Efter en vecka med mer hosta än sömn värker kroppen.
Ögonlocken väger bly på vägen hem.
Öppnar rutan för att få ny ork att räcka ända fram.
Jag känner det iskalla lyfta och snurra mina lockar.
Tackar för att det inte är längre än 10 minuter hem.
Landar i hallen, hänger inte upp nåt.
Bäddar sängar och snabb röjer.
Tänder tusen ljus och lägger mig på sängen.
Vid varje andetag gör det ont i revbenen,
varje hostning gör sig påmind.
M och pojkarna kommer hem.
Jag får middag serverad. Äter på rutin utan smak.
Blir skickad i säng med en mörkbrun filt.
Jag väger ett ton.
Bokens mening läser jag om och om igen.
Ger upp och somnar.
Hör på avstånd röster som leker.
Någon spanar på mig i dörröppningen.
Mina ögon är fortfarande stängda.
När jag känner att jag kommer tillbaka är jag ny.
Möts av glittrande ögon och 2 barn kryper upp i sängen.
Armar runt min hals som frågar om jag sovit klart.
En 8-åring som coolt lägger sig på min arm och säger -hej.
2 pojkar som visar omtanke.
2 grabbar som får mig glömma hosta och nys.
Vi hoppar till soffan för fredagsmys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar