fröken K..

Idag hamnade jag i den där geggan då man känner sig som en usel mamma.

I 4 veckor har T väntat på denna dag. Gympa! Egna träningskläder skulle få medtas
och lillasyster O skulle inte få vara med.
Bara vi stora mamma, vi som är fyraochetthalvt!När jag kliver in på dagis så märker jag att allt är fel.

Dom håller på att byta om... till gympa. T tittar stort på mig.
Jag tittar stort på fröken K. Jag hinner undra om hon tänker sätta sig över mig.
Tycka att jag är dålig och agera på det.
I denna saliga kaos av barn, med bara fröken K som ordinarie personal tittar hon varmt på mig och säger. Kom, vi fixar.
Inte bara att hon fixar... hon letar på alla avdelningar efter en tröja hon bara vet T skulle bli så fin i! Svarta fina träningsbyxor hittar hon med.
Hon får fram kläder som T känner sig både stor, fin och "träning" i!

Sen hade jag glömt Ts överdragsbyxor med...suck.
Det gör inget sa T, jag kan Os extra, dom är bara lite kort.
Så stök hon mig över kinden. Det går bra sa hon igen.

Tacksam över mycket så for jag på jobbet.
Men mest över fina fröken K.