så stolt..

Dom ligger på sina kuddar och doftar klor.
Ett besök på stadens badhus.
Jag är säker på att dom i drömmen åker
rutschkana så dom får vatten i näsan.
Innan dom får åt sig andan ropar dom,
-IGEN!
Kanske går drömmen vidare till bastun,
när dom tog sin frukt och festis och satte
sig i bastun med ånga, UTAN mamma, mellan
2 andra kvinnor, och talade som gamla bekanta.
Väl inne i "min" igen kom det som en fråga ,fast det var ett
påstående.
-Visst var vi modiga!

Dom gör mig arg. Dom gör mig trött. Dom gör mig lycklig.
Men mest av allt så stolt..

små + och -

Dagen +

Promenad med sol på näsan.
House.
Skatteåterbäring.

Dagens -

Snön som aldrig försvinner.
Räkningar.
Mitt tålamod.

inte bidé men nästan..

En invandrare ringer en av våra rörmokare...

-Hej, toaletten jag tvättar händerna i är trasig!

sabinas kamp..

Sabinas kamp är över.
Tänk vad livet är orättvist ibland..

hemlisen..

Ja då kommer hemlisen här då.
Men ni får lova att inte tala om den för min
familj... framför allt inte min mamma med gubbe!

Ifjol cyklade jag för första gången på typ 25 år.
Sen en olycka med ett lossnat cykelstyre i tonåren så
minskade mitt cykelintresse drastiskt. För att inte säga
försvann helt. Det som kan likna fobi infann sig i stället.
Min underbara M är ju däremot cykelfantast. Hmm..
Inte den mest lyckade kombinationen kanske.
Presenter under fjolåret bestod endast av cykelrelaterade
prylar. Hjälm, byxa med böja, strumpor utan söm, ja ni fattar.
Jag har ju tom med sparat ut mina lockar för att bättre passa i hjälm.
Ja, ni läste rätt.
Nu blev det inte så himla många turer ifjol, men det var
mycket roligare än jag trott. Jag tom köpte en ny cykel.
Ni som vet hur jag ser ut har säkerligen en bild av mig
på näthinnan nu. Inte så kul va?
Tights, hjälm.. ja som sagt.
Vissa av mina bekanta bad tom att jag skulle meddela innan
jag gav mig ut på vägen så dom kunde ta en stol och sitta vid diket
med popcorn och roas.
Syskon, mamma mfl bad om samma info fast för att veta när
dom skulle undvika trafiken. Mamma hotade tom med att ringa socialen
om jag tog med barnen på trafikerad väg.
Av någon konstig anledning litar dom inte på mig i kombination med fordon.
Ja! Jag kommer till hemlisen....

Den 16e augusti går tidernas första vasalopp på cykel.
Jag och M ska delta.
Men schhhyyyyyy!!!! Säg det inte till nån!
Allra minst till mamma!

dagens tyckis..

Idag tycker jag om

Förskolefröknar
+ grader
sängen

Idag tycker jag inte om

Mc Donalds
Snö
Maximus (håller mig vaken på nätterna, alltså ena katten)

behåll den känslan..

Min minsta kommer till mig med en önskan om
att bli klippt. Kort.
-För annars biter jag bara på håret.
Hon får sin önskan.
Söt som en docka står hon framför spegeln och tittar.
Hon tittar länge, och noga från alla håll.
Till slut vänder hon blicken mot mig, och med ett leende värt pengar
säger hon,
-Mamma, jag är bra fin!

Jag ska göra allt jag kan för att du ska behålla den känslan!

hemlis..

Vill ni veta en hemlis?

lila VS blå en fredagskväll..

Jag med den stora familjen har en bil med plats för hundra! Minst.
Hon med den lilla har en bil med plats för kurvor och fart.
Min är blå. Hennes är , trots protester, lila.
I nya skor med klack plockade jag upp henne på hennes jobb.
Jag trippade in på hennes kontor för att mötas av en ny frisyr.
Grym.
Cool. Skitsnygg.
Jag med omöjliga frisyren gav en komplimang och svor på insidan.
Efter lite reflektioner hoppade vi in i bilarna och började resan
till hennes parkering. Eftersom hon hade för avsikt att dricka gott till
maten. Jaha, har jag glömt att nämna det? Vi skulle ju avnjuta en god
middag på tumanhand, helt utan snytningar, kisspauser och tjat om
att sitta still på stolen. Lovley!
Hon kör som en biltjuv och tog varje kurva som om hon körde på en bilbana.
Jag ville ju naturligtvis inte vara sämre utan hakade på... i min bil för
hundra... bilen luktar numera bränt men skam den som ger sig.
I en av korsningarna fick jag uppleva rent hat. Jag glömde blinka.
Och svängde ändå. Mannen som väntade dödade mig med en blick.
Jag skyller allt på den lila bilen.

Väl framme på den valda, icke av mig, resturangen kände jag mig genast
snygg som fan. Medelåldern på lokalens besökare låg på mellan 70 och döden.
Vi landade på fula furustolar i ett hörn vid dörren. Ena foten har ff inte tinat riktigt.
Maten si och så. Tallrikarna som byttes i en takt som får fantomen att verka
långsam. Spenaten hade inte lämnat tuggytorna förrän tiramisun stod framför mig.
Cocacolan smakade precis som den brukar.
Men vad gör det. Den nya frisyren mittemot mig fyllde mig med ord som
smakade vin. Vi bytte hjärnor med varandra och lät meningarna rinna ur oss som
om det var sista gången vi sågs. Vi bytte fula mössor mot ful jacka och skratten
värmde våra kroppar som satt i drag från dörren. Vi pratade om gammalt och
vi i pratade om nytt. Det vi väntar på och det som skrämmer.
Frisyren skickade sms som tände ljuset i hennes ögon. Med frågor om mitt, så
ökade hon styrkan i mina redan tända.

Klockan tio längtade jag hem. Hennes vinvingliga ben längtade bort.

suuuger..

Jag har läst om "språkkurs för femåringar" på en annan blogg.
Man skulle kunna tro att detta inlägg skulle heta detsamma.
Men det är nog mer en "språkkurs för mamma, AV en femåring"

Vi skulle åka tefat på våran gård. Jag plockade naivt fram den
gröna av de tre som fanns, i tron om att den skulle duga.
-Den SUUUGER , sa T.
Så heter det inte, sa jag. man kan säga att den är dålig, eller trasig kanske.
Ja, eller att den inte är bra eller så, fortsatt jag.
Ja men mamma, fortsatte hon, den suuuuger verkligen.

Jag försökte återigen förklara att det inte var ett fint språk
att använda. Hon himlade med ögonen och gav upp.

Jag puttar på sa jag, så ska ni se att det blir full fart på skaren!
1 dm kom dom, sen satt dom märkligt fast på snön.
-Jag sa ju att den suuuuger sa T!! Suger sig fast liksom.

-Jaha, du tänkte så......

stoppa pressarna..

Mysteriet är löst.
Varifrån kommer allt damm, frågade M
nyss.
Ja den som det visste, blev mitt svar.
Några få dagar sen det tokdammsugades i
minsta vrå och redan leker dom grå råttorna
tafatt under soffan.
Men så kom jag på det. Det är ju sockmonstret!
Ni vet vet...monstret som tar EN av två strumpor
så det knappt finns några matchande par kvar.
Hon tar dom och pulvriserar ut dom över golven
och gör damm av dom.
Så det är alltså inte mitt fel att det är dammigt,
inte heller att alla strumpor är udda!

HA!

hon är min..

Den vita byggnaden tornade upp sig.
Min äldsta ,del av mig , gick vid min sida.
Sånger hon inte kände tog plats i rummet.
Vackra försök till sång fanns där.
Texter som lästes och försöktes förstå.
En famn hon kröp in i för närhet.
Människor många. Känslor att fånga.
Människan med dom svaga benen och
vackra sjalen delade med sig av sin aura
från andra sidan gången.
Den lilla handen tog den stora när hans ögon
tårades av förlusten.
Hennes tystnad spred sig som kärlek över
raden. En blick, hon nickade.
Hon är min.

snabb som tusan..

För att inte ni läsare, sen förra inlägget, ska
tro att jag är seg i kolan och allmänt koko
så vill jag berätta att jag faktiskt också
kan reagera väldigt snabbt.
Jag gillar att göra saker i förskott. Vara beredd
så där. Framföra allt när jag kör bil.
Jag tar gärna av mig bältet när jag svänger
in på vår lilla byväg.
Slår gärna av helljuset innan jag kör in på gården.
Håller gärna i plånboken när jag svänger in
på macken. Alltså, jag spar maaassor med tid.
Härom dan slog jag alla rekord.
Jag slog av tändningen redan innan jag svängt
av den stora vägen.
Om det gick bra? Nej.

När jag tänker efter så var kanske det här inte heller ett
inlägg som får er att tro att jag är smart..

reaktionstid..

Det sägs att det tar 20 minuter för hjärnan
att känna att magen är mätt.
Min hjärna har lite väl lång reaktionstid
i fler situationer.
Ni kan gissa att killen i taxibussen såg
förvånad ut ,när jag stod och vinkade
hur långt han kunde backa mot min bil,
när det plötsligt tog stop.... mot min bil.

mera sport..

OK. Ikväll kör vi sporttema.
Har precis njutit av sportspegeln.
Vilket inte är ofta.
Nån Olsson hade tagit medalj i störtlopp.
Han grät och var så lycklig.
Han förklarade dagens prestation med
att han var ordentligt motiverad idag.
Jag citerar " jag ville bara ner, ner , ner"

Om man inte alltid vill det kanske man inte
ska syssla med utförsåkning?

ha!..

Jag vet att ni struntar i det.
Men jag skriver ändå.
Timrå vann just. I sudden.
3-1 i matcher.
Tjjoohooooo!!!

Jag tror jag behöver en cigg..

bandy..

Tar mig i kragen.
En promenad i mörkret.
Passar på under hockeyn.
Lurar i örat.
Då går tiden fort.
Periodvila.
Får lyssna på 20 minuter bandy.
BANDY!
Vem fan vill lyssna på bandy?
Inte jag.
SUCK!

min 5-åring..

-Nu tror jag nog det är dags att
lyssna på mjoosiikk, väste någon i
mitt öra.
En MP3 spelare trycktes samtidigt
mot min näsa.
Ögonen öppnades och jag lyckades
hitta min mobil så jag fick ett klockslag.
05,45.
Skulle inte tro det väste jag tillbaka.
Inte allt för nedlsagen kom fråga 2.
-Cykla då?
Drog ner min nyfyllda 5-åring under
täcket och tänkte att hon kanske skulle
somna om.
Ja, nu var ju det riskfritt.
När klockan passerat 06,15 gav jag upp.
Både tv, födelsedagscykel och den nya mp3n
drogs igång i hundra knyck.
Men jag gissar att hon hade en födelsedag
till belåtenhet!

farmor..

Min farmor är väldigt senil. Och väldigt härlig.

Igår träffade hon min M för första gången.
Hon sneglade på honom och frågade viskande.
Vem är han?
Han är min, svarade jag. Visst är han fin, frågade jag.
Törs inte titta mer, då kan jag bli till mig, sa hon.
Hon skrattade hjärtligt. Hon tittade på honom en gång till.
Men visst är han snygg, sa jag.
Inte var han mycket att skryta med, svarade hon denna gång.
Han gick fram och presenterade sig. Hon kommenterade hans namn.
Hade en egen i familjen. Ett bra namn. Det gick en kvart.
Hon sneglade på honom och frågade. -Vem är han?

äntligen..

Behövs det hårda ord?
Måste man ta i så man spricker?
Måste man säga saker man inte vill
för att det ska höras?
Tydligen.
Det fungerar inte med mjukhet.
Inte heller med vädjan.
Inte ens med tydliga varma ord om
betydelsen.

Efter veckor med ett jag av sten kom det.
Jag vill ha mer.

Äntligen!

uuääeekk..

Idag pratar vi inte hockey.
Men filmen var bra och maten var god!

fel vinner..

Dagen har alla förutsättningar för att bli lysande.
Kvällen startas med hockey. Nytt möte mot HV.
Jag är riktigt nervös.
Mysig mat hos goda vänner för att sen vingla iväg på
sena visningen av Män som hatar kvinnor.
Borde kunna bli en riktigt skön kväll.

Men tänk om fel lag vinner...?

farfar..

Han blev gammal. Min farfar.

94 år. Idag dog han.

Vila i välförtjänt ro!

inte bitter..

Här gäller det att vara först!

Om jag inte sagt det tidigare så vankas det
födelsedag i familjen. Äldsta sessan fyller 5
på tisdag. Det är ju naturligtvis därför som
gardiner ska sys och dyl.
För er som läst tidigare, har då kanske läst
att gardinerna blev för kort.
Baka och städa kvar. Ingen idé med något storstäd
nu redan utan vi kör bakning.
Som en ängel kom mamma till undsättning med
både världens godaste rulltårta och bondkakor.
Hopslängt på en kafferast typ.
Nu ikväll skulle jag minsann putsa på mammaglorian
och baka bullar. Mandelmassefyllning och rosa
prinsess pärlsocker! Mmm, visst kan jag få till det...
*klappar mig själv ivrigt på axeln*
Min vän J och flickornas kompis E kom inramlandes lagomt till middagen.
Mycket trevligt!
Klart dom skulle vara med och baka. Det rullades, och smörades,
penslades och strösslades.
Rackarns så fina.
Duktiga mamma J började hopstädningen. Präktig som få så höll hon
upp en burk bakpulver, och med ytterst fånig och tillgjord röst frågade hon
-Bakpulver?, ska det verkligen vaaaaara det i bullar???
Vilket det naturligvis inte ska. Jag hade tagit fel. Fyllningen bestod nu
inte av godsaker som tex vaniljsocker....utan bakpulver.
*försöker se hur cool ut som helst*
Duktiga J måååååste nu bara prova sig igenom ett tiotal bullar för att
se om hon känner skillnad på dom MED bakpulver och dom utan.
Efter hon proppat i sig 9½ så kläcker hon ur sig med en snörpig min
-Mmm, här är dom, ...INTE så gooooda!!! La en halv bulle på bordet.
Sen rapade hon.

Känns döbra att bli utklassad i bullbakning av en 3½, snart 5 och en
redan 5-åring! Deras bullar blev kung!
Men jag är inte bitter...........

jag duger..

Veckan ligger tungt på mina axlar.
Dom värker av bördan.
Ögonlocken tar längre tid på sig för att
släppa in ljuset.
Fötterna väger lite mer.
Jag mäter mig själv i prestation.
Jag väger mig i ord.
Jag måste stanna.
Jag låter tårarna rulla och lyssnar
på riktigt.
Kloka ord passerar örat och lägger
sig i min kropp.
Sakta sänker jag garden, låter mig övertygas.
Jag duger.

inte jag..

För inte så länge sen publicerade jag vackra bilder
på mitt vita snölandskap.
Det går inte längre. För det finns inget landskap kvar!
Bara snö. Snö. Snö.
Har aldrig sett så mycket snö.
Har jag nämnt att detta är min första vinter utan snö-
slunga? Inte. Men visst. Snörekord. Förvånad?
Inte jag.

dagens tyck..

Idag diggar jag:

Kakel och klinkers.
Treo.
Varma ord.

Inte lika mycket diggar jag:

Snö.
Snö.
Snö.

dålig mamma vs bra pappa..

Nästa gång jag känner mig svag och inte tror att jag
är en tillräckligt bra mamma, ska jag ta fram denna
artikel om pappan Josef Fritzl.

Här är ett litet klipp ur den.

Han är både morfar och pappa åt de sex barnen. Och fast övertygad om att han axlat pappa­rollen föredömligt.
I samtalen med psykologen poängterar Fritzl att han alltid såg till att släcka lamporna i källaren när han våldtog sin dotter.
För att barnen skulle slippa se.
– Jag försökte verkligen att göra livet i fångenskap så behagligt som möjligt för dem, säger han.

arg som ett bi..

Det snygga tyget har legat där och glott på mig i
en vecka. Färgerna har viskat kom till mig.

Efter ett uttröttande besök på stadens badhus
med hela högen så lyckades rösten övertala
mig. Symaskinen åkte fram och bland
dataspelssupport, torkning av ändor och makaronkokning
så började gardinerna ta form.
Jag använde min alldeles för braiga mammas gamla som mall.
För dom är ju som alltid , min alldeles för braiga mammas saker,
helt perfekta!
Fasen vad snygga dom blev..... upptill!
Nertill? För korta!!! Hur fa"¤%¤%&&siken är det möjligt!
Jag hade ju mammas som mall!!!!
Sen tog undertråden slut. Med väldigt lite kvar. Som alltid.
Så nu står allt där, i en hög. Fina garadiner, upptill, hänger
i det ena fönstret.
Jag är arg som ett bi.

Jag skrev detta inlägg enbart för att varna dom som brukar besöka
mitt hem. Ni bör inte kommentera att gardinerna är för korta.
JAG VET DET!!