Söndagen var dagen då flickornas pappa skulle hämta dom.
Dom hade lyxen av 2 dagar till av ledighet.
Han skulle hämta dom kl 17 och hade beställt kaffe tills dess.
Vi var lite sena i schemat så vi satt oss till bords då för att
äte middag. K, pappan, satt sig med oss med sin kaffekopp.
Vid sitt gamla bord satt han nu med min nye man, hans söner,
sin exfru, sina döttrar.
Jag antar att det fanns tusen ställen han hellre ville vara på just då.
Men han satt där. Skojjade med grabbarna, pratade med M,
retades med mig, fick döttrar i knät som kramades.
Jag blev varm i hjärtat och tänkte att vi är lyckligt lottade.
Trots allt.
4 kommentarer:
Underbart och hoppfull läsning för mig...
Trodde jag inte!! Gladdes av denna läsning /ABC
Det är gott! Så fungerar det här och har alltid gjort, det är ingen utopi ;)När barnens behov kommer främst då fungerar det.
Håller med dig! Sätter man barnen först så går det!! Men det måste ju gälla båda föräldrarna!
Skicka en kommentar