vardagslyx
min väg till altaret
fredag 15 januari 2010
så lite, så mycket..
När ens inre skriker efter tröst.
Hjärnar panikartat söker förnuft.
Jag letar efter förståelse för känslan.
Syntes det på utsidan?
För när hon såg mig i morse gav hon mig en kram!
Tack!
1 kommentar:
Anonym sa...
de där kramarna är det bästa som finns!
15 januari 2010 kl. 17:21
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
de där kramarna är det bästa som finns!
Skicka en kommentar