väntar..

Jag knyter näven i min ficka.

Vet, men låtsas inte om.

Det målar mitt inre.

Färgen svart breder ut sig och
det vita hinner inte med att tona ner.
Nu väntar jag på att tiden ska bleka.

Jag blir förvånad varje gång.

Varför jag låter det beröra.

Så illa.