snuva..

Näe.
Idag blir det inge inlägg alls.
Så himla krasslig.
M var däckad FÖRRA helgen.
Mycket fiffigare. Inga barn inom
syn och hörhåll.
Han sov och vilade i timmar
under en filt i soffan.
Inte tal om det denna helg inte.
Provade att skjuta upp snuvan till nästa
helg, men det var den inte intresserad av.
Näe, som sagt. Nu sover 3 av 4.
Soffan hägrar. En hyrd film finns.
Så får det bli.
Nya tag i morgon!

sugen på macka..

Mannen och småprinsarna vill gå ut och äta

ikväll. Prinsessorna är hos pappan.

Jag vill helst bara hem och sova.

Vi ska gå på O´Learys.

Jag har fyllt skallen med nässpray och magen med alvedon.

Hoppas att någon slags matlust ska komma.

Kanske tom lite smak...
Tänkte om jag bildgooglar lite på en

Larry Bird Clubsandwich så kanske jag blir sugen.

Där hade jag fel.

igen..

Noll syre passerar nu genom näsan.
Munnen ger assosiationer till guldfisk.
Ögonlocken väger bly och halsen känns
som en kamel passerat och dött på vägen.

Det är ett faktum. Jag är dunderförkyld.
Igen!

obegripligt..

Det är nu 5 dagar sen jag avslutade min PC kur.
Nu värker halsen, skallen dånar, ögonlocken
hänger, vänster näshalva rinner. Fryser.

Kul.
Häftigt.
Skönt.
OBEGRIPLIGT!!

till E..

Vill bara meddela att påslakanet jag köpte
på Å sist (skitsnyggt) var, enl måttband,
240*210.

Snygga E, hon jobbar på Åhlens om ni undrar.

rynkig..

I gårkväll slog det mig.
Jag ska fylla 40.
Ja inte nu. Men det kommer att hända.
Nerkrupen under täcket frågade jag M
om jag skulle köpa mig en svindyr nattkräm
som skulle hålla rynkorna borta.
Det tyckte han inte behövdes.
Men jag släppte inte ämnet.
Till slut log han och frågade om jag hade
åldersnoja.
Det var då det slog mig.

framtiden..

Idag mötte, min snart 5 åriga dotter, mig i dörren på dagis
med stjärnor i ögonen och och ett leende som fick mitt
hjärta att hoppa över ett slag.
-Mamma, jag är kär i en pojke!, viskade hon i mitt öra
efter hon kastat sig i min famn.
Hon viskade hans namn och visade med huvudet vart han befann sig.
-Vad härligt, sa jag.

Jag fick en glimt av framtiden...

Hemma vid middagsbordet hoppade hjärtat inte bara
över ett slag, utan stannade nästan.
-Titta mamma, vad tjock jag har blivit!, sa hon och drog upp
tröjan och nöp sig i det tunna skinnet.
-Du är precis lagom, försökte jag svara i neutral ton.

Det var som att tittta in i framtiden med kikare...

rädd..

Kände att jag behövde hjälp av en bild för

att illustrera min frisyr idag.

En hockeyfrilla med självlockar är ju

ännu värre när det är på utväxt.

Jag ser ut som en vandrande

hårdrocksfrilla sen 80-talet.

Tror tom att jag headbangat ofrivilligt

några gånger idag.

Känns så självklart på nåt vis.

Är rädd för att jag kommer hinna med några

hårdrocksvrål också innan lockarna faller.

Jag är rädd.

I´m alive..

Jag har varit till tandläkaren idag.
Jag överlevde.

Med skräcken skakandes i knäna tittade jag i spegeln.
Påminde om snövit på nåt vis.
Det svarta håret mot det kritvita ansiktet.
Men de ljuva dragen saknades och jag har aldrig sett
henne svettas under näsan.
Hjärtat nästan bankade ur bröstet på mig.
Det susade i mina öron.
Lämnade barnen på dagis och ringde min privata terapeft, J.
Har du tid för mig? Med hennes -självklart, fortfarande hängande
i luften svängde jag in på hennes parkering.
Jag tog hennes trappa i ett kliv. Passerade hennes kontor och höll
på att landa i hennes kollegas knä. Ett hysterisk leende spred
sig i mitt ansikte och jag styrde ny kurs.
Hennes besöksstol var obekväm och jag avböjde kaffe och vatten,
fast min strupe var torr som en öken.
Hon talade om förfärliga och bra tandläkarerfarenheter.
Jag svalde. Hon kramade kraft i mig.
Åter i bilen så satt jag och önskade en olycka.
Jag ville inte komma fram.

Allt gick som en dans. Inga nyheter upptäcktes. Det putsades och petades.
Han log och sa att jag varit duktig.
Jag kände mig som en hundvalp på kurs och försökte tappert
vifta på en svans jag inte har.

Ni som inte har tandläkarskräck begär jag inte ska förstå detta,
men ni andra förstår att jag klappat mig själv på axeln idag så
den är blå!

grattis..

Grattis

till

Göta

på

namnsdagen

idag!

täcke ska täcka..

Morr.....aarrgghgggg...piss...shittttt...mmmvviviisi!!!!!!

Jag försöker få ett påslakan att passa till mitt och Ms täcke.
Vi har ett sånt där stort dubbeltäcke.
De två sista gångerna som jag köpt påslakan så har det varit en
massa tyg ÖVER. Har vårt täcke krympt?
Idag så köpte vi ett nytt. Less på "tommakanten" som
ingen vill sova under.(Jag vägrar och M offrar sig)
Sagt och gjort kom jag idag hem med ett sprojlans härligt
duntäcke i storlek 200*220.
I butiken frågade jag om detta skulle passa fler påslakan
än de som köptes hos dom. Det kunde hon inte svara på.

Väl hemma så skulle det prövas.
Det prasslande täcket togs ur påsen. Det nyss köpta
för stora påslakanen plockades fram.
Va fa.... hur fel som helst. Inte en siffra rätt.
Efter ett par timmars mätande, jämförande, tittandes i kataloger,
hållandes och svärande ser doktorerandet ut som följer.

Jysk säljer täcken i storlek 200*220.
Deras nya storlek tydligen. Fram tills förra veckan var det 200*210.
Påslakan har dom i fillioner storlekar.
Ikea säljer täcken i storlek 240*220.
Med påslakan i enbart samma storlek, vilket tydligen inte
ska ses som självklart.
Åhléns sålde bara påslakan. I snygga designer och
kanon kvalitéer, dock utan angiven storlek.
Vilket känns som nödvändigt. Kanske kan passa Ikeas?

Det nya täcket är nerpackat och ska returneras.
Det gamla snurrar nu i torktumlaren efter en
ansiktslyftning. Så fort det är torrt ska jag lura med
mig sällskap ner under det... kan tänkas att det tumlas lite till då...

Hockey..

Jag säger bara hockey..

god natt..

Stolen har gjort rutmönster på min rumpa.
Inte ett ord till får plats i mitt öra.
Min kropp värker av stillasittande.
Hjärnan har gått och lagt sig.

Fysiskt facit efter 8 timmars kurs om säkra vatteninstallationer!

stulit..

Idag stal jag. Jag stal några ord som träffade mitt
i prick.
Så till dig M, de vackraste orden jag läst idag...
Jag väljer dig, varje dag.

Hela inlägget kan ni läsa här.

blomkål..

Andra besöket på stadens vårdcentral inom en vecka.

Med facit på det förra hade jag gott hopp.

Min yngsta, O, hade fått nagelbandsinflammation pga

sin frenetiska nagelbitning.

Efter en vecka av förband med alsolsprit, klippande av tutor,

en högst osamarbetsvillig 3,5 åring gav jag upp.

Fingret började se ut som gratinerad blomkål.

Doktor behövdes.

Väl där så höll det lilla livet snällt fram sitt ömmande finger

till Tant Doktorn, som både fick titta och peta. HUMPF!

Vid minsta misstanke på att jag skulle vidröra fingret, har hon

minsann vrålat i högan sky!

Antibiotika skulle behövas för att få bort osten från

blomkkålen, om man säger så.

Men det kunde hon inte skriva ut. Måste en annan göra.

Efter 35 minuter kom denna annan.

Tittade i 4 sek och sa -Ja det behövs nog pc.

Gick ut igen. Vi fick fingret omlagt och begav oss mot

apoteket. Inget recept var klart. Vi väntade ytterligare en kvart.

BINGO!

-479kr.-Ursäkta? 479 kr. -Haha, jättekul, på riktigt nu. 479 kr.

I chock betalade jag, men tanken hann rusa genom huvudet att

blomkål är ju gott och nyttigt. Och om hon skulle tappa ett

finger så har hon ju ändå nio kvar.

Det besöket tog 1,5 timme och kostade 479kr. För ett nagelband?

Tack söta, världens gulligast chef, som åkte med och läste böcker

om dammråttor och diskuterade klädmode med min 4 åring under tiden!

365 dagar..

Nu har jag bloggat så pass länge att jag kan
gå tillbaka ett år och se vad som hände den dagen.
Kommer ihåg känslan jag hade då.
Det är 365 dagar sen...

sluta med..

Januari är tydligen månaden då man slutar med det mesta.

Jag har två systrar. Den ena ska sluta med nikotin och den
andra med... det mesta tror jag. Alkohol, kolhydrater och
socker. Ja ,vilken effekt hon är ute efter kan ni säkert lista ut.
Den först nämnda, hon med snuset, hennes mål är inte lika
tydligt för mig.
Men för varje gång vi ses så ökar tron på att det har något
med terrorism att göra.
Hon är INTE rolig. Hon är hemsk. Ett monster. Som en dåligt
placerad böld. Och eftersom hon är fantastisk annars så tog jag,
inte ont anande, med henne på IKEA en ledig söndag.
Lär inte hända igen kan jag säga.
Om jag inte vore en sån höns mamma till henne så skulle
jag skicka henne till Gaza. Hon skulle utrota allt elände på ett kick.
Inte ens nikotintugummin trivs i hennes sällskap utan dom vräker
ur sig så mycket smak tills hon hulkar och spottar ut.
Jag tyckte faktiskt att jag hörde en lättnadens suck från den tuggade klumpen,
sist jag hörde henne svära
och spotta ut samtidigt, innan den landade på marken.

Hon som slutar med allt det andra bor 80 mil bort så jag känner
mig ganska säker på att jag klarar mig undan de flesta attacker av
hennes abstinens och längtan.

Träffade lillebror idag. Han har visst bara slutat klippa sig!

hockey vs godis..

Att titta på nersläpp i hockey, är
som att titta på barnen när
lördagsgodiset kommer fram!

piller..

Nu får det vara nog tänkte jag efter en sömnlös natt.

Jag vill inte ha mer ont i halsen.

Kom fram på telefon till VC på första försöket, fick komma

in en timme senare. Besöket INKL uthämtning av antibiotika

på stadens segaste apotek tok inte ens 15 minuter.

Vem vet jag kanske blir pigg innan nästa jul iaf.

Fast undra om man tjurat för länge, när läkaren säger oj då! när

han tittar i halsen och säger att vi kan hoppa över halsprov!?

70..

I morse på väg till jobbet så uppmärksammade jag en skylt jag
ALDRIG sett en skymt av tidigare.

Det stod 70 på den.
Den var dessutom utan kompis på motsatt sida så det hade alltså
varit den hastigheten ett tag. REALY? Kört där dagligen i åratal.
INGEN SKYLT! Jag är rätt säker på det...
Den satt dessutom på en vägsträcka där jag definivt inte kör 70.
Knappt 90.
Om polisen hade stått där med sin otäcka apparat som mäter exakt
hur fort man kör så hade inte blivit skoj.
Det hade liksom inte räckt med ett enkelt ; -Det där gick fort, här är dina böter.
Eller ; Oj så fort det gick, vi får nog dra in ditt körkort.
Nej då, Det hade blivit sirener, hysteriska poliser, skräckslagna barn och
en chockad jag.
Poliserna skulle inte nöja sig med att dra in lappen, utan klippa den
med häcksax, göra bokbål och förinta den, för att slutligen pi**a på den för att vara
säker på att den inte skulle återuppstå.
På min fråga om jag skulle kunna få tillbaka det senare i livet skulle dom skratta
så mycket att jag skulle bli skadeståndsskyldig för våld mot tjänste man.

Hur kan jag ha missat detta?
Ska konsultera min väninna som passerar där åtminstone varannan vecka.
Är rätt säker på att hon kommer säga. -Jaså DEN skylten. Den satt dom upp
bara härom dagen, i smyg. Jag höll också på att missa den. Kan hända den bästa.

Japp, så säger hon nog...

morgonhälsning..

M kliver upp kl 05,45.
Min mobil plingar på larm kl 06,45.
Flickorna vaknar oftast någon gång där emellan.
I morse kom T insmygande till mig kl 06,00
-Åh så skönt att se dig, sa hon (Kolsvart i rummet kan sägas)
Så skönt att se dig med, replikerade jag.
Hon kröp så nära hon kunde och började gnugga min ena örsnibb.
Som alltid. Efter en stund kände jag hur gnuggningen avtog och hennes
arm landade runt min hals. Tusen små ryckningar bodde i hennes kropp
när hon somnade.
Samtidigt kom M in i sovrummet. Naken kröp han ner bakom mig,
flätade in mig i hans famn. Han ligger så varje morgon efter frukost,
innan påklädning. En tyst morgonhälsning.
I morse låg jag där i mitten. Vaken. Så tacksam...

aaaiiirrggghh..

Dagens fåfänga lärdom.

Låt inte hårfärgen sitta i tio minuter extra för
att inte missa utröstningen i Top Model!

förtydligande..

Nej. Nix. Nope.

Jag är inte gravid...

vad skriver man då..

När hjärnan är tom och armarna är tunga,
vad skriver man då?
När man sagt så många ord att inga finns kvar,
vad skriver man då?
När man vänder sig om efter något som passerat,
vad skriver man då?
När man försöker fånga nåt som sen länge är borta,
vad skriver man då?
När den vita färgen har en nyans av grå,
den ljuva sången låter falsk,
det goda vinet smakar beskt,
och inga pengar i världen hjälper,
vad skriver man då?
När man trots värme fryser,
trots en måltid hungrar,
det kalla vattnet ökar törsten,
sömn gör tröttheten tydligare,
vad skriver man då?

Jag kapitulerar för verkligheten, blundar för hemskheter,
gömmer mig under täcket,
och hoppas att morgondagen medför klokhet till världen.

till dig..

Ett hjärta så litet

Det pickar och slår

Du bär det inom dig

Vart du än går

Vi väntar, vi längtar

vi tänker, vi drömmer

Vad är det för någon

som din mage gömmer?

poängen..

När jag googlade efter en bild till min thaimat så kom denna.

Håll till godo.

Och den som kommer på poängen får gärna tala om det!

min fredagkväll..

På menyn står det ikväll...





Nr 3. Pah pie.
Vårrullar alltså.


Nr 9 Gaeng khew wan
med fläskkött.



Och till sist en nr 27 Pad mee
med kyckling.


Och ni som noterar siffran framför maträtten
begriper ju att jag inte står och slavar i köket
ikväll.
Underbar mat. Inte nån enda en som ropar mamma.
En filt. Kanske lets dance. En kyss eller två. Godis.
Somnar nog tidigt. Ostörd sömn.
Tror jag ska öppna champagneflskan som står orörd
sen nyår.



Kan livet vara bättre? Nix!

1x75

Man känner sig inte som årets smarting direkt.

Vi inventerar på jobbet nu. Räknar och skriver
tills pennan glöder.
Hela eftermiddagen har jag suttit vid min bordsräknare
och smattrat siffror.
Insåg att det var dags för en paus när jag upptäckte att jag
knappat in 1x75!!

ett steg i taget..

Jag fick en stegräknare i julklapp.
Hade önskat mig en.

10 000 steg ska man visst skutta per dag.
My lord...
Det kommer jag minsann inte upp till.
Tänker inte tala om hur många jag gör,
förrän någon annan talar om att dom gör mindre!
Så det så...

Och osolidariskt nog så vägrar M klämma fast den mellan skinkorna
medans... medans... vi planterar om blommor! Humpf!

sorg..

Någon går och tror att jorden skulle fortsätta snurra utan henne.
Att livet någonsin skulle bli det samma igen.
Att jag skulle kunna titta mig i spegeln utan att se att det
fattas en bit.
Någon tror att jag skulle skratta igen om hon inte fanns...

Tänk om..

stackars oss..

Jag och M har varit ledig idag. Både från jobb och barn.

Vi har fått ödlsa denna dag på egna intressen.

En skotertur i -5 och strålande sol.

Mil passerade. En och annan skidåkare med.

Alldeles ensamma.

Stackars oss..

anna..

Tänk att en del har då inge hyfs alls.

En av min allra äldsta och bästa vänner bor numera utomlands.
Vi kan kalla henne Anna.
Hon gör de mest besynnerliga besök. Vet inte ens om det ska räknas
som besök, eller om det ska liknas mer med ett ... typ.. epelepsianfall.

Hon virvlar in. Snygg som fan. Lagomt vid middagstid så där. (ett gemensamt
drag hos mina vänner) Säger att hon har brått. Hinner äta. Hon pratar
fortare än mig (jo det går visst).
Hon dras ändå mot soffan och sjunker ner med en ljuv suck. Jag ser att hon trivs.
Ff dödligt snygg.
Hon dricker kaffe. Äter choklad. Hon hinner ge alla sin uppriktiga uppmärksamhet,
och får varje barn att känna sig speciellt. Hon ser dateljer och minns det viktiga.
Hon pratar om livet. För varje minut hon sitter så känner jag hur jag fylls av lycka.
Hon gör mig lycklig. Ger energi. Å sååå j-a snygg. Ni fattar inte.
Vore jag minsta flata så skulle jag kämpa som ett djur för att få hon till min.

Denna gång gör hon mig extra lycklig. Jag hör gränser. Tonsättningar hon bestämmer själv.
Jag hör lycka och acceptans. Jag hör att hon börjar förstå vad hon är, och förtjänar.
Hon satt ganska länge i soffan.

Hon gör oftast dessa besök helt utan förvarning. DÖH!
Hon borde ju annonsera ett par månader innan! Jag borde hinna banta, städa, styla
eller nåt. Kanske tom någon operation av något slag borde pressas in.

När anfallet...förlåt, jag menar besöket, var över så la sig tystnaden över hela huset
som en skir dimma. En vacker tomhet.

Och jag kände mig som en dalmatiner som tappat varje prick.

Jag saknar henne redan och räknar dagarna tills nästa gång!

Vi kan kalla henne Anna...