inte så bekvämt som jag trott..

Har så j-a tajta brallor idag så jag
tror mina äggstockar flyttat ihop
med ryggraden...
Vad heter det då... Rymbos?
Äggbos?
Rämbos?

Måste nog fundera lite på det..

sparris..

Det pep till i fickan.
Ett SMS från mannen.
Köp sparris om du kommer åt!
Misstänkte att han läst någon ny
hälsotidning igen... då brukar det bli
nya rutiner och matvanor.

På kvällen låg jag i sängen och läste
nyss nämnda tidning.

Ät sparris och bli på bättre humör!
Hmm... försöker han säga mig något?

Kan det vara så att sparrisen är till mig?

fattar inte..

Jag har inte facebook.
Jag förstår inte facebook.
Jag känner dom som har facebook.

Varför går man in och gör dessa tester?

Vilken IKEAmöbel är du?
Vilken favorit ställning har du?
Vilken kriminell typ är du?
Vilken disneyfigur är du?

Jag fattar inte..

en armlängd bort..

Lugnet har lagt sig.
Stormen har dragit förbi.

Hon har smekt småbarnsfötter. Lyssnat på
svårbergripliga menigar. Titta på gluggen.
Ställd dom viktiga frågorna. Fyllt i mina luckor.
Gett mina sinnen vad dom tål.
Hon är vännen jag alltid saknar.
Men trots alla hundratals mil är hon
aldrig längre bort, än armlängden till min telefon!

hon..

Kalla in hundarna!
Håll andan. Känn spänningen i luften.
Det vibrerar.

Hon är på väg...

en hjälte..

I min framfart vid helgens städning stod radion på.
Eftersom jag denna gång hade lyxen att vara ensam
var volymen extra hög.
En mening fångade mig.
Och den har rullat i mitt inre sen dess.
"In my daughters eays, I´m a hero."

För varje rullning har meningen blivit sannare.
Bokstäverna tyngre. Oket låg tungt.
Men det tunga oket fick hjärtat att bli fjäderlätt.
Som en fjäril fladdrar det nu i min bröstkorg.
Visst är det sant.
Jag är ju den som alltid talar sanning.
Som alltid gör allt till det lätta.
Som alltid väljer, kanske det svåra, men det rätta.
Jag är den som kan allt. Lagar bästa maten.
Dom kläder jag köper är det man med stolthet bär.
Jag är den som står där när det stormar.
Som vaggar när dom somnar, och den som väcker
med en kyss.
Jag är den som blåser på såren, läser ur boken,
förklarar det svåra och vet svaren på gåtan.
Jag sväljer min gråt när det behövs och låter
tårarna rulla när dom gör nytta.
Jag är hjälten som trollar så allting blir bra, som
gör en boll av oron och stoppar den i fickan.
I deras ögon är jag en hjälte.
Och det tunga oket blev så lätt att bära när jag insåg
att det enda jag behöver göra är att bevisa att dom har fel.

För när dom förstår att alla människor är lika starka, svaga,
gör misstag, har fel, vet allt och ingenting.
Då inser dom sitt eget värde.
...och då är jag en hjälte..

kom igen nu..

Menmildahimmelskesoses!!!
Hur lång tid ska det ta innan någon
undrar varför jag visslar!!

KOM IGEN NU!

visslar..

*visslar*

har jag ett dolt handikapp..

Med risk för tjatighet återkommer jag nu till ämnet
motion.
Som ni vet så försöker jag skaffa mig en kondition,
så pass bra att jag tar mig levande genom cykelvasan
i Augusti. Som bonus hade jag då tänkt mig några kilo i
viktminskning. Att ha i åtanke kan vara att jag ALDRIG tränat
något i hela mitt liv. Joggade för första gången förra veckan.
Och jag är ju ändå snart 4... jag menar drygt 30.
I julklapp fick jag mig önskad stegräknare. Den bär jag nu varje dag.

Jag har då hört och läst(trodde jag) att man skulle gå 10 000
steg för att ligga i bra fas med vikt och rörlighet.
Igår jobbade jag hela dan, var sen hemma med 2 små barn, bäddade,
lagade mat, plockade, tvättade. När sessorna somnat så gick
jag ut och gick i över en timme.
9000 steg! Rätt nöjd, och insåg ju att jag förmodligen skulle vara
mager när jag vaknade.
När jag duschat och landade i soffan så var kl nästan elva, så det
blev ju att plussa på några steg till och gå till sängen för sömn.
Nu blev det ett litet bakslag där! I min alldeles nya fina tidning
stod det så fint.
Skaffa stegräknare och håll vikten!
HA! Redan gjort tänkte jag...
Sen kom dråpslaget.
10 000 steg/dag för att inte gå upp i vikt
12 000 steg för hälsan.
16 000 steg för viktminskning!!
16 000! Inte NIOTUSENYNKAJÄVLASTEG!

Är jag lam eller? Lite lytt..? Något dolt handikapp jag
inte vet om?
Näe... jag ska väl säga upp mig nu, för jobba hinner jag inte med,
skaffa bärbar dator, och en
korvlåda på magen.
16 000 ... hur ska det gå till.....?

TIPS?

hån..

Vi måste snart klippa gräset, kvittrar storasystern
från södern.
Jag kontrar med ett coolt, ...
Här åker vi fortfarande skoter!

Ja jag vet inte, men det känns inte som jag
var så cool ändå...
Hon hånas..

stödhjul 2..

Jag tror jag behöver stödhjul..

utan stödhjul..

2 dagar har dom varit ifrån mig.
Mina flickor.

Äldsta mötte mig cyklandes utan stödhjul.
Hon mötte mig med ett leende som
var varmare än vårsolen.
Utan stödhjul. Jag tittade på klockan.
Hur länge har dom varit borta?

-Kan du allting nu ,frågade jag?

-Ja, svarade hon självklart, och
nu kan jag både slicka mig själv i näsan
OCH längst ner på hakan!

Vi funderar på Talang 2010!

bra idé..

-Du kan ju skjutsa mig på jobbet i morgon
så cyklar jag hem!

Igår lät det som en kanonidé när jag sa det.

Nu när det är 3 minuter kvar tills jag slutar så
känns det inte alls så..

Jag har en mil till jobbet och MASSOR av uppför...

PT..

Blossom Tainton bor granne med mig.
Hon bor i det röda huset där tidigare
min kompis M bodde. Hon har tydligen
tagit över både man och barn.

Hon piskade mig med stavar uppför
backar och ströjde mig springande nerför.
Hon struntade i mitt blodtryck, mina skakande
knän och min darrande underläpp.
Hon var kall, hård och skoningslös.

Mina vänner.... jag har fått en PT!

jag skäms..

Ibland så skäms jag för att vara svensk, kvinna, medelålders,
mamma, anställd, vän, ovän och skattebetalare.
Framför allt när man får 30 miljoner i skadestånd och 1 års
fängelse för fildelning (Ja jag vet, lite mer...)
Och typ 15 000,- och typ ett halv år i buren för våldtäkt
på barn.
Då skäms jag för att jag inte engagerar mig för att göra
mer skillnad i världen!

skulle jag vara bättre..

Närå.... jag vill ju inte skryta...
inte så himla märkvärdigt...inte
är jag bättre än nån annan...men...
.... jora surru, visst är det
så att jag numera har spotify...

Vad det är? Schhyyy!! Det vet jag
ju inte riktigt..

ÄR gammal..

Fan vad jag är omodern...
Vad är twitter??
Spotify???
J- nu med spotify!
Låter som... Dolmio-nu med mer smak!

Jag känner mig gammal.
Fast det värsta är väl att jag ÄR gammal..

Näe... nu ska jag nog gå och dra något ännu
gammlare över mig..... typ 6 år gammlare!! Fniss!
F´låt jag kunde inte låta bli.
Alltå M är 6 år äldre än jag.
Fattar ni??
Inte.
ÄH, skit i´t da.
Det var nog inte så kul ändå....

hurra...

HURRA!
äntligen... yippie..
wooohaaa!
Ihhhhhh!!!
*highfive med mig själv, ingen annan där,...fan*

En krokus vid mitt hus!

språkkurs i baksätet..

T, 5 år rättar med myndig röst sin lillasyster,
snart 4.

-Du är ju inte lika stor som mig, för du har ju inte tappat
någon tand.
-Men alltså det heter inte "den lagge där" utan
det heter "den luuuuuggggee där". Kraftig betoning

-Förstår du nu?
-Alltså det är nog svårare för dig eftersom
du inte tappat någon tand!

O svarade inte överhuvudtaget.
Hon bävar nog inför morgondagen eftersom
storasyster ikväll tappat ännu en tand.

tanden..

Tänk jag hade helt glömt hur stort det var
att tappa sin första tand.

5 år och 4 veckor gammal så tappade T
sin första tand!

jag borde..

Nu borde jag packa upp all handling, plantera tomater,
byta gardiner i pojkarnas rum, dammsuga.... sortera, rensa,
damma eller förbereda middagen....
Man kanske skulle baka nåt...?
Faaaast soffan är tom, och jag har en alldeles ny trädgårds-
tidning.....

Jag menar.... hur ofta får man ligga och läsa....??

date med sotaren..

Efter 2 VAB dagar kändes det nästan spännande
att sotaren skulle komma.
Samtal på vuxen nivå. WOW!
Sotaren kom. Oj... han var inte gammal.
Har han verkligen körkort?
Jag frågade om han ville ha kaffe när
han var klar och det tackade han ja till.
Tycker inte jag brukar ha svårt att umgås,
men här var det inte lätt.
Jag tycker tom kaffet rann trögt.
När vi hade klarat av väder, ålder,
inga barn, inte det inte, nähä, jaha du
går som lärling, höjdskräck, hur man får ren händerna
efter en arbetsdag, blev det krystat tyst.
Kan låta som vi hade mycket att prata om men icke.
Mesta orden var mina och han svarade mumlande och
nervöst något tillbaka.
Tex när jag frågade om han hade egna barn, så svarade han
-Nej, jag ligger lågt på den fronten.
Hur gör man då? Har inte sex, eller bara skyddat?
För antingen så har man väl barn , eller inte?
Jag kan ha fel....
Inte ens flickornas försök till balett eller tecknings-
visande fick rummet att ens kännas ljummet.
Nix, iskallt!
När flickorna undrade om han hade popcornfrisyr under
kepsen såg han ut som ett ufo.
När jag förklarade att det var Mojjes nya cd som hette så,
så såg han ut som 2....ufon alltså.

Efter förklaringar om Let´s dance och latjo lajban så tror jag
poletten trillade ner. Men någon sån frisyr hade han inte.
Men jag är nästan säker på att han log lite då.


Bara att inse, jag har INGET gemensamt med en
22-årig sotarlärling!

GI..

Hur stor chans är det att rulltårta och
kaffe är GI-vänligt?

Hmm... misstänkte det...

man får önska..

3 saker jag önskar mig

En ny stenad uteplats på baksidan.
En hammok (stavas det så?)
En friggebod.

3 saker jag önskar jag inte hade

Vårtrötthet.
Dåligt samvete.
Ont i ryggen.

aj..

Det sägs, att om man har huvudvärk,
så vet man iaf att man har ett huvud.
Då vet jag vilken kroppsdel jag har idag!

vart man parkerar en cykel..

Årets första cykeltur är gjord.
1,3 mil är trampade.
Faaaan, va jobbigt!
Hade helt glömt hur jobbigt.
Men det värsta var ändå!...
Att när vi kom tillbaka, skulle GÅ
uppför sista backen till huset.
Benen var som timmerstockar, och
jag flämtade värre än en Nibe Fighter.
(luft/vattenpump)
Jag konstaterade ändå ganska lyckligt
att tiden bara var 5 minuter sämre än
sista gången jag cyklade i höstas.
Då säger M.
-Ja det var väl en bra tid, vi har ju mest
bara lallat..... LALLAT??
Jag DOG ju nästan...

Jag svarade kallt
-Do you want a bike up your ass!?

Cykelvasa.... vem fasen kom på den idén!?

less is more..

sova..

Dom helger barnen är hos sin pappa så har jag en
aktivitet som står högt på prioriteringslistan.
Sova.
Sen den äldsta flickan föddes så har sömn mer
varit som något av en religion än något naturligt.
Från det jag vaknat på morgonen har tanken
ofta undrat när jag ska få sova igen, och hur länge.
Nu när dom mest som oftast sover gott hela nätterna,
visserligen inte så länge på mornarna, så händer det att
jag är så " wild ´n crazy" att jag tom är vaken efter
halv elva på vardagar!!
Jo ni!
Nu har ju familjen blivit med katter. 2 st tom.
Cecar och Maximus. Rätt fina. Snälla. Tålmodiga.
Men dom har tydligen ingått i det här arbetslaget
som går shift i att hålla mig vaken. Flickorna sköter
mornarna, M dom barnfria helgmornarna och nu
katterna ALLA nätter.
Nu har jag kämpat med att ignorera dom när dom sitter
vid dörren på nätterna och krafsar, krafsar, KRAFSAR!
Dom ger sig aldrig. Men nu har det blivit bättre.
Så kom natten i natt. Förvirrad och halvsovande kom jag
på att jag glömt och släppa in ena katten.
Tyngd av dåligt samvete släpade jag mig upp, stod i den kalla
dörröppningen och lockade.
När det regnat så pass mycket på mig att jag började bli
pigg drog jag igen dörren och vände för att gå till sängen.
Bakom mig satt 2 katter och såg rätt förvånade ut.
Visade sig att dom visst blivit insläppta.
Men nu tyckte dom att få hon leva om så får vi.
Helt plötsligt kändes det som jag var med i ett avsnitt
av Big Brother.
Det kämpades för att komma ut ur huset, och sen in i huset.
Maten var slut. Det hoppades i sängar. Det tumlades
under täcken. Det slogs. Jag försökte kissa ifred men då
fortsatte festen i badrummet. Jag är glad att det inte fanns kameror.

Sova, jag skulle bara vilja sova..

Så här gick det sist jag skaffade katt

vårtecken..

Är det för mycket begärt med en tussilago?
Krokus?
Sädesärla?

fittan..

Idag frågade jag en kund om han ville ha en påse.
-Nej tack, sa han, jag har stoppat den i fittan.
Jag tippar på att han skulle säga fickan.
Och att jag inte lär se honom på ett tag..

vanedjur..

Vi människor är enorma vanedjur.
Jag själv gör ju ungefär samma saker
på samma tider.
Varje dag åker jag mot staden för dagis-
lämning och arbete. Det kanske diffar på 5
minuter, annars är klockslaget detsamma.

Vilket innebär att jag möter samma människor,
på samma platser, vid samma tid.
På min lilla väg utan asfalt kommer varje morgon
en kvinna med en collie. Hon nästan går ända
ut i diket för att inte vara i vägen.
I morse hade hon bytt håll.
I alla år har hon gått åt det andra hållet.
Vad har hänt i hennes liv för att hon ska ha kommit
på att hon helt plötsligt ska byta?

Är det ofint att fråga?

nä men..

Nä nu skojjar nån med mig!!

1 minut mellan inläggen och 2 olika datum.
Hur ska jag kunna sova i natt?

tidzon..

Vad nu då?

Lever jag i en helt egen tidzon eller så...?
Jag skriver ju nu, 1april, men det står
att jag skrivit den 31 mars.

Innebär det här att jag lever ett dygn längre än alla
andra i år?
Eller att jag kommer missa vasaloppet?

DET vore väl för nesligt!!