Motbjudande...

Motbjudande kan vara ganska inbjudande....

Mobilen ringer i fickan. Dagis står det i rutan. Skit, tänker jag. Det blev snuva alltså...
-Hej det är Tomas på dagis..... jag har dåliga nyheter. Mitt hjärta stannade, blodet frös till is.
En miljon tankar hann passera... Brutet, trasigt,ramlat, skadat....dött...ambulans, sjukhus... -Othilia har kräkts, Thea andra hållet... Dåliga nyheter? Efter det som just passerat hjärnan så var det rena bingovinsten!!
Men självklart gick det över ganska snabbt .... ojjande över utebliven sömn som redan ligger minus på kontot.... myckert på jobbet... bla bla...
Magsjuka suger!

Naken häst..

Burr sa Kasper när han såg en naken häst...

Utan sömn fryser jag
Frosten ligger kvar

Vill krypa in och värma mig
Frågan är bara var

Mitt samvete gnager
Får man känna så här

Måste man vänta
Hur vet man när

Jag kapitulerar, hoppar från klippan
Du fångar mig

Med ens lyser solen, svaret är enkelt
Jag är hos dig

Nyanserat...

Tänk vad saker ter sig annorlunda om man gör dom nyanserat...

Tänka på!

Vilken tur man läser. Man lär sig så mycket viktigt...

Läste för ett tag sen en artikel om vikten med träning. Ett av skälen till att träna var att man skulle somna lättare på kvällen.
Om man tränade effektivt 30 minuter om dagen skulle man förkorta insomningtiden med 11 minuter.
Jag räknade snabbt ut att om jag skulle börja med detta så skulle jag somna sittandes på toa med tandborsten i munnen. Skulle aldrig ens nå fram till kudden.
Så nej till tränig alltså.

Bättre tyckte jag om det jag läste igår..

"En minuts ilska berövar dig 60 sekunder av lycka!"

Det är något att tänka på..

Luktar gott..

Dagens stora aktivetet har varit att städa skrivbordet. Det behövdes minsann.

Efter rensning, sortering, dammning, torkning och arkivering skiner det som solen.
Kan nog inte jobba mer idag för då kankse jag stökar till..
Men ve och fasa.. Lika tomt som bordet är,är jag på ord. Bortblåst.

Har inte att dyft att skriva... så därför slutar jag...

Men det luktar gott...sniff!

Choklad..

Samma söta tös sa senare...

(Oprah på tv)
-Mamma...hon ser ju ut som choklad!

Så klok..

-Det är ju helt vansinnigt att det finns så otroliga vänner.
Så sa min snart 4 åriga dotter nyss....

Så ung. Så klok.

Mellan 12-13

Det var som om någon körde en elvisp i min mage. Allra inre organ bytte plats. Hjärtat i halsgropen. Kände hur jag blev alldeles svettig i nacken. Svalde hårt. Stammade. Elvisp på högsta hastighet..

Tänk hur kroppen kan svara på något som är fel...eller helt rätt.
Likheterna är slående. Kunde vara vilket som. Det
är eftersmaken som avgör.....

Nångång mellan 12-13...

Optimistisk..

Min sotare ska sluta. För jobbigt... Höjdrädd!

Visste han inte det innan blev sotare?

Som att välja att bli kirurg och inte tåla se blod...

Antingen är man självplågare eller jävligt optimistisk...

Ord...

Jag är en människa som älskar språket. Helst det skrivna. Att vända och vrida.....analysera...
Att få nagla dit Jessika med hennes egna ord är särskilt kul. Min kompis, Jessika, är duktig med ord. Jag gillar att lyssna och läsa henne. Hon är alltid grymt klok. Pratar mycket som jag, i frågeform.



Idag gav jag henne en komplimang... snygg i håret... nja njä ... Har inte sminkat mig idag.... Sminkar du håret? Nja njä.. kanske lite underlagskräm.. I håret? Njä... men alltså jag har inte gjort nåt med håret idag eller sminkat mig... ungefär där började hon skifta ansiktsfärg... hon stod där, inmålad i sitt eget hörn... jag log... hon garvade... Tack för komplimangen menar jag! Varsågod sa jag..... och skrattade ännu mer.



Så nu vet jag att hon är mänsklig, skönt... jag har tvivlat ibland!



Vi simmade i andra vatten med idag. Ordens makt är häftigt...

Hur dom kan få en att reagera.. Agera..Fantisera....



Till slut stod vi helt tysta. Hjärnorna fyllda med ord ... och fler var överflödiga.

I min ficka...

På väg till mitt arbete har jag en vacker bit väg att köra. Dessutom har jag små hållplatser med minnen som får mig att le... Förstår ni vad det gör för arbetsdagen? Jag ler varje gång jag är framme på min parkering. Att börja dagen med en sån kick är ju lyx. Vardagslyx!

Idag är jag så trött! Sovit lite en hel vecka. Men kunde ändå inte hålla mig hemma igårkväll. Mina barnfria kvällar är ju så extremt få att jag vill utnyttja dom till max. Och ibland kan man ju ta denna trötthet med ett leende..

Att få värmas av en människas existens är härligt! Man blir varm utifrån och ända in. När man känner att ens insida ser ut som en isbit som blivit kvarglömd på diskbänken och flyter ut till en liten varm pöl... det är bra... man finns, man känner, man vågar släppa efter lite på den där inbyggda bromsen, sänka garden, tro att man gör rätt.

Igår kände jag så.

Men när man då är så där genomtinad, genomvarm... hur hemskt är det inte då att måsta kliva upp ur tvsoffan... ta på sig jacka, skor och gå ut i regn och rusk och hoppa in i bilen? BLÄ!
Vips är kylan tillbaka. Man kommer abrupt tillbaka till varkligheten. Man drar åt ett hack på handbromsen... bara för säkerhetsskull....

Men inte igår... för någon hade smugit ner en cd i min ficka. Med orden..-det är inte det du tror.

Väl inne i bilen tog jag med spänning fram skivan och stoppade in den.. väntade mig hysteriska gitarr-riff och skrålig sång. Men mycket riktigt, ... det var inte det jag trodde. En helt fantastisk skiva som gjorde hela mig till en smält isbit. Spår efter spår vräkte sig ur mina högtalare och när jag kom till spår 5 som inleddes med ljud från ett kraftigt oväder och det tillsammans med synen av regn på min ruta och vindrutetorkarna som snabbt gjorde sikten klar , ... jag var såld. Lycklig, och med tårar som brände och ville ut..

Lycklig för musik som berörde.. men ännu lyckligare för att någon bryr sig så mycket om mig att han stoppade en cd i min ficka...

Missad buss..

-Ska du till stan sen? ropar en vän sen gammalt.Hon hade missat bussen. Visst, ska bara in med flickorna på dagis först. Hoppa in i bilen så länge du.
Sara och jag hängde ihop i evigheter...men för en evighet sen.
Det tar bara drygt tio minuter från dagis till stan, men vad man hinner avhandla. Jag kom på mig själv med att köra extra sakta. Ville inte att bilturen skulle ta slut. Att få prata med en sån glad människa är som att ge själen en stor kram.

Vad vore livet utan hopp?

Vad kan hända om man släpper kontrollen?

Hur hårt kan man dra i en handbroms?


Jag hoppas så att Sara vinner sin spis....

Tänk så mycket glädje i en missad buss!..

Lycklig...

Halka är ju något alldeles speciellt. Så opålitlig... sakta hasande steg.. sätter ner hela fotsulan på en gång.. hela gångstilen vittnar om ett 20 årigt kraftigt alkoholmissbruk. Allt känns lugnt. sen råkar man titta bort från fötterna en microsecund... schwwooop! Ja så där ja... blött, hårt och pinsamt.... mest pinsamt om jag ska vara ärlig.

Idag är det snorhalt. Men jag ökade mina missbrukar år till 30, och har klarat mig.

Men i mitt hjärta är det varmt. Jag kan kika in och se att det är rött och kärleksfullt..som ett hjärta ska va!

Jag är nog ganska lycklig....

Skrållan...

..Söndag, soffa och sovande barn. En dator i knät, tvn på... ett nyttuggat äpple. Total laddning för en ny vecka.

Vädret har varit så härligt idag. SOL! Länge sen.. lagomt kallt och vit vintersnö. Inte för att det finns sommar snö....

Julen undan plockad, vi ses om ett år.

Men helgens roligaste? Vi har blivit med katt!
En gråvit gullig liten katt vid namn skrållan..

bara så du vet...

.. men lite arg e ja... bara så du vet..

Karaktär..

..Jag har nu jobbat i hela 3 timmar...och inte tagit en av chokladbollarna som står på fikabordet.

Det kallar jag karaktär...

Lite längre ner..

..and "The mother of the year" award goes to... INTE MIG! I år heller... Tog flickorna till min säng ikväll. Vi packade in oss i mitt stora täcke.... läste en mysig bok..kramades lite... innan dom fick hoppa i sina egna sängar... dom somnade sött. Men vad i... på köksbänken stod deras vällingflaskor kvar!! Med välling i alltså! Vill inte ha en hungrig tvååring vaken kl 03 i natt.

Dom åt vällingen i sömnen.

Och min bästamammangloria gled lite längre ner..

Funderat klart...

Har funderat på en grej sen i söndags.. Som sagts tidigare så skottades det en del den dagen. Asjobbigt... eftersom det fortsatte att snöa undertiden. men vi koncentrerade oss på den ökade konditionen, hjärtats träning och förhoppningsvis några brända kalorier. Men till sak nu..

En människa ur flickornas pappas familj ringde. Han satt nämligen i en bil på väg till en ny arbetsplats, 42 mil bort... i en varm, torr snöfri bil.... Hon frågade om jag hört något om hur hans resa gick. -Jodå, sa jag. Allt går bra, slutat snöa efter Söderhamn. -Åh, sa hon -Jag har bett till gud att det ska sluta snöa!

Det är nu ni ska komma ihåg att jag står, dyblöt, svettig, med två små töser, helt slut med spaden i handen, mobilen en bit från örat för att den inte ska få fuktskador... svarar väluppfostrat - Ja men vad bra!

Varför kunde hon inte slänga in mig och min bostad i den bönen?????!!!!!

Finns det begränsningar i hur mycket man kan be om??

Hade det fortsatt att snöa efter Söderhamn om det slutat hos mig!

Är det större chans att Gud hör, och svarar, om man ber om mindre?

Vart går gränsen?

Nu när jag tänker lite till så märker jag att jag inte funderat klart...

Tacksamhet...

... måndag..åter blåveckor. Härligt! Gillar rutiner, fasta tider..och mitt jobb! Vilket lyx, har jag insett. Lider med dom som har ångest varje söndag inför en ny arbetsvecka.

Vi struntar i att prata hockey idag... är mentalt sjukskriven och håller andan för varje kund som kommer in.

Det är grymt jobbigt att skotta snö. men jag ser det som ett tungt träningspass så går det lättare. Jag blir som en Charlott Kalla som kämpar mig fram med spaden .. nöjd med mig själv när gårdsplanen är snöfri och har raka snygga kanter..

Hur orkar människor se allt så svart?
Gå och kring och lida, sucka, klaga gnälla...
Har man då glömt allt det fina? Hur mycket man har att vara tacksam för...

Tror världen skulle se annorlunda ut om fler kände tacksamhet...

på en lördag...

...I morse fick jag väcka min äldsta dotter kl 8.45. Har aldrig hänt tidigare att hon sovit så länge en lördag. Varför hände det idag? Förmodligen för att jag skulle jobba. Så jag fick studsa upp halv 8 ändå...

Efter jobbet ska jag på hockey! Länsderby..
Vi åker vi på jobbet. Satsar en liten slant på resultatet.. trissar upp oss..skriker..hejjar..

Äter korv...

Mycket prestige i dessa matcher.
Måste jag sjukskriva mig på måndag för att jag inte står ut med gliringarna... eftersom jag varit odrägligt dryg i min förvissning om att mitt lag vinner?
Eller kan jag gå hit laddad till tänderna med nya kvicka elekheter att kasta ur mig?
Ödmjukhet ligger inte för mig när det gäller hockey..

Äter korv...

Hockey och korv hör liksom ihop..

Fick just ett kuligt mejl,...ska läsa det en gång till..

Det är vardagslyx... på en lördag!

...kloka ord

Jag älskar kloka ord. Att säga dom och höra dom. Skillnad är dock viss... Lätt att säga, mena och förstå. Kan vara svårt att lyssna. Svårare att tro på. Omöjligt att förstå.

Jag har kloka vänner.
Det är så skönt att få höra deras syn på saken.
Det är också skönt om man kan hjälpa någon annan med sina egna kloka ord.
Varför har man då så svårt att använda denna klokhet på sig själv?

Men om man får höra saker tillräckligt många gånger så....

..kloka ord

tomt och tråkigt...

...äntligen... några dagar för mig själv.. äta när jag vill..sova när jag vill. Barnen hos sin pappa. Alldeles nytt och ovant. All den tiden att ägna på ...bara mig! Har längtat efter det. Trodde jag. Facit nu? Tråkigt att äta. Går aldrig och lägger mig. Så jag vaknar trött ändå. Har inte tagit fram en enda av alla böcker jag köpt sista åren. Knappt läst en tidning. bara att acceptera.. livet utan mina prinsessor är tomt och tråkigt...