ögonförträngning..

Under en period i mitt liv funderade jag mycket.
Mer än jag gör idag. Har inte riktigt tid.

Jag funderade på om jag hade haft den
underbara barndom jag trodde.
Mina minnen bestod ju tex av helt regnfria
somrar.
Vintrarna hade alltid perfekt mängd snö
som farfar skottade i perfekta lekhögar.
Jag kommer ihåg TV-program som
Lilla huset på prärien, 5 myror är fler...
, Drutten och Gena, Beppe osv.
Skolan var det bästa jag visste.
Suddade i böckerna och gjorde om dom på
sommarlovet.
Vägen jag gick till skolan saknade asfalt.
Längtade till måndagarna.
En mamma mötte mig hemma när skolan slutade.
Middag alltid halv 5. Pappa kom ofta sent.
Soffa, tv, kvällsmys. Retiga syskon.
Katt. Häst.

Tänk om jag har förträngt!
Tänk om jag eg led en hel barndom.
Jag var rädd att jag skulle komma på något
när jag blev äldre, typ 40.
Där är jag nu.

Men nej. Mina minnen är detsamma.
Även om jag vet att det fanns regniga dagar,
och att snön inte alltid var perfekt.

Jag har haft sån tur.
Har inte lämnats i ottan. Hämtats sent.
Stressats i middag.
Hopp i säng. Gonatt.

Så därför är jag säker på att inga pengar, saker,
utlandsresor eller fina titlar gör lyckliga barn.
Tiden med min familj skapade mig.
Jag vill ge mina detsamma. Jag hoppas jag kan.

När min första föddes trodde jag hon hade ögonförträngning.
Klok faster hävdade att det nog inte fanns.
Nu tror jag inte ens jag har en förträngning.