Halka är ju något alldeles speciellt. Så opålitlig... sakta hasande steg.. sätter ner hela fotsulan på en gång.. hela gångstilen vittnar om ett 20 årigt kraftigt alkoholmissbruk. Allt känns lugnt. sen råkar man titta bort från fötterna en microsecund... schwwooop! Ja så där ja... blött, hårt och pinsamt.... mest pinsamt om jag ska vara ärlig.
Idag är det snorhalt. Men jag ökade mina missbrukar år till 30, och har klarat mig.
Men i mitt hjärta är det varmt. Jag kan kika in och se att det är rött och kärleksfullt..som ett hjärta ska va!
Jag är nog ganska lycklig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar