filmtips..

För många år sedan såg jag Titanic på bio.
Flera dagar efter det så satt jag bakom stadens badhus
vid vattnet och grät.
Tårarna gick inte att stoppa, och jag visste inte varför.
Efter några dagar kom jag till den insikten att jag grät för att ingen
älskade mig så...
Ingen skulle offra sitt liv för mig. Ingen fanns som skulle hålla mig
flytande på en vrakdel om så behövdes.
Den känslan har följt mig genom livet.
Jag har saknat att blivit satt först. Någon som slåss för mig.

Igår var M och jag på bio.
Australia. Mycket vacker film. 2 timmar och 45 minuter av
vackra vyer, obegriplig natur. Skratt, tårar...mycket tårar!,
kärlek, hat och fördommar.

Men det största i filmen var deras kyssar!
Hon måste vinna en oscar för detta!
Hon kysste honom som om....som om...hon älskade honom så...
Hon kysste honom tills näsan blev böjd bara för att få smaka honom liiiite mer.
Hon kysste honom på tå för att få honom liiite närmre.
Hon kysste honom på både ut och inandning för att dela den heta luften.
Hon kysste honom med kropp och själ...

När vi kom hem frågade jag M om han kunde se hur mycket hon älskade honom.
Det kunde han.
Jag sa, -Som hon såg ut att älska honom ,älskar jag dig.
Jag älskar dig så...

Och för första gången så vet jag att det är besvarat...