Idag mötte, min snart 5 åriga dotter, mig i dörren på dagis
med stjärnor i ögonen och och ett leende som fick mitt
hjärta att hoppa över ett slag.
-Mamma, jag är kär i en pojke!, viskade hon i mitt öra
efter hon kastat sig i min famn.
Hon viskade hans namn och visade med huvudet vart han befann sig.
-Vad härligt, sa jag.
Jag fick en glimt av framtiden...
Hemma vid middagsbordet hoppade hjärtat inte bara
över ett slag, utan stannade nästan.
-Titta mamma, vad tjock jag har blivit!, sa hon och drog upp
tröjan och nöp sig i det tunna skinnet.
-Du är precis lagom, försökte jag svara i neutral ton.
Det var som att tittta in i framtiden med kikare...
3 kommentarer:
Fem år och nästan vuxen!
(underbart formulerad text för övrigt)
Åh, tack!
Ja nästan vuxen, skrämmande...
Hoppas att killen på dagis är bra då och säger att hon är fin :)
Skicka en kommentar