Hjulen snurrar fort nu.
Jobbet sliter och drar i mig.
Siffror och bokstäver rullar ur mig
i hisnande fart.
Jag försöker bromsa, håller ut armarna
så vinden ska få motstånd och takten
dras ner.
Våren turas om att vara kall och blåsig.
Och varm och solig.
Mitt inre åker hiss mellan vårtrötthet.
Och total eufori.
Jag hinner knappt ställa frågorna, och
missar kanske svaren.
Min omtanke känns liten. Mina vänner
långt borta. Orden jag saknar.
Jag saknar systrar.
Vill landa i en soffa med bloggande likar
och varmt rött vin.
Jag vill inte börja mina svar med
Jag ska bara....
Skulle vilja bara vara...
2 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen mig! Som sagt: det skulle vara mycket trevligt att soffavinprata.
Tar ett glas nu och tänker på dig, känner du det. Kram
Skicka en kommentar