Han var den som som mötte i dörren med ett leende.
Som sa -Äntligen måndag!
Med ett lugn lekte han med barnen.
Som ett förtroende fyllde han ett rum.
Jag trodde jag visste. Trodde jag kände.
Man vet ingen ingenting. Hur någon mår.
Varför någon väljer det som blir hans sista val.
2 kommentarer:
Ja, det där var riktigt otäckt. Tänk att vara ensam när det finns så många människor runt omkring. Tänk att känna sig så hopplös när lösningarna är oändliga.
Det känns inte bra i magen. Hans sista val kändes inte bra i magen.
Det är obeskrivligt ...finns inga ord..
Skicka en kommentar