Det som går in genom örat kommer ut som...vadå?

I snart en vecka har jag varit utan mina små.
Dom har det härligt hos pappan. Jag har det bra, men längtar.
Det normala för mig är att vara med mina barn.
Finns säkert dom som har åsikter om det.
Passa på å njut, brukar det heta.
Alla har rätt till egna åsikter i frågan, men jag ryser
när hör mammor eller pappor säga -Näe, jag önskar
jag hade barnen mindre, jag har så mycket annat just nu!
-Han/Hon får så lov att ha dom, jag orkar inte.
Gärna klämmer dom ur sig detta när barnen lyssnar också.
På frågan om det ska festas på lördag så blir svaret ofta,
-Näe tyvärr, fick ingen barnvakt.
Kan tyckas banalt kanske, för dessa barn, att få det rapat
över huvudet.
Men om man orkar känna efter. Hur tror ni det känns?
Hur tror ni det känns när mamma och pappa bråkar
om vem som TVINGAS vara hemma med det sjuka barnet.
Känner dessa barn sig älskade? Önskade?
Eller sås ett frö av tvivel. Dumma mig som är sjuk igen.
Stackars mamma och pappa som inte får jobba.
Barnet ser föräldrarna ringa runt efter barnvakt,
och irritationen växer när det inte lyckas.
Hur hade DU känt om en vän talat om för DIG
att -Ja nu sitter vi här och pratar men jag hade hellre
varit någon annanstans med någon annan.
Försök inte heller att säga, -ja men det är ju barn.
Dom tänker inte så. Förstår inte.
Dom kanske inte förstår, men dom gör gärna egna versioner
och inte brukar dom bli vackrare.


Sen kommer dom upp i skola och sportens värld.
Inte blir det mildare. Det mäts, jämförs, toppas.
Lag ska väljas. Alltid någon som väljs sist.
Kanske oftast samma.
Lagets tränare skriker ut att det går för sakta.
Det stås på fel plats. Lata, oengagerade ungar som ska drillas.
Det ska vinnas!
Laget tas ut. Några blir över. Varje gång.
Kanske förlust.
Det basuneras ut efter matchen att det var en dålig insats.
Föräldrar uppmanas att "rappa upp".
Ja detta är dagens sanning.
Vad hände med Det viktiga är inte att vinna, utan att delta!

Sen står vi förvånade när det går snett.

När unga människor väljer att ta sitt liv. Allt längre ner i åldrarna.
När barn mördar barn. När barn misshandlar. Stjäl. Knarkar.
Blir deprimerade. Får ångest. Mår dåligt. Jävligt dåligt.
Listan kan göras lång.

Jag säger som min mamma sagt...

Små koppar har också öron...
så välj vad ni säger!
Det spelar roll!!