söndag 28 augusti 2011

6 månader kvar...


25e februari 2012 går mannen och jag fram i kyrkan och säger ja till varandra.
Här kommer jag nu skriva av mig om min nervositet, bröllopsform, tårar,
planer, mat, kläder, allt det roliga att dela med mina vänner.
Hoppas du gör mig sällskap...

söndag 3 juli 2011

dessa 14..



















Jag vänjer mig aldrig.


Jag längtar inte någonstans. Någonting.

Kan inte se det positiva.

Inte för mig. Men för dom.



Undrar hur många gånger jag

jag ska stoppa om ikväll...


Trots att dom redan sover.




I 14 dagar ska jag klara mig utan...










fredag 27 maj 2011

vikten av granne..


Mitt focus är inte det bästa.
Hjärnan liksom seglar iväg på egna äventyr vid minsta tillfälle.
Därför är det viktigt för mig att ha något att fästa blick eller koncentration på.

Igår kväll var jag på äldsta flickans skola och såg på deras fina soaré. Dom var fantastiskt duktiga. Det störde mig dock att min stolsgranne luktade svett. Både från kroppsveck och andra mer södra delar. Där hade mitt focus gått ner till 85%.
Sen började han filma och vifta runt. Och då kom andedräkten. Lite mer alkoholdoftande än jag hade önskat. Vi är nu nere i 75%. Jag flyttar mig närmare grannen på andra sidan. Mina 25% som nu var på vift råkade titta i hans öra. Där hängde något ut! Något stort, gult, äckligt stängde som för hela örat och jag trodde på riktigt att det skulle kunna ramla ut. Jag sitter nu nästan i knät på syster. Då kommer finalen. Han hittar näsan. Peeeeetar. Hittar. Tittar. Rullar. Tittar.
Siktar och sprätter på golvet. Mitt ena öga släpper inte dottern med blicken ,men det andra håller stenkoll på mannen och hans...... tillbehör.
Jag förstår att jag måste träna på att focusera rätt.
I morse kom ännu ett test.
I jakten på den perfekta kroppen är fredagmornarna vigd åt löpbadet.
Så även denna. Vi har våra favorit band ,min sparringpartner och jag.
Jag längst bak och hon en rad snett framför. Då får jag lite ork av att "jaga" henne.
Idag fick vi sällskap av en dam som ofta är där. Hon brukar stillsamt värma upp på en motionscykel. Sakta mak i ca tio minuter. Idag bytte hon.
Hon hoppade upp på löpbandet framför mig och satt i gång.
ALDRIG tidigare har jag sett något liknande. Inte hört heller.
Kvinnan bar inte löparskor utan en platt tennissko-typ.
Hon måste kommit åt någon knapp. Från noll till hundra på 1 sekund.
Hon hade högsta hastighet . Hon höll krampaktigt i handtagen.
Min Å som fint löpte på i en hög hastighet hoppade till och tog sig för örat vid första dunsen av grannens fot i bandet. Hon trodde musiken fått slag.
Själv stod jag livrädd på min plats. Insikten om vad som skulle hända om hon tappade taget var solklar. Hon skulle landa ,som en blötvante på ett hallgolv, i min famn.
Tydligen ville gud att detta skulle bli ett test av högre rang så i samma veva stängde han ner mitt spotify. Varje duns ekade i mitt huvud.
Jag förstår inte hur hon gjorde det men hon höll ut i 5 minuter.
En gasell med ett kraftigt epeleptiskt anfall. Så såg det ut.
Mitt focus var som bortblåst och sista kvarten av min timme kommer jag inte ihåg.

torsdag 26 maj 2011

of Sweden..

Tydligen tänkte jag helt fel när jag valde företagsnamn.
Det märker jag nu.
Ett of Sweden skulle funnits med.
För så heter alla numera.
Spelar liksom ingen roll hur litet eller
lokalt det är.

Korvmoj of Sweden.

Finns säkert.

Och det som jag inte riktigt förstår är att där
slår vi oss för bröstet. Stolt över ursprung?
Har aldrig hört att någon tolkat det rasistiskt
eller diskriminerande.
Därför gör det mig så konfunderad över att det i år
inte ska få sjungas våran nationalsång på skolexamen.
Det kan tolkas rasistiskt.
Varför är vi inte stolta då?

Tänk om våra nysvenskar faktiskt tycker den är fin.
Och att våra barn lär sig vara stolta över vårat ursprung
och därmed får en förståelse över att andra är stolta över sitt.

Förståelse. Ett ord jag gillar. Det förenklar mycket.

Förståelse of Sweden.

fredag 20 maj 2011

NOT!..



Bröllopsplanerna går framåt.

9 månader kvar, men tiden går som bekant fort.

Jag har svårt att hitta kläder.

Svårt med blommor.

Maten ska vi inte tala om.

Andra detaljer går lättare.

Som mannen tex. Stenklart! ; )



Det känns mest som jag hittar saker

Jag är säker på att jag INTE vill ha.

Jag har verkligen trott att maräng

vore det värsta jag skulle kunna se ut som.


Jag hade fel.



Nu vet jag iaf med säkerhet hur jag INTE

vill att klänningen ska sitta!!






måndag 16 maj 2011

sockermonstret vs jag..



Igår var min hjärna och jag inte överens

en enda sakund!

Det blev en fight mellan sockermonstret och mig och jag förlorade bigtime!


Idag belönas jag för min silvermedalj med en rungande huvudvärk!


Tackar!

onsdag 4 maj 2011

har någon numret till Mr Merlin?



Har blivit nominerad till fint pris i kommunen

och ska få gå på gala på fredag!

Har ju givetvis inget att ha på mig. Är ju kvinna.

Men just nu har jag mest bekymmer med håret!




Googlade på enkla festfrisyrer och hittade dessa favoriter.




















Funderade på vad jag skulle behöva för att åstadkomma någon av dessa. Löshår? Locktång?

Insåg till slut att jag skulle behöva en trollkarl!!

tisdag 3 maj 2011

mått som mått..?

Mäter mig en gång i månaden med en härlig
tränings partner.
Denna jakt på perfekta kroppen är inte slut.
Hmm. För mig går det liksom bakåt fast åt
fel håll.
Så då undrar jag.
Kan man. Istället för stuss, midja, byst och lår,
mäta örsnibb, handled och fotlängd?
För det lär vara det enda som inte ökat sista sjuka
veckorna.

onsdag 6 april 2011

strunt..

Men vad pratar jag för strunt! Skulle inte jag vara inne?? Fick höra i morse att det minsann är döinne med både flagnat nagellack och onoppade ögonbryn!! Jag är alltså huuuuur hipp som helst. Vad blir det härnäst? Tunt, självlockigt hår? Volanger runt midjan? Jag följer modesajterna med spänning!!

tisdag 5 april 2011

ytlig?

Vi skulle beskriva varandra. Hon och jag. Våga säga ärligt. + och -. Vi hade inte kännt varandra länge. Ordet ytlig fick mig att hajja till! Jag skrattade och sa att det var väl ändå fel! Jag, som inte ens hade en spegel hemma. Jag, som är så o-inne att jag borde skämmas. Jag, som knappt kammar håret. Inga dyra kläder har jag. Barnen gärna ärvt. Nåja. Förra veckan kom jag på mig själv med att nöjt le på skolan åt att dottern fick uppmärksamhet för hennes nya "schnooks". När hon senare fick en till på födelsedagen visste populariteten inga gränser. Fast det som gladde mig mest var att hon så gärna delade med sig, lånade ut, men ändå satt gränsen att dom var hennes och skulle bo på hennes hylla. Jag funderade en stund på detta. Vad som gjorde mig glad. Och jag kom fram till att lyckan av att vara "inne" var något jag aldrig fick uppleva som liten. Min Takano -overall hette Takino. Mina adidas skor hette adodas och hade 2 ränder istället för 3. Min Cresent hette Svalan och tappade pakethållaren efter en vecka. Senare skulle den dessutom tappa styret i en nerförsbacke men det är en annan historia. Ja jag kanske är ytlig. Jag kände lyckan av att ha "det rätta". Jag unnar henne det. Hon har ingen egen dator. Får inte ha Facebook. Ingen märkescykel. 99,- på en Schnooks...... check! Nu inser jag att min ytlighet kanske är värre än så. I jakten på den perfekta kroppen så väääääägrar vågen röra på sig. Visst centimetrar försvinner, men kilon? NIX! Och då vill jag meddela att jag skiter i cm, hälsa, kondition, hjärtat, bla bla bla. Jag vill kunna säga; Jag har gått ner XX kg!! Iallafall känns det så idag... Ytlig?....Tja, vem vet..

måndag 4 april 2011

jakten på den perfekta kroppen..





Så har vi skämtsamt kallat vår kamp

om att slippa bada i vassen i år.

Jag och min härlige träningsvän.


Så jag bildgooglade på just den meningen.


Och detta var några av dom första som kom upp!




Men jag vet inte jag....


ljuset..

Ljuset har återvänt. Även här....

något rätt har jag kanske gjort..










Varje dag på väg mot dagens måsten

passerar vi en kyrka.

Fråga mig inte hur, men en dag kom vi in på

ämnet häxbränning.

En dag undrade O hur det kom sig att dom

brände häxor förr i tiden.

Jag svarade något i stil med att många män(niksor)

var rädda för starka kvinnor.

Jag förklarade så gott jag kunde.

Hon frågade om man gjorde så idag och jag var

glad att jag kunde svara nej.

Men att det fanns orättvisor på andra plan.


Jag har ofta talat om för mina flickor att dom är bra

FÖR ATT dom är flickor.

Inte FASTÄN, som många säger.


Jag sa till O att det är härligt att vara tjej

och att vi kan klara allt vi vill.


Mitt hjärta smälte när hon tittade på mig

och sa....

-Vi är bäst FÖR ATT vi är flickor, och så

gjorde hon ett segertecken!



fredag 25 mars 2011

tisdag 8 mars 2011

logiskt?

-Mamma, vad heter Lisa i efternamn?
frågar Lilla O mig på väg till dagis.
-Hmm, Nordlander tror jag, svarar jag.
Ett, -visst ja, kommer till svar.
Sen,
-Precis som Nils Sundell!

Eh... jaha.

PRETTO!

Ett ord bankade i mitt huvud igår!
Pretto.
Pretto. Pretto.Pretto!!
Ett dygn senare har det inte försvunnit.
Jag skriver istället för skriker.

Dessa ord som sägs för att skaffa ryggdunk.
Kappor som vänds snabbare än fantomen byter om.
Dom som väger så lätt att det inte blir spår där
dom går, utan måste följa andras.
Kräks ur sig floskler och "sanningar" som dom inte själv kan
stå för.
Nä fy!

Den som är felfri kan kasta första stenen!!

fredag 4 mars 2011

nuet för mig..

Nu, är när allt ska göras.
Inget hinns.
Nu är alla måsten.
Känns som tvång.
Nu, som känns som nyss.
Som var igår, men ändå finns i morgon.
Nu är allt, men ingenting.
Nu, kommer fort, försvinner snabbare.
Nu.
Är den sekund du rör vid mig.
Du viskar mitt namn.
Håller mig hårt.
Nu.
När jag hör barnen ropa.
Känner handen i min.
När andetagen möts.
Nu, är när jag andas. Sluter ögon.
Sänker armar.
Nu, är när jag ger upp och ser att
allt blir bra.
Nu, är när kampen är över.
Nu, är när jag följer.
Nu är alltid nu, och aldrig något annat.
Nu, är när jag gör mitt val.
Och jag väljer.
Livet.

måndag 21 februari 2011

fiskefångst....

Det är lätt att vara en bra vän bland bra vänner.
Det är när vännen inte är bra som man får bevisa att
man är en bra vän!

En mycket klok insikt som jag fiskade upp i helgen.

Det ska jag tänka på .....ofta!

fredag 28 januari 2011

Daniel Adams-Ray - Förlåt Att Jag Aldrig Sagt Förlåt (lyrics)

ordet som lätt fastnar..

Spotify håller mig sällskap.
En ,för mig, ny låt sjunger för mig.
Den fastnar, och jag lyssnar igen.
Och igen.
"Förlåt att jag aldrig sagt förlåt"
Heter den.
Jag rannsakar mig och funderar på
om det finns osagda förlåt.
Visst gör det.
Vissa kanske skulle behövas sägas.
Hur gör man när bäst före datumet passerat
för länge sen?
När man visslat i flera år och tänkt....
ja vad har jag tänkt?
Att tiden läker alla sår? Att någon inte
bryr sig? Att det inte spelar roll?
Finns det förlåt jag skulle vilja ha?
Ja det gör det.
Då finns det säkert någon som vill ha
dom jag har sparat.

En utmaning kanske...

torsdag 27 januari 2011

nere där uppe..




Man kan vara nere
fast man svävar ovan marken.

ett ställe för ro..

Jag blundar och hör klappret av hovar
mot cementgolvet.
Jag drar ett djupt andetag och känner
luften som blandas av kallt och varmt.
Känner ro i kroppen av stilla tuggande.
Ett fnys. Ett harkel. En stor suck.
Någon sopar.

Ljuden och dofterna finns kvar som
om det var igår jag var där.
Dessa magnifika djur. Stora paket
av muskler som låter sig styras.
Ögon som rymmer hemligheter.
Kärlek utan gränser.

Mina prinsessor ska börja ridskola.

Och jag försöker verkligen inte
vara mer exalterad än dom!

tisdag 25 januari 2011

en bön i det tysta..

Det är bara mer än jag klarar av.
Min inre röst skriker i falsett.
Mina händer slåss i tomma luften.
Knutna nävar träffar bordet.
Men all kraft slår hälarna i golvet.
Jag skriker.
Protesterar.
Bönar. Ber.
Men inget hörs.
Inget syns.
Inte ens tårarna som strömmar
ner för mina kinder..

lånad lista..

Hamnar på en blogg jag gärna läser.



Kopierar, fast med egna svar såklart.
Lättsamt.
Ibland så skönt.


1. Var är din mobiltelefon? Nära
2. Var är din andra hälft? Jobbar
3. Ditt hår? Usch
4. Din mamma? Oersättlig
5. Din pappa? Pappa
6. Det bästa du vet? Hemma
7. Din dröm i natt? Obefintlig
8. Din dröm/ditt mål? Harmoni
9. Rummet du är i? Personalrummet
10. Din hobby? Skriva
11. Din skräck? Mycket
12. Var vill du vara om sex år? Här
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Ensam
15. En sak du önskar dig? Kondition (vill ha det i paket, inte jobba för den)
16. Var du växte upp? På landet
17. Det senaste du gjorde? Kokade kaffe
18. Dina kläder? Prickigt
19. Din tv? Tjock
20. Ditt/dina husdjur? Hårar
21. Din dator? Sällskap
22. Ditt humör? Kluvet
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Garaget
25. Något du inte har på dig? Ytterkläder
26. Favoritaffär? MIN!
27. Din sommar? Själslig
28. Älskar någon? Många
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Vet inte (Haft några dåliga dagar)
31. När grät du senast? Igår

måndag 17 januari 2011

väntar..

Jag knyter näven i min ficka.
Vet, men låtsas inte om.
Det målar mitt inre.

Färgen svart breder ut sig och
det vita hinner inte med att tona ner.
Nu väntar jag på att tiden ska bleka.
Jag blir förvånad varje gång.
Varför jag låter det beröra.
Så illa.

lördag 15 januari 2011

error..


Tittade i plånboken och sökte passande
resa för 6 personer.
Intill ordet ERROR fanns denna bild.

onsdag 12 januari 2011

jag vill åsså va mé..

Just nu känns det som om alla bloggar om vad man
går igång på. Det som får upp ens puls.
Och då inte i positiv bemärkelse.
Jag vill åxå va me...

Så här kommer 3 punkter som startar min motor.
Utan förklaringar.

1. När föräldrar ger barnen O´boy till frukost.

2. När någon går ur Svenska Kyrkan för att spara pengar.

3. När någon inte röstar.

Så! Ha! De ni!

tisdag 11 januari 2011

tunnis på tunn is..

En vän berättade igår för mig om en händelse.
Mannen hennes hade kommit hem.
Med alldeles för mycket alkohol innanför
västen.
När hon med tydliga steg gick framför honom
sa han, för att krama henne lite utan att ta i henne,
kan man tro.
-Vad tunn du har blivit!
Vilket hon inte alls blivit enligt henne själv.

Nåja. Jag berättade detta för min gubbe som
också känner paret och vi skrattade gott.

Då kliver min 6 åring in i samtalet och frågar,
-Vad är tunn?
För att inte dra på så stora viktväxlar så försökte
jag skojja till det lite och svarade.
-Det är när man är så smal att man nästan inte syns!
Då sken hon upp och klämde i med
-Men då behöver du inte oroa dig mamma, du
syns jätteväl!!

AJ!

tack så j-a mycket..


Flera i min och mannens bekantskapskrets har
påpekat mannens likhet med en skådespelare.
Neal McDonough.
Igår hade mannen hyrt film. Där han var med.
Ticking clock.
Ni som sett den förstår ni att godnattpussandet
gjordes med lampan släckt!
Och sen sov jag med ena ögat öppet.

HUGA!

söndag 9 januari 2011

alla rödstrumpor, håll för öronen!

Nog kan jag förstå, och till viss del vara tacksam,
att det inte sitter fler kvinnor på chefs och beslutsfattande
positioner!

Dagar som dessa skulle jag kunna starta världskrig.
Jag känner ord som hämnd, slakt, onödigt våld
dansa på min tunga.
Jag har känslan av lycka när ordet förnedring dyker upp.
Jag söker fel.
Min hud bränner av beröring. Barnens kramar skaver lite.
Jag söker efter knappar att trycka på.
Tänk om jag vore ansvarig för kärnvapen.
Eller kunde skriva om lagar.
Hormornera skulle säga sitt.
Pedofiler skulle hänga naken i hörnen, alla som ville fick spotta.
Självmordsbombare skulle inte ha en chans. Jag skulle ha ihjäl
dom långt innnan dom ens kommit på idén.
Nä tack och lov har jag idag endast kunnat basa över
fjärrkontrollen och kastrullerna i köket!

Det finns ett ord för detta. Ägglossning.

tisdag 4 januari 2011

kommande flytt..

-Mamma,bara så att du vet,
-Jag tänker flytta hemifrån.
Min 6 åring klargjorde detta
för mig igår.
-Oj, sa jag. När du blir vuxen
och kanske har en kille?, frågade jag.
-Nej usch, svarar hon.
-Med vem ska du bo med då, frågade jag,
eller ska du bo själv?
-Mäh, säger hon självklart.
Med dig såklart, du får flytta med.

-Vi får väl se svarar jag och ler.
Men inombords slår jag frivolter
och gör vågen..... och vrålar...
HON ÄR MIN!!!.... iaf ett tag till!

måndag 3 januari 2011

att veta sitt värde..

I denna ledighetens tid tar jag mig tid att läsa.
En blogg jag läser gör mig både ledsen, vaken,
engagerad och illa till mods.
Jag kommer på mig själv att bifalla högt, nicka
medans jag läser och svälja dubbelt av illamående.
Och det är väl meningen.
Jag infriar med det mitt nyårslöfte jag gav för
flera år sedan.
Att gilla människor som inte gillar mig.
Det känns bra. Men svider ändå lite. Någonstans.

Jag läste om valen man gör. Att stå för dom och
sig.
Jag kände att jag tänkt det samma.
Och att våga kliva utanför det bekväma och självklara.
Jag gjorde det en gång för 3 år sen och det
hissar ff i magen när jag tänker på det.