måndag på en tisdag..

Efter en kortare semester i Furuvik sitter jag nu
landad framför burken.
Uppdaterar mig på mina favoritbloggar.

Har huvudet packat med inlägg och försöker
komma ihåg och sortera.
Det som kommer till mig först är detta.

Jag och flickorna står i kön till ponnyridningen.
Bakom om oss står en familj betsående av en
mamma, pappa och två små barn.
Mamman ger ett mysigt intryck och barnen är söta.
Pappan är .... irriterande.
Med en mycket bred och utpräglad stockholmsdialekt
talar han högt om hans arbete. Hur viktig han är,
hur ofta kollegorna ringer för att fråga om råd, att arbetet
förmodligen skulle stanna helt om han hade mer
än 4 v semester.
Frun svarar artigt med verbala klappar på axeln.
Han rättar ständigt till sina märkeskläder och tar konstant
upp mobilen för att kolla om den ringer. Vilket den inte gör.
Kön var lång. Detta pågick ett tag.
Han ringde till slut upp kontoret själv.
Använde sig av förkortningar han hela tiden fick förklara.
Jag började kolla hans märken på klädrena för att
kolla om han var en riktig snobb eller bara en wannabee.
Strumporna. Där floppade han. Veckodagsstrumpor från
HM. Och dessutom hade han måndag, fast det var tisdag.
Min lust att tala om det han aldrig växa sig stor nog.
Hans fru sa till slut torrt. -Vet du inte att det är tisdag?
-Jo?, svarade mannen. Då peckade hon på strumporna.
Han stod tyst resten av tiden.
Hennes och min blick möttes. Vi log försikigt.