blomkål..

Andra besöket på stadens vårdcentral inom en vecka.

Med facit på det förra hade jag gott hopp.

Min yngsta, O, hade fått nagelbandsinflammation pga

sin frenetiska nagelbitning.

Efter en vecka av förband med alsolsprit, klippande av tutor,

en högst osamarbetsvillig 3,5 åring gav jag upp.

Fingret började se ut som gratinerad blomkål.

Doktor behövdes.

Väl där så höll det lilla livet snällt fram sitt ömmande finger

till Tant Doktorn, som både fick titta och peta. HUMPF!

Vid minsta misstanke på att jag skulle vidröra fingret, har hon

minsann vrålat i högan sky!

Antibiotika skulle behövas för att få bort osten från

blomkkålen, om man säger så.

Men det kunde hon inte skriva ut. Måste en annan göra.

Efter 35 minuter kom denna annan.

Tittade i 4 sek och sa -Ja det behövs nog pc.

Gick ut igen. Vi fick fingret omlagt och begav oss mot

apoteket. Inget recept var klart. Vi väntade ytterligare en kvart.

BINGO!

-479kr.-Ursäkta? 479 kr. -Haha, jättekul, på riktigt nu. 479 kr.

I chock betalade jag, men tanken hann rusa genom huvudet att

blomkål är ju gott och nyttigt. Och om hon skulle tappa ett

finger så har hon ju ändå nio kvar.

Det besöket tog 1,5 timme och kostade 479kr. För ett nagelband?

Tack söta, världens gulligast chef, som åkte med och läste böcker

om dammråttor och diskuterade klädmode med min 4 åring under tiden!