Hon ringer mig och orden bubblar ur henne
mellen tuggorna.
På samma tid som hon gjorde slut på tallriken
hinner vi dryfta livets ämnen.
Likt en kostcirkel.
Hyfs, sunt förnuft, lust och längtan, exmakar,
nya män, jobb och barn. Tänk att just vi blev så kloka.
Vi lever så olika och ändå så lika.
Att följa hennes liv är som att läsa mitt livs novell när
man var 14.
Nu skriver hon nya kapitel, och jag är en del av dom.
Och jag är så glad för det.
Jag följer med spänning.
1 kommentar:
Så är det! Gulligt!
Gillar den där kostcirkelliknelsen.
Skicka en kommentar