kylans gräns är nådd..

Nu är det kallt.
På riktigt.
Hur jag vet det? Jo det ska jag tala om.

Igår när termometern visade -28, sa katten upp
sig som utekatt.
Och blev innekatt. Tydligen.
Jag hör nämligen, från soffan, hur han krafsar oroväckande
på köksgolvet.
Jag springer upp och hittar katten helt ogenerat
kissa på kökets golv. HELT ogenerat.

När jag mitt i springet skriker åt honom så höjer han en tass
till mig och hyyysscchar mig!
Liksom säger mentalt med halvslutna ögon
..om du bara kan.... vänta ..liiiite..
Synnerligen njutningsfullt kissar han klart.
Sen rättar han till sig. Tittar på mig och liksom mentalt
tillägger. -Oh, det var skönt. Vad har du på hjärtat då?

Jag kastar ut katten. Mannen bar upp kattlådan igen.
Den får åka ner i källaren igen till våren.
Katten är nöjd. Jag är förvånad.
Hyschad av en katt..

mer smart än vanligt..

Ibland får man bara till det.
Så där perfekt.
Vad ger man sin älskade i juklapp?
Hmmm...
Jo en nyårsweekend i större stad.

En bokad minisvit på knaust hotell.
En femrätters nyårssupé på kanonkrog.
En helkväll på casino cosmopol.
För 2....

Gissa vem han valde att ta med!!?

Himmel vad snopen jag blivit om han valt någon annan!!

lite pinsamt är det..

Ni vet... den stulna fina portmonän...
Den hade jag visst lagt ut i skylten...
Jag skyller på sömnbrist och julstress!

och så vädret..

-20 igen.
Jättekallt!

skakad...inte rörd..

Just nu är det dessa uttryck från lilla O som
inte verkar ta slut.
Ni får stå ut med ett till.
När familjen hämtade mig på jobbet idag så
promenerade vi förbi en garageinfart.
Eftersom den ligger mitt i centrum så låser
man om den med en stor järngrind.
Trevlige mannen med bilen på insidan
bjussade på sig själv, vände sig till dom 4 barnen
och sa med en ganska dålig
engelsk dialekt -I'm Jääms Bånd.
O titta upp på mig och sa -vadå längst bak?

jag är bestulen..

Någon har stulit av mig!
På mitt jobb. I min butik.
En vacker svart skinnportmonä.
Jag blev faktiskt ledsen.

vardagslyx i ny förpackning..

Idag kom en kvinna in i min butik.
Hon klev direkt fram till en väska
som hängde rakt fram.
På ett ögonblick sa hon
-Den här ska jag ha.
Den var glamourös och dyr. Snygg.
-Jag har aldrig haft en väska över 200 kronor,
-Den här har jag förtjänat, sa hon.
Hon lutade sig över disken och nästan viskade
-Jag har beställt en ny jacka också.
-Du förstår , sa hon, det här ska bli min vardagslyx!
-Sånt är viktigt, som samma jag, fast i helt ny förpackning.
Hon strålade.
Och visst förstod jag!
Så jag gick hem och gjorde detsamma.
Som jag, fast i helt ny förpackning!

luckor, nummer, fel, det här är inte min..

Så här lät lät ifjol.
Så här låter det i år.
Jag hatar adventskalendrar!

i nattens gröna sken..

När mörkret lagt sig i hela vårt hus igår,
och jag var på väg till sängen, tog jag vägen förbi
flickornas rum.
Där låg sömnen som ett varmt täcke över
dom båda.
Den gröna nattlampan gör att allt det vita
blir lysande.
Han vita partier avslöjade honom.
Jag såg att ena katten smugit sig upp i
Lilla O's säng som så många gånger förr.
Hon gillar det inte, för han har klor, och
dom förstör hennes fina prinsesstäcke.
Så jag smyger mig fram för att lyfta upp
honom.
Känner mig otroligt dumt när jag med
två händer försiktigt lyfter upp....
en tomteluva...

ett äckligt inlägg..

KLAAAAAAAAAAR!! Ropar lilla O.
Hon vill alltså bli torkad.
När jag precis ska påbörja åtgärden
väljer hon att skicka ut nr 2!
Alltså hon bajsar.
Millimetrar tillgodo drar jag åt mig handen.
Vad gör du??, säger jag förskräckt.
Hon ler med hela ansiktet när hon tittar
på mig och säger;
-Jag ville överraska dig!

Ja nog blev jag överraskad!

no signal..

..säger min dator.
Därav brist på inlägg.

jag på rea..

Drömmen om min egna bok kommer allt
längre bort. Barn föds och tar tiden.
Jobb. Disk och tvätt.
Tusen saker som jag skan skylla på.
Nu i helgen kom jag på en till
undanflykt.
Tänk er att komma in i en butik
och där ligger min bok.
På REA.
Någon rear ut MIG!

Jag säger bara nej tack..

mina lånade rader..

I denna tid av julstress och långa arbetstimmar
tappar jag orden i mitt huvud.
Så jag har bestämt mig för att varje dag låna några rader
från kungen av ord.
Lars Winnerbäck.
Dom har ingen speciell betydelse idag.
Dom bara är och berör mig.

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer och dra en gräns.

byn går Las vegas..

Trots brist på snö, överskott av regn och utebliven
julkänsla så står den där.
Adventsgranen.
Den som brukar ha 3 ljusslingor.
Den som lyyyser över byn.
Den som brukar vara snyggast.
För er som inte läste ifjol, eller dom som bara har
viktigare saker att lägga på minnet så finns
det en uppdatering att läsa här.

Han med dom 16 lamporna har så många att jag
inte kan räkna utan köra i diket.
Andra grannarna som snällt brukar hålla sig på
mattan och låta mig stoltsera med min gran har
i år klätt både gran, med dubbla slingor, nån stor buske,
OCH hela jävla farstukvisten.
Vi hade ju brassat och satt belysning på vedboden.
Den ser ju lite fjuttig ut nu.
Funderar på att byta alla lampor inne till 100 wattare
så själva kåken lyser.
Om ni ska ut och flyga i jul och passerar något som ser ut
som Las Vegas.
Då är det min by ni passerar!

en vanlig död kycklig..

Igår åt flickorna och jag middag själva.
Det var länge sen sist.
Det kändes lyxigt att kunna ge dom 100%
av uppmärksamhet.
Jag frågade intresserat om dagen.
Lekar? Med vilka? Hur länge?
Hur då?
Ritat? Vadå?
Jag förstod att mina frågor varit för många,
för på frågan om lunchen svarade min äldsta
med stora tydliga bokstäver och nedladgda
bestick;
-Kyckling mamma. Stekt, vanlig, död kyckling!

Hon plockade upp besticken och vi åt resten i tystnad.