....Tja, vem vet..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha, ja visst vill man kunna skryta med kilon. Vem lägger på minnet hur många centimeter någon tappat runt låret? Ingen.
Men det är tur att man är ytlig ibland, för det kan vara en djävla drivkraft till att prestera.
Psst. Glöm inte före-efter bilden. Ja, jag vet att du hatar att bli fotograferad, men den är den överlägset bästa belöningen när du nått ditt mål. Och du kan behålla bilden helt för dig själv.
Visst är det så!
Kilon smäller tyngre!!
Det känns som alla foton jag tagit sista 5 åren är före bilder!!
men jag tränar grymt bra nu.
Minst 3 ggr /v i 3 månader. Kondis händer det massor med. Men dessa envisa kilon.....
Så jag längtar efter "efter-bilden"
Jag väger mer efter än innan. Är inte det hur komiskt som helst!? :)
Fast det är klart, jag siktar inte på förbränningen utan själva byggandet (läs: omfördelning). Jag ser kantig och konstig ut när jag är smal. Jag måste lägga muskler på lite olika ställen för att jag ska se vettig ut naken. Man får utgå från de förutsättningar man har (tack mamma...morr).
Bra jobbat, måste jag säga. Hade inte fattat att du var så målmedveten. Kanske du måste titta lite på vad du äter för att få fart på kiloraset också. Om det är det du vill. Du kanske har en annan målbild. Typ cykla till övik, köpa en glass och cykla hem igen.
Första mål är vårruset! Att kunna springa 5 km vore stort för en soffpotatis som jag. Sen ska jag cykla Alnötrampet, 4,5 mil.
Går det bra blir det topploppet i oktober. Det är en mil.
men du känner mig.... när det går tungt då då har jag lätt att bromsa upp! ; ) Har så svårt att först att jag måste plååååga mig förbi för att kunna bli bättre!! Men vips så ramlar väl poletten ner!
Skicka en kommentar