Jag blundar och hör klappret av hovar
mot cementgolvet.
Jag drar ett djupt andetag och känner
luften som blandas av kallt och varmt.
Känner ro i kroppen av stilla tuggande.
Ett fnys. Ett harkel. En stor suck.
Någon sopar.
Ljuden och dofterna finns kvar som
om det var igår jag var där.
Dessa magnifika djur. Stora paket
av muskler som låter sig styras.
Ögon som rymmer hemligheter.
Kärlek utan gränser.
Mina prinsessor ska börja ridskola.
Och jag försöker verkligen inte
vara mer exalterad än dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar