Någonting..

I massor av minusgrader stod vi där.
På var sin sida, men ändå samma.
Bokstäverna var höga som skyskrapor,
och orden formulerade meningar jag aldrig tidigare sagt.
Hela min kropp sa nej så högt att det hördes på månen.
Jag drog en gräns så hårt att det blev ett dike.
Inga broar byggdes. Inga tecken på försoning.
Min gräns är nådd. Jag tar strid.
Min insida gråter floder, mitt skal är av sten.

Aldrig mer ska jag böja på ryggen för dig.
Aldrig mer kratta marken på ojämnheter.
Aldrig mer för din skull. Någonting.