Optimistisk..

Min sotare ska sluta. För jobbigt... Höjdrädd!

Visste han inte det innan blev sotare?

Som att välja att bli kirurg och inte tåla se blod...

Antingen är man självplågare eller jävligt optimistisk...

Ord...

Jag är en människa som älskar språket. Helst det skrivna. Att vända och vrida.....analysera...
Att få nagla dit Jessika med hennes egna ord är särskilt kul. Min kompis, Jessika, är duktig med ord. Jag gillar att lyssna och läsa henne. Hon är alltid grymt klok. Pratar mycket som jag, i frågeform.



Idag gav jag henne en komplimang... snygg i håret... nja njä ... Har inte sminkat mig idag.... Sminkar du håret? Nja njä.. kanske lite underlagskräm.. I håret? Njä... men alltså jag har inte gjort nåt med håret idag eller sminkat mig... ungefär där började hon skifta ansiktsfärg... hon stod där, inmålad i sitt eget hörn... jag log... hon garvade... Tack för komplimangen menar jag! Varsågod sa jag..... och skrattade ännu mer.



Så nu vet jag att hon är mänsklig, skönt... jag har tvivlat ibland!



Vi simmade i andra vatten med idag. Ordens makt är häftigt...

Hur dom kan få en att reagera.. Agera..Fantisera....



Till slut stod vi helt tysta. Hjärnorna fyllda med ord ... och fler var överflödiga.

I min ficka...

På väg till mitt arbete har jag en vacker bit väg att köra. Dessutom har jag små hållplatser med minnen som får mig att le... Förstår ni vad det gör för arbetsdagen? Jag ler varje gång jag är framme på min parkering. Att börja dagen med en sån kick är ju lyx. Vardagslyx!

Idag är jag så trött! Sovit lite en hel vecka. Men kunde ändå inte hålla mig hemma igårkväll. Mina barnfria kvällar är ju så extremt få att jag vill utnyttja dom till max. Och ibland kan man ju ta denna trötthet med ett leende..

Att få värmas av en människas existens är härligt! Man blir varm utifrån och ända in. När man känner att ens insida ser ut som en isbit som blivit kvarglömd på diskbänken och flyter ut till en liten varm pöl... det är bra... man finns, man känner, man vågar släppa efter lite på den där inbyggda bromsen, sänka garden, tro att man gör rätt.

Igår kände jag så.

Men när man då är så där genomtinad, genomvarm... hur hemskt är det inte då att måsta kliva upp ur tvsoffan... ta på sig jacka, skor och gå ut i regn och rusk och hoppa in i bilen? BLÄ!
Vips är kylan tillbaka. Man kommer abrupt tillbaka till varkligheten. Man drar åt ett hack på handbromsen... bara för säkerhetsskull....

Men inte igår... för någon hade smugit ner en cd i min ficka. Med orden..-det är inte det du tror.

Väl inne i bilen tog jag med spänning fram skivan och stoppade in den.. väntade mig hysteriska gitarr-riff och skrålig sång. Men mycket riktigt, ... det var inte det jag trodde. En helt fantastisk skiva som gjorde hela mig till en smält isbit. Spår efter spår vräkte sig ur mina högtalare och när jag kom till spår 5 som inleddes med ljud från ett kraftigt oväder och det tillsammans med synen av regn på min ruta och vindrutetorkarna som snabbt gjorde sikten klar , ... jag var såld. Lycklig, och med tårar som brände och ville ut..

Lycklig för musik som berörde.. men ännu lyckligare för att någon bryr sig så mycket om mig att han stoppade en cd i min ficka...

Missad buss..

-Ska du till stan sen? ropar en vän sen gammalt.Hon hade missat bussen. Visst, ska bara in med flickorna på dagis först. Hoppa in i bilen så länge du.
Sara och jag hängde ihop i evigheter...men för en evighet sen.
Det tar bara drygt tio minuter från dagis till stan, men vad man hinner avhandla. Jag kom på mig själv med att köra extra sakta. Ville inte att bilturen skulle ta slut. Att få prata med en sån glad människa är som att ge själen en stor kram.

Vad vore livet utan hopp?

Vad kan hända om man släpper kontrollen?

Hur hårt kan man dra i en handbroms?


Jag hoppas så att Sara vinner sin spis....

Tänk så mycket glädje i en missad buss!..

Lycklig...

Halka är ju något alldeles speciellt. Så opålitlig... sakta hasande steg.. sätter ner hela fotsulan på en gång.. hela gångstilen vittnar om ett 20 årigt kraftigt alkoholmissbruk. Allt känns lugnt. sen råkar man titta bort från fötterna en microsecund... schwwooop! Ja så där ja... blött, hårt och pinsamt.... mest pinsamt om jag ska vara ärlig.

Idag är det snorhalt. Men jag ökade mina missbrukar år till 30, och har klarat mig.

Men i mitt hjärta är det varmt. Jag kan kika in och se att det är rött och kärleksfullt..som ett hjärta ska va!

Jag är nog ganska lycklig....

Skrållan...

..Söndag, soffa och sovande barn. En dator i knät, tvn på... ett nyttuggat äpple. Total laddning för en ny vecka.

Vädret har varit så härligt idag. SOL! Länge sen.. lagomt kallt och vit vintersnö. Inte för att det finns sommar snö....

Julen undan plockad, vi ses om ett år.

Men helgens roligaste? Vi har blivit med katt!
En gråvit gullig liten katt vid namn skrållan..

bara så du vet...

.. men lite arg e ja... bara så du vet..