Missad buss..

-Ska du till stan sen? ropar en vän sen gammalt.Hon hade missat bussen. Visst, ska bara in med flickorna på dagis först. Hoppa in i bilen så länge du.
Sara och jag hängde ihop i evigheter...men för en evighet sen.
Det tar bara drygt tio minuter från dagis till stan, men vad man hinner avhandla. Jag kom på mig själv med att köra extra sakta. Ville inte att bilturen skulle ta slut. Att få prata med en sån glad människa är som att ge själen en stor kram.

Vad vore livet utan hopp?

Vad kan hända om man släpper kontrollen?

Hur hårt kan man dra i en handbroms?


Jag hoppas så att Sara vinner sin spis....

Tänk så mycket glädje i en missad buss!..

Lycklig...

Halka är ju något alldeles speciellt. Så opålitlig... sakta hasande steg.. sätter ner hela fotsulan på en gång.. hela gångstilen vittnar om ett 20 årigt kraftigt alkoholmissbruk. Allt känns lugnt. sen råkar man titta bort från fötterna en microsecund... schwwooop! Ja så där ja... blött, hårt och pinsamt.... mest pinsamt om jag ska vara ärlig.

Idag är det snorhalt. Men jag ökade mina missbrukar år till 30, och har klarat mig.

Men i mitt hjärta är det varmt. Jag kan kika in och se att det är rött och kärleksfullt..som ett hjärta ska va!

Jag är nog ganska lycklig....

Skrållan...

..Söndag, soffa och sovande barn. En dator i knät, tvn på... ett nyttuggat äpple. Total laddning för en ny vecka.

Vädret har varit så härligt idag. SOL! Länge sen.. lagomt kallt och vit vintersnö. Inte för att det finns sommar snö....

Julen undan plockad, vi ses om ett år.

Men helgens roligaste? Vi har blivit med katt!
En gråvit gullig liten katt vid namn skrållan..

bara så du vet...

.. men lite arg e ja... bara så du vet..

Karaktär..

..Jag har nu jobbat i hela 3 timmar...och inte tagit en av chokladbollarna som står på fikabordet.

Det kallar jag karaktär...

Lite längre ner..

..and "The mother of the year" award goes to... INTE MIG! I år heller... Tog flickorna till min säng ikväll. Vi packade in oss i mitt stora täcke.... läste en mysig bok..kramades lite... innan dom fick hoppa i sina egna sängar... dom somnade sött. Men vad i... på köksbänken stod deras vällingflaskor kvar!! Med välling i alltså! Vill inte ha en hungrig tvååring vaken kl 03 i natt.

Dom åt vällingen i sömnen.

Och min bästamammangloria gled lite längre ner..

Funderat klart...

Har funderat på en grej sen i söndags.. Som sagts tidigare så skottades det en del den dagen. Asjobbigt... eftersom det fortsatte att snöa undertiden. men vi koncentrerade oss på den ökade konditionen, hjärtats träning och förhoppningsvis några brända kalorier. Men till sak nu..

En människa ur flickornas pappas familj ringde. Han satt nämligen i en bil på väg till en ny arbetsplats, 42 mil bort... i en varm, torr snöfri bil.... Hon frågade om jag hört något om hur hans resa gick. -Jodå, sa jag. Allt går bra, slutat snöa efter Söderhamn. -Åh, sa hon -Jag har bett till gud att det ska sluta snöa!

Det är nu ni ska komma ihåg att jag står, dyblöt, svettig, med två små töser, helt slut med spaden i handen, mobilen en bit från örat för att den inte ska få fuktskador... svarar väluppfostrat - Ja men vad bra!

Varför kunde hon inte slänga in mig och min bostad i den bönen?????!!!!!

Finns det begränsningar i hur mycket man kan be om??

Hade det fortsatt att snöa efter Söderhamn om det slutat hos mig!

Är det större chans att Gud hör, och svarar, om man ber om mindre?

Vart går gränsen?

Nu när jag tänker lite till så märker jag att jag inte funderat klart...