-Ska du till stan sen? ropar en vän sen gammalt.Hon hade missat bussen. Visst, ska bara in med flickorna på dagis först. Hoppa in i bilen så länge du.
Sara och jag hängde ihop i evigheter...men för en evighet sen.
Det tar bara drygt tio minuter från dagis till stan, men vad man hinner avhandla. Jag kom på mig själv med att köra extra sakta. Ville inte att bilturen skulle ta slut. Att få prata med en sån glad människa är som att ge själen en stor kram.
Vad vore livet utan hopp?
Vad kan hända om man släpper kontrollen?
Hur hårt kan man dra i en handbroms?
Jag hoppas så att Sara vinner sin spis....
Tänk så mycket glädje i en missad buss!..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar