tisdag 11 november 2008

låter bli..

Det kan vara svårt att säga till någon hur stolt man är
över något dom gjort.
Det känns som om jag klappar någon på huvudet och säger att det hade jag
inte förväntat mig.


Jag önskar jag kunde säga..

Men låter bli..

råttbajs..

Tänk att man lär sig nåt nytt varje dag!

I morse var lärdomen att torkad köttfärs ser
EXAKT likadant ut som råttbajs.

På diskbänken.

En lärdom mitt blodtryck hade kunnat hoppa över..

fredag 7 november 2008

hulken O...

Gårdagens hämtning på dagis kan ej beskrivas.

Alla stod tysta i rader ute på gården och samtliga pekade innåt..
Där inne var hon .. O.. men du kanske inte vill se..

Jag hann tänka att hon hade utslagna tänder, blodig panna, egendesignad
hårklippning..
Kompisen W hade målat henne med tjock målarfärg från topp till tå.
En kraftigt lysande grönturkos färg lyste, tom ur hennes ögonhålor.

Jag var och är i chock.
O förklarade dock att det inte kändes så bra här, sa hon och pekade på magen. Underläppen darrade.
Så då tog jag och ut mina aggressioner på W i stället.

Förklarade minsann att om hon målade på mitt fantastiska barn en gång till så skulle hon ångra sig.
Det var faktiskt inte första gången. Och hon har bitit henne i ansiktet åxå!
Så ja.. det var väl min pedagogiska höjdpunkt denna vacka.

och AK... tusen tack för treon, tror faktiskt att du räddade mitt liv.
Nästa gång skulle jag föredra citrussmak bara!

ris och ros..

Men begriper ni så korkat!

Har haft min blogg spärrad för kommentarer från
er vanligt dödliga...
Var jag kanske rädd för era vassa tungor?

Men nu är det fritt fram för både ris och ros,..
eller bara en hälsning!

torsdag 6 november 2008

musen..


Har hört ryktas om att datamusen kan äta upp en hel
påse med drageérade nötter..Otroligt tveksam på stavningen där..
Ska idag prova om detsamma gäller Mmm marabous schweizernöt.
Tror att det är sant för jag ser redan spår av chokladen på den lilla svarta..

onsdag 5 november 2008

brun..


Jag har alltid velat ha en brun blogg.

Nu har jag det...

fröken K..

Idag hamnade jag i den där geggan då man känner sig som en usel mamma.

I 4 veckor har T väntat på denna dag. Gympa! Egna träningskläder skulle få medtas
och lillasyster O skulle inte få vara med.
Bara vi stora mamma, vi som är fyraochetthalvt!När jag kliver in på dagis så märker jag att allt är fel.

Dom håller på att byta om... till gympa. T tittar stort på mig.
Jag tittar stort på fröken K. Jag hinner undra om hon tänker sätta sig över mig.
Tycka att jag är dålig och agera på det.
I denna saliga kaos av barn, med bara fröken K som ordinarie personal tittar hon varmt på mig och säger. Kom, vi fixar.
Inte bara att hon fixar... hon letar på alla avdelningar efter en tröja hon bara vet T skulle bli så fin i! Svarta fina träningsbyxor hittar hon med.
Hon får fram kläder som T känner sig både stor, fin och "träning" i!

Sen hade jag glömt Ts överdragsbyxor med...suck.
Det gör inget sa T, jag kan Os extra, dom är bara lite kort.
Så stök hon mig över kinden. Det går bra sa hon igen.

Tacksam över mycket så for jag på jobbet.
Men mest över fina fröken K.