tillit..

Nog smakar väl tårarna saltare?

En klump blir svårare att svälja?

Visst sitter väl kniven djupare?
Blöder inte såret mer?

När famnen av förtroende, blev ett
hugg i ryggen.

Ur såret rann tillit..

hopp..

Sanningar och insikter ramlar ner som droppar i ett
varmt vårregn.
Dom landar som hagel i en höstskur.
Det gör ont. Det är skönt.
Jag tror.

det kanske är så..

Ja där satt den.
215 miljoner rakt in på kontot!!
Äntligen vann jag!
Hur ska man organisera det här nu då.
Börjar med att fylla alla hål på banken.
Tada! Helt plötsligt kan jag stå bakom
uttrycket att huset är vårt!
Öppnar fantastiska framtidskonton för alla 4 barn.
Jag tror minsann jag auktionerar ut vårat nuvarande
hus, som nu är betalt, och bygger ett nytt. Bara så där.
Ett fantastiskt ställe med rum för alla, walkincloset till mig,
musikrum till pappan, eget badrum med ingång från sovrummet.
Dubbelgarage med mycket hästkrafter, skotrar, crossar, u name it!
Hmm... kanske bygger jag ett stall. Några hästar. Små ponnysar
till sessorna.
Pool. Klart vi ska ha pool.
Härlig trädgård som jag inte sköter själv.
Tror jag bokar ett plan och tar med alla jag tycker om till något
varmt ställe. Vilken fest.
Vilket bröllop man skulle kunna ha.
Köper en grym 5 rummare i centrala stockholm.
Där får min gudson med familj bo tills han blir så
stor att han kan bo där själv.
Jag ser till att mina nära och kära får börja om skuldfria.
Ger någon miljon till mitt och mannens ex.
Å vilka härliga projekt man skulle kunna dra i gång.
Ge hjälp där den behövs!
Utbilda kvinnor. Ge barn det dom behöver för att växa.
Vad spännade.
Bygga ett hus till kanske. Bara för skoj. Ett gästhus.
Gud så kul!
Jag kanske ger butiken till min syster.
Jobbar när jag vill.
Anställer en kock. En PT! Har ju all tid i världen
att träna.
Jag träffar vänner. Reser. Låter barnen uppleva allt som finns.
Självkart kommer jag aldrig städa eller vika tvätt mer.

Nu då? Vad ska jag göra när jag gjort alla glada, sett allt,
inte längre har några måsten, andra gör det tråkiga åt mig.
Kan det vara så att det tråkiga gör att det andra känns roligt?
Att alla måsten gör att jag uppskattar andrummet?
Att mitt hus är mitt slott, där jag lever med min prins...
bara för att det helt enkelt är det bästa liv jag kan tänka mig?

Det kanske är så..

värmen ligger kvar..

Fem vita fylldes med förtäring.
Placerades i annorlunda ordning.
Gästen var ny.
2 små delade rättvist på var sin sida.
I takt med att maten blev kall och
tallrikarna tömdes fylldes köket
av värme.
Sakta steg den. Men den steg.
När kaffet kom var det bara det som
var varmare än känslan i rummet.
Man kan bygga broar i kök.
Trampa stigar i en soffa.
Det är lätt att gå när målet är gemensamt-

Och värmen ligger kvar..

önskningar på en tisdag..

Några saker jag önskar mig idag!

Hjärna på lösvikt till katt! Med garanterad
ökad smarthet spelar kg-priset ingen roll!

En butler som snällt släpper katten ut och
in hela natten. Typ hundra gånger...

En helt ljudisolerad ytterdörr som filtrerar
bord mjau och klokrafs.

Ett dörrhandtag som inte ger vika för
kattvikt och inte SMÄLLER upp igen när
katten ramlar av.

Ja eller varför inte..... EN DÖD KATT!!

kanske..

Jag undrar...
Om jag skulle...
Men kanske om jag tar...
Näe...
Men ...
Om...
Jo jag tror att...
Men om jag helt enkelt...
Ja.
Då kanske..

mitt mörka bleknar..

Maskinens motor vrålar i mina öron.
Vibrationer känns i hela min kropp.
Jag lyfter blicken mot det klarblå taket.
Genom tonade glas ser jag ljuset.
På mina kinder drar det kallt men varmt ändå.
Jag tar in.
Sakta känner jag det ljusa bleka allt mitt
som är mörkt.
Min klump av vinterkyla minska sitt omfång
i takt med att vi lämnar km efter km bakom oss.
Där det är som brantast kommer panik smygande.
Jag väljer att blunda och låta solen göra sitt.
Vi snirklar mellan granar och tallar, och jag hinner tänka
att där kommer det att växa svamp.
Vi passerar en kvinna på skidor.
Vi korsar spår av hare och älg.
Vi väljer väg där den delas. Vi sitter tätt.
Allt det ljusa tar över och jag känner att
ibland blir det mer sagt mellan två,
när ingen säger nåt.