Längst där inne, under ett skynke i svart.
Jag gömt det undan, för ingen att se.
Nån börjar gräva. Det svarta ger vika.
Uppe vid ytan. Ett sår som gör ont.
Paniken stiger. Jag känner igen.
En känsla jag inte vill.
Med ord som förlöser. Jag lyssnar.
Jag andas.
Jag inser. Jag vet. Jag ställer mig över.
Allt som gjorde ont. Sveket var stort.
Men insikt gör mig stark.
Dom visste inte bättre.
1 kommentar:
Det som göms i snö, kommer upp i tö! För visst är det så att det som göms bakom svarta skynken också måste fram någongång?
Men det man hittar när det tinat kan vara något som man letat väldigt länge efter. En hel kall vinter till och med.
Kram på dig, min vän!
Du är starkt att vara liten ibland.
Skicka en kommentar